2016-04-26

Växa-stöd för den första anställda – sänkta arbetsgivaravgifter för enskilda näringsidkare

Tillväxtanalys avstyrker den föreslagna utformningen av Växa-stöd för den första anställda. Skälen för detta är främst beräkningen av sysselsättningseffekter och avgränsningen avseende juridisk form.

Ang. Promemorian Växa-stöd för den första anställda – sänkta arbetsgivaravgifter för enskilda näringsidkare

Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys) har getts möjlighet att lämna synpunkter i rubricerat ärende.

Tillväxtanalys avstyrker den föreslagna utformningen av Växa-stöd för den första anställda. Skälen för detta är främst beräkningen av sysselsättningseffekter och avgränsningen avseende juridisk form, vilka utvecklas nedan.

Beräkning av sysselsättningseffekter

Målet med stödet anges vara ökad sysselsättning. Konsekvensberäkningarna innehåller ingen explicit bedömning av hur många arbeten som kan skapas. Tidigare utvärderingar har funnit små effekter på sysselsättning av sänkta arbetsgivaravgifter, t.ex. IFAU (2013), Tillväxtanalys (2012), Riksrevisionen (2008). Företagaren kan som en följd av rabatten välja att anställa en person till en högre lön, till exempel en mer erfaren person, än vad hen annars skulle gjort. Detta kan göra rabatten till redan existerande anställningar dyrare än vad som indikeras av rådande lönesummor.

Det finns inga explicita antaganden avseende effektstorlek som ligger till grund för stödets budgetkostnad. Utifrån de beräknade budgetkonsekvenserna är det dock möjligt att implicit räkna ut hur stor effekt stödet antas ha. Den undre kvartilen i lönefördelningen för kategorin ”andra serviceföretag” för personer med tvåårig gymnasial utbildning är 125 kronor i timmen, vilket motsvarar en månadsinkomst på cirka 22 000 kronor.¹ Om vi antar att den genomsnittliga nyanställningen omfattar 75 procent av heltid, antas implicit en effektstorlek på 24 procent, vilket är väsentligt högre än vad som konstaterats i tidigare utvärderingar. Man bör även beakta att endast en mindre del av enskilda firmor har en omsättning som kan motivera en anställning på minst 50 procent. Enbart cirka 17 procent av enskilda firmor utan anställda har en omsättning på över 500 000 kronor. Drygt 40 procent av soloföretag i andra bolagsformer har över 500 000 kronor i omsättning.

Avgränsning avseende juridisk form

Utifrån syftet att öka sysselsättningen genom att sänka tröskeln för företag att anställa en första person anser vi det omotiverat att begränsa nedsättningen till att endast gälla enskilda näringsidkare. Det finns flera skäl till att inte diskriminera med avseende på verksamhetens juridiska form. Ett uppenbart sådant är att det sannolikt finns en potential för en första (extern) anställning även i verksamheter som bedrivs som handelsbolag eller aktiebolag. Det är också rimligt att tänka sig att beslutet att anställa en första person i vissa fall föregås av en förändring av ett företags juridiska form från enskild firma/handelsbolag till aktiebolag. Skälet till detta kan vara att företagaren vill reducera den privatekonomiska risken av att gå från egenförsörjning till att bli arbetsgivare för anställda. En logisk konsekvens av att anställa en första person kan därför vara att först ombilda verksamheten till aktiebolag. Mot bakgrund av reformens syfte förefaller det därför olyckligt att diskvalificera dessa företagare från möjligheten att ta del av nedsättningen.

Anmälan av stöd av mindre betydelse

Stödet till den först anställda i enskilda firmor utan anställda är att betrakta som ”stöd av mindre betydelse”. Efterlevnaden av regelverket avseende stöd av mindre betydelse bevakas genom självrapportering av företagen. Detta gäller samtliga stöd av mindre betydelse. Det föreslagna stödet ska däremot beräknas schablonmässigt av Skatteverket.

Floran av stöd av mindre betydelse kan vara sådan att det är svårt för företagaren att få överblick om man erhållit sådana stöd – särskilt om stödet beräknats schablonmässigt och företagaren inte fått tydlig information om stödbeloppet. Det finns för företagaren heller inget enkelt sätt att få överblick över regelverket och vilka stöd som räknas som stöd av mindre betydelse. Informationsproblemet kanske inte uppstår för de företag för vilka detta stöd är det första stödet av mindre betydelse. Däremot kan det bli mer administrativt krångligt att få nödvändig information nästa gång uppgiften ska lämnas.

En schablonmässig beräkning av ett stöd av mindre betydelse gör det önskvärt att ha en central uppgiftshållare med översikt över alla företag som fått stöd, vilka dessa stöd är, och hur stora belopp som utbetalats. En sådan heltäckande databas finns för närvarande inte. Ett alternativ skulle kunna vara att myndigheter som delar ut stöd av mindre betydelse vid anmodan meddelar stödmottagarna om stödbelopp och ackumulerat stödbelopp under de senaste 3 åren.

Referenser

IFAU (2013): Egebark, Johan och Kaunitz, Niklas: Sänkta arbetsgivaravgifter för unga, Rapport 2013:16, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Uppsala.

Tillväxtanalys (2012): Regionalpolitiska effekter av sänkta socialavgifter, Rapport 2012:01, Myndigheten för tillväxtanalytiska utvärderingar och analyser, Östersund.

RiR (2008): Sänkta socialavgifter – för vem och till vilket pris, RiR 2008:16, Riksrevisionen, Stockholm.

Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad. Föredragande har varit analytiker Barbro Widerstedt och Kent Eliasson. I ärendets handläggning har också t.f. avdelningschef Björn Falkenhall deltagit.

Jan Cedervärn
Vikarierande generaldirektör

¹ Strukturlönestatistik, privat sektor år 2014, SCB.