Tre viktiga projekt i Kinas utbildningspolitik

Med utgångspunkt i Universitetskansler Lars Haikolas besök på det kinesiska utbildningsministeriet tillsammans med Christer Ljungwall och Matilde Eng (praktikant) vid Tillväxtanalys 2013-10-31 följer här en kort sammanfattning av tre viktiga projekt i Kinas utbildningspolitik vilka diskuterades under mötet.¹

Introduktion

Det kinesiska utbildningssystemet har ökat kraftigt i storlek under de senaste 20 åren. Enligt siffror från kinesiska utbildningsministeriet ökade antalet lärosäten för högre utbildning från 1 071 till 2 400 och antalet studenter från 4, 1 miljoner till 23,9 miljoner mellan åren 1999 och 2012.  Som ett resultat av detta har andelen studenter som går vidare till högre utbildning ökat till 30 procent. Samtidigt har den snabba expansionen av högskolor och universitet medfört en rad negativa aspekter, t ex kraftigt försämrad kvalitet på lärarkåren och stora skillnader i kvalitet mellan lärosäten.

Kvaliteten på utbildningen och den akademiska personalen har varit svårt att upprätthålla samtidigt som slitna och undermåliga lokaler har varit ett stort problem, speciellt när det gäller mer avancerad forskning. Det kraftigt ökade antalet lärosäten har också bidragit till svårigheter med finansiering. De kinesiska myndigheterna ser allvarligt på detta dels för att ett högkvalitativt utbildningsväsende skapar goda grunder för höjd konkurrenskraft, dels för att det ger högt anseende internationellt.

Med detta som utgångspunkt har förbättringar av utbildningssystemet blivit ett högt prioriterat område i kinesisk politik. Förbättringarna handlar till stora delar om att staten skall styra – i vissa fall genom strikta direktiv – lärosätena i en viss riktning, istället för att skapa kraftfulla incitamentstrukturer för konkurrens lärosäten emellan.

Projekt 211 – elituniversitet

Projekt 211 påbörjades på uppdrag av utbildningsministeriet år 1995 och omfattar i dagsläget 112 högskolor och universitet. Projektet syftar till att skapa så kallade elituniversitet som erbjuder utbildning med spjutspetskompetens. Under de första tio åren av projekt 211 investerades ca 32 miljarder sek. Efter att ett antal lärosäten valts ut påbörjades ett projekt i tre delar på varje skola med målet att höja kvaliteten inom ett antal utvalda ämnen. Fokus inom den första fasen av projektet låg på att få fram kompetenta lärare med höga akademiska meriter från både utanför och inom Kina. Dessa förväntades lägga grunden för utbildning av framtida lärare och på så sätt säkra en stabil tillgång av kompetenta lärare.

De flesta skolorna har i nuläget gått vidare till den andra respektive tredje fasen. I den andra fasen ingår att höja kvaliteten inom utvalda ämnen som anses vara viktiga för Kinas sociala och ekonomiska utveckling samt vetenskapliga och teknologiska framsteg. Dessutom främjas utvecklingen inom försvarsområdet då vissa skolor i projekt 211 sorterar under det kinesiska försvarsministeriet. Målet med projekt 211 är alltså inte enbart att höja kvaliteten på kinesiska lärosäten utan även direkt gagna den ekonomiska utvecklingen.

Den tredje fasen fokuserar på utveckling av ett fungerande system för samhällsservice inom högre utbildning. Detta system bygger på ett informationsnätverk som sammanlänkar Kinas utbildnings- och forskningsnätverk (CERNET), stödsystemet för bibliotek och dokumentation (LDSS) och systemet för fördelning av modern utrustning och forskningsanläggningar (MEFSS). Detta informationsnätverk började formas under 2012 och befinner sig fortfarande på försöksstadiet.

Exempel på skolor som ingår i projekt 211 är Tsinghua-universitetet, Peking-universitetet, Xi’an Jiaotong-universitetet samt Fudan-universitetet.

