Tillväxtanalys-seminarium med Nobelpristagare i Washington

Tillväxtanalys Washingtonkontor arrangerar varje år, tillsammans med svenska ambassaden ett seminarium med de amerikanska nobelpristagarna, som startskott på deras väg mot prisutdelningen i Stockholm eller Oslo. Samtliga nio amerikanska pristagare slöt upp för årets seminarium den 19 november, under ledning av AAAS chef Alan Leshner, även det enligt traditionen.

Pristagarna var:

I ekonomi - Dr. Eugene Fama, Dr. Lars Peter Hansen, och Dr. Robert Shiller

I kemi - Dr. Martin Karplus, Dr. Michael Levitt, och Dr. Arieh Warshel 

I medicin - Dr. James Rothman, Dr. Randy Schekman och Dr. Thomas Südhof

Runt 200 åhörare fanns i publiken, i ett fullsatt House of Sweden.

Efter ett välkomsttal av ambassadör Björn Lyrvall berättade pristagarna kort om sina respektive forskningsfält och hur de ursprungligen hade kommit in på forskarbanan. Men seminariet bjöd också på en hel del intensiv och underhållande diskussion - till och med lite nålstick och elektricitet.

En fråga som debatterades var situationen för forskningsfinansiering i USA och vilken effekt det senaste årets budgetnedskärningar, den så kallade sequestern, har haft.

Flera av Nobelpristagarna var kritiska till urholkningen av federala forskningsmedel under senare år, och menade att nedskärningarna genom sequestern gjort det än svårare, särskilt för yngre forskare. Dock framhöll t.ex. Rothman också att effekterna av sequestern i sig egentligen är ganska marginella, men att det finns mer långsiktiga problem med att den federala forskningsfinansieringen faller som andel av BNP. Levitt påpekade att de flesta i panelen gjort sina stora, initiala forskningsgenombrott under de första åren i karriären, och att de förmodligen skulle haft svårigheter att finansiera sin forskning i dagens miljö. Medicinpristagaren James Rothman berättade till och med att han uppmanar sina studenter att flytta från USA för att få bättre förutsättningar att göra en forskarkarriär.

Ekonomen Eugene Fama kontrade med att man bör ställa frågan hur mycket forskningsmedel som det är effektivt att samhället satsar (knappast oändligt mycket?) och även hur medlen bör allokeras. Fama menade att statlig forskning tränger ut privat forskningsfinansiering, medan privata aktörer i vissa fall är bättre på att allokera medlen. Han exemplifierade med sitt eget fält där han menade att privat finansiering legat bakom framgångarna för Chicagouniversitet medan (den offentligt finansierade) ekonomiforskningen i Europa är ”död”. Ekonomkollegan Shiller, å andra sidan, hävdade att det behövs offentlig forskningsfinansiering och att det behövs ökade skatteintäkter för det. Hansen, slutligen, trodde också på offentligt finansierad forskning, men var kritisk till att forskningsråden under politiskt tryck styrde bort pengar från icke öronmärkt grundforskning. Även Rothman var kritisk till den ökade politiska och administrativa styrningen av forskningsmedel till vissa prioriterade forskningsfält, medan finansieringen för forskarinitierad forskning ansågs vara minskande.

Det blixtrade också till mellan naturvetarna och ekonomerna. Efter att Fama besvarat en fråga från publiken angående den senaste tidens börsuppgång med att marknaderna visst är effektiva, men att det inte går att göra några säkra förutsägelser om framtiden, så ville kemipristagaren Karplus veta hur säker kunskap om aktiemarknadernas rörelsemönster ekonomerna egentligen hade. Han lade också till att det enligt hans förmenande verkade vara så att nationalekonomin, om man kan kalla det en vetenskap, var oförmögen att förklara svängningarna. Fama besvarade frågan, och konstaterade att de empiriska antagandena som låg bakom Karplus fråga var faktamässigt felaktigt, och därför inte utgjorde någon trovärdig kritik mot ekonomiforskningen. 

Andra frågor som luftades i den stundtals animerade men vänliga debatten var hur stor betydelse invandringen haft för forskningen i USA och begränsningarna i att använda peer review för att identifiera transformativa forskningsfält, eftersom peer review systemet i sig anses ha en del konservativa inslag. