2014-10-23

Kommentar från Kapitalmarknadsrådet hösten 2014

Tillväxtanalys har sedan år 2011 ett regeringsuppdrag att ansvara för ett kapitalmarknadsråd. Det övergripande syftet med rådet är att tillföra myndigheten kompetens och erfarenheter om kapitalmarknadens utseende och utveckling, särskilt i fråga om små och medelstora företags tillgång till kapital.

Förutom möten och muntligt erfarenhetsutbyte har rådet även funnit det lämpligt att, med viss regelbundenhet, kortfattat summera och kommunicera sina kommentarer i skriftlig form. Detta skedde första gången i september 2012 och följs nu upp i oktober 2014 med rådets andra ”kommentar”. Rådet betonar sin fristående ställning, varför dessa dokument ska betraktas som deras egna och inte tolkas som publikationer från myndigheten.

Det behövs en rejäl omställning av det statliga kapitalförsörjningssystemet

Kapitalmarknadsrådet har sammanträtt vid tio tillfällen sedan bildandet år 2011 och har då ingående diskuterat organisation och funktion i det statliga kapitalförsörjningssystemet. Rådets breda sammansättning medför att olika kapitalförsörjningsperspektiv finns representerade i en sådan diskussion. En tillgång har även varit ledamöternas, på olika sätt, stora praktiska erfarenheter av kapitalförsörjning till små och medelstora företag.

Rådets samlade bedömning är att systemet inte fungerar tillfredställande. De viktigaste orsakerna till detta är:

  • Struktur: För många och för små aktörer, överlappningar och otydliga uppdrag. Detta försvårar allvarligt ett effektivt hanterande och medför problem för företag och medfinansiärer att ”hitta rätt” i utbudet.
  • Målkonflikter: När statens inriktning mot marknadskompletterande insatser i tidiga faser kombineras med höga avkastningskrav uppstår olösliga målkonflikter.

Kapitalmarknadsrådet menar därför att det behövs en rejäl omställning av de statliga insatserna. En sådan bör genomföras med företagen och entreprenörerna i fokus. Först då kan de olika statliga finansieringsinstrumenten anpassas till faktiska förutsättningar som möter dagens företagarbehov; i olika utvecklingsfaser, branscher, finansieringsvolymer och med hänsyn tagen till särskilda regionala och lokala förhållanden.

En sådan förändring förutsätter inledningsvis en sammanhållen översyn av det statliga kapitalförsörjningssystemet. Vår bestämda uppfattning är att den bör utföras i direkt medverkan av personer som dels har god kännedom om företagandets generella förutsättningar, dels med egen erfarenhet av företagande och företagsfinansiering.

Syftet med översynen ska vara att åstadkomma ett bättre fungerande finansieringssystem med långsiktiga spelregler, tydlig rollfördelning och distinkta målformuleringar. Som ett medskick inför ett sådant arbete har rådet nedan sammanställt ett antal synpunkter samt konkreta förslag.

Grundläggande förutsättningar

  • Statens roll är marknadskompletterande – en utgångspunkt som måste få genomslag i policyarbetets alla led. Detta medför, enkelt uttryckt, att staten med sin verksamhet bör våga ta större risker och verka där kommersiella aktörer tvekar eller avstår dvs. komplettera marknaden för att uppnå samhällsekonomiska vinster.
  • Statens ”marknadsandel” och samlade resurs är liten i förhållande till den totala kapitalmarknaden. Det betyder att särskilt höga krav måste ställas på att insatserna träffar rätt segment och att de är funktionellt utformade.
  • Företag är ingen homogen grupp och deras finansieringsbehov ser också olika ut beroende på t.ex. riskhöjd, volym, fas, bransch, ålder, regionala/lokala förutsättningar samt ägarens behov och ambitioner. Det är därför svårt att skapa enhetliga insatser och statliga aktörer som passar alla. Ur ett företagsperspektiv är det därför ibland mer relevant att diskutera utformningen av effektiva finansieringsinstrument (t.ex. garantier, villkorslån, riskkapitalavdrag) än att lägga kraft på vilka (nya) statliga aktörer som ska hantera dem.
  • För den absoluta majoriteten av företag är banklån den viktigaste finansieringen. Bankfrågor måste därför få en framträdande roll i en effektiv tillväxtpolitik.
  • Staten behöver vara långsiktig i sitt agerande. En förutsättning för att privata aktörer ska kunna uppfatta och reagera på statliga insatser är att de är tydliga och långsiktiga. Komplicerade regelverk och korta insatser försvårar för såväl investerare som företagare.
  • Uppföljning och utvärdering måste ses som en naturlig del av de statliga insatserna och alltid finnas med redan i planeringsskedet.

Tio goda råd och iakttagelser

1. Det finns många statliga aktörer i systemet vilket gör det svårt att överblicka för enskilda företagare. Antalet aktörer måste minska och rollfördelning bli tydligare. Detta kräver samordning, avgränsningar och inte minst att man klargör relationer dels mellan olika offentliga organ, dels mellan privata och offentliga marknadsaktörer. Sammanslagningen av Almi och Innovationsbron är ett steg i en sådan riktning. Samtidigt måste en koncentration av statliga åtgärder ske med beaktande av regionala skillnader för att vara effektiv. Det är också nödvändigt att vrida förhållningssätt och fokus från offentliga aktörers verksamhet till mer av generella finansieringsinstrument – som också kan hanteras av privata aktörer.

2. En mycket viktig aspekt är balansen mellan riskvilja och avkastningskrav. Statliga insatser ska vara marknadskompletterande och inte tränga undan privata tjänster. Det ligger i sakens natur att investeringar i mogna företag med låg riskprofil ska hanteras av privata marknadsaktörer medan satsningar i nystartade företag utan historik och med inga eller begränsade reala tillgångar ibland kan behöva kompletterande offentligt kapital. Om staten ska verka där marknaden inte kan vara måste avkastningsförväntningarna också spegla detta. Staten bör därför tydliggöra vilka avkastningskrav eller subventioneringsgrader som behövs för att insatserna ska kunna komplettera marknaden; att ge en näringspolitisk additionalitet.

3.Riskkapital är inte alltid en förstahandslösning för tillväxtföretag med finansieringsbehov. I realiteten finns det många företagare som inte ser ”utblandat” ägande som ett önskvärt alternativ. Entreprenören vill själv bestämma och har till skillnad från investeraren sällan någon exitplan. I många fall passar det då bättre med total lånefinansiering där den egna kontrollen över företaget kvarstår.

4.Den egna lokala banken är avgörande för de flesta företagare. Finansiering av en oprövad verksamhet ställer särskilda krav på beslutsunderlaget vilket vanligtvis underlättas av en upparbetad relation till banken. Vad händer när de regionala och lokala kontorsnäten tunnas ut, när avståndet mellan banker och kunder ökar? Staten bör se till att beslut riktade mot banksektorn inte får oönskade konsekvenser för den lokala och regionala närvaron.

5. Striktare regler påverkar ofta små aktörer mer än stora. Hårdare regler för bankerna kan begränsa småföretagens finansieringsmöjligheter. Högre kapitaltäckningskrav ger problem för finansieringssökande företag med begränsade realsäkerheter. Staten bör uppmärksamma detta vid utformandet av ett samlat finansieringssystem (se förslag om bankgarantier nedan).

6. Stigmatisering eller erfarenhet? Samhällets syn på konkurser och hanterandet av dem är en betydelsefull del i ett dynamiskt näringsliv. Här sker en förändring, men den går för långsamt och fler initiativ bör övervägas. I ett betänkande av Nystartsutredningen (SOU 2014:44) föreslås möjligheter till skuldsanering för ”seriösa” företagare. En kompletterande, proaktiv, åtgärd i den andan kan vara ett ”early warning system” där bankerna tidigt – i samråd med företagaren – initierar möjligheten till dialog med Kronofogden för de företag som är på väg i ”fel” riktning.

7.Förstärkande kunskaps och informationsinsatser. Finansiering är inte enbart en fråga om pengar. Behovet av kompetens behöver både uppmärksammas och hanteras om systemet som helhet ska fungera väl. Inom vissa delmarknader ser rådet att såväl företagare som investerare dels har svårigheter att finna varandra, dels saknar erfarenhet av själva finansieringsprocessen. Detta leder till trögheter och sannolikt även uteblivna investeringar. Insatser behövs för både investeraren och för den som är i behov av investeringsmedel. Staten bör underlätta uppkomsten av mötesplatser där entreprenörer och investerare kan mötas under informella former för att bygga relationer och öka förståelsen för varandras roller. Samarbete med relevanta marknadsaktörer bör eftersträvas i ett sådant arbete.

8. En närliggande fråga är att undersöka internationella erfarenheter av ett certifieringssystem för affärsänglar, vilket bl.a. skulle kunna korta ledtiderna för saminvesteringar med offentlig sektor.

9. Det finns en outnyttjad potential inom entreprenörskap och innovation hos våra lärosäten som hålls tillbaka av bl.a. organisationskultur och kunskapsbrister. Staten bör utforma en långsiktig, intern, incitamentstruktur som stimulerar möjligheten att ny kunskap kommer till nytta i såväl nya som befintliga företag. Det är viktigt att finansieringssystemet utvecklas med en bred förståelse när det gäller den viktiga roll universitet och högskolor har när det gäller att bidra till entreprenörskap och innovation. En syn som begränsas till patent inom teknik eller medicin är alltför snäv. Uppmärksamhet måste även fästas på insatser inom såväl nya/framväxande näringar som inom välfärdsområdet.

10. Genom holdingbolag knutna till universitet stärks och förbättras forskningens kontakter med näringslivet, vilket är positivt ur ett entreprenörs- och innovationsperspektiv. Trots att dessa holdingbolag arbetar i den tidigaste fasen finns emellertid förväntningar om att de ska vara avkastningsmaximerande och ”strikt” affärsmässiga, vilket inte verkar rimligt. Staten bör utveckla former där ett högt risktagande kombineras med återbetalning om företagen utvecklas väl.

Konkreta, tidiga, förslag

  • Utvidga samarbetet mellan banker och offentligt kapital. Pröva möjligheten att använda det befintliga banknätet som intermediär för vissa statliga finansieringsinstrument. Det faktum att samtliga företag redan har befintliga bankkontakter skapar förutsättningar för en – inte minst ur ett företagsperspektiv – smidig lösning med betydligt lägre sökkostnader. Geografiskt avgränsade försök kan inledningsvis vara en metod att pröva detta.
  • Pröva möjligheterna att utforma och införa ett offensivt system för statliga lånegarantier. Syftet skulle vara att stimulera tillgången av lånefinansiering för små- och medelstora företag på lokal nivå genom riskdelning mellan staten och banker. Instrumentet är endast i begränsad omfattning prövat i Sverige, men erfarenheter kan hämtas från t.ex. Tyskland och USA.
  • Det nyligen (december 2013) införda investeraravdraget för fysiska personer bör utvärderas (tidigt och regelbundet) för att möjliggöra en förståelse av hur åtgärden tas emot på marknaden.
  • Mycket tydliga målformuleringar bör eftersträvas i de statliga satsningar som genomförs. Redan i planeringsstadiet av policyinsatser bör stor omsorg ägnas åt diskussioner om statens roll, additionalitet, riskvilja, avkastningsförväntningar och potentiella målkonflikter.

Sammanhållen översyn med företagsperspektiv

Kapitalmarknadsrådets uppfattning är således att det behövs en rejäl omställning av det statliga kapitalförsörjningssystemet. I ett sådant arbete bör företagets/entreprenörens behov vara i centrum. Ett första steg i den riktningen är att ta fram ett bra beslutsunderlag. Utvärderingar av enskilda satsningar eller aktörer har löpande viktiga funktioner att fylla, men vår bestämda uppfattning är att det här krävs en sammanhållen översyn av hela det statliga kapitalförsörjnings-systemet, baserad på praktiska erfarenheter, för att komma vidare. I detta dokument har vi kort visat på ett antal konkreta aspekter som vi menar är betydelsefulla att ta med i ett sådant arbete.

Stockholm, oktober 2014

Kapitalmarknadsrådet

Kapitalmarknadsrådets sammansättning per oktober 2014:

Lena Bäcker (kronodirektör, Kronofogden)

Stig Engström (maratongasell, vd, grundare av och majoritetsägare i Engcon AB)

Gusten Granström (styrelseordförande, Sparbanken Nord)

Agneta Marell (vicerektor samverkan och innovation, Umeå Universitet)

Christer Nilsson (direktör, affärsängel, Christer Nilsson AB)

Eva Nordlander (vd Saminvest)

Peter Nygårds (senior advisor)

Gunnar Olofsson (ordf. Statskog S/F och skoglig rådgivare)

Deltagande från Tillväxtanalys:

Dan Hjalmarsson (GD, tillika rådets ordförande)

Jörgen Lithander (Analytiker, tillika rådets sekreterare)