Projekt 985 – ökad internationalisering av universitet

Projekt 985 påbörjades efter att den dåvarande presidenten, Jiang Zeming, år 1998 bestämde att Kina skulle utveckla ett antal universitet vilka skulle nå internationell toppnivå. I det första stadiet ingick enbart nio skolor men har i den andra fasen expanderat till 39 stycken. Förutom för att utveckla nya forskningscenter och förbättra faciliteterna i skolorna, går en stor del av de statliga bidragen till utbyte av erfarenhet i form av utlandsresor för kinesiska forskare samt till att bjuda in utländska forskare till Kina. Detta är ett viktigt led i internationaliseringen av Kinas utbildningssystem och för att skapa kontakter universitet emellan.

De första nio skolorna som ingick i projekt 985 har kommit att kallas C9 League som en liknelse till det amerikanska Ivy League. Under 2011 stod dessa universitet för runt 3 procent av personalen inom forskning och utveckling (FoU) i Kina och mottog omkring 10 procent av de offentliga finansiella satsningarna på FoU. De publicerade omkring 20 procent av Kinas vetenskapliga artiklar vilka i sin tur står för 30 procent av Kinas totala antal citeringar.² Två av de universitet som deltog i projektet från start, Peking-universitetet och Tsinghua-universitetet har dessutom enligt Times Higher Educations senaste rankning placerat sig på plats 46 respektive 52 i världsrankningen.³ Det är alltså möjligt att skönja viss framgång med projektet om än i liten skala.

Plan 2011 – satsning på strategiska forskningsområden

Plan 2011 är ett projekt för att främja innovation inom vissa huvudområden av det kinesiska utbildningssystemet. De allra flesta topprankade universiteten runt om i världen satsar betydande resurser på forskning och innovation, ett område som har blivit allt viktigare för att främja Kinas tillväxt och konkurrenskraft. Kina vill inte vara sämre.

I likhet med vad namnet antyder påbörjades projektet år 2011, men först i april i år publicerades listan på de skolor som ingår i det. De fyra huvudområdena för samarbete är; vetenskapsutveckling, kulturarv, industriutveckling och regional utveckling. Dessa huvudområden är sedan uppdelade i 14 så kallade samarbetscentrum, där olika lärosäten arbetar tillsammans för att främja innovation inom ett speciellt utvalt område. Till exempel arbetar Peking-universitetet, Tsinghua-universitetet samt ett antal till storleken mindre tekniska universitet tillsammans inom kvantfysik. Samtliga dessa 14 ämnen anses vara strategiskt viktiga för Kinas framtida konkurrenskraft.

Plan 2011 skiljer sig från projekt 211 och 985 vad gäller finansiering. Under projekt 211 och 985 kommer finansieringen från centralregeringen och den lokala administrationen. De skolor som ingår i plan 2011 arbetar mer med forskning och där kommer mesta delen av finansieringen från traditionella kinesiska forskningsfinansiärer. Den stora skillnaden mellan plan 2011 och projekt 211 är att det nationella stödet inte fokuserar på ett lärosäte utan läggs på centrumbildningar. Inom plan 2011 får inte lärosäten inom till exempel kvantfysik tävla mot varandra utan man består av ett ”lag” forskare från olika skolor som samarbetar. 

Var fjärde år genomgår varje grupp en utvärdering med utgångspunkt i samordning av resurser, tekniska och vetenskapliga prestationer, hur väl de stöttar industrierna samt dess inflytande på den internationella arenan. Endast om man uppnått uppsatta mål och om forskningen fortfarande bedöms efterfrågad kommer skolorna få fortsatt ekonomiskt stöd över nästa fyraårsperiod.

¹ Rapporten är författad av Christer Ljungwall och Matilde Eng, Tillväxtanalys kontor i Peking

² Times higher education http://www.timeshighereducation.co.uk/415193.article Länk till annan webbplats.  

³ Times higher education http://www.timeshighereducation.co.uk/world-university-rankings/2012-13/world-ranking Länk till annan webbplats.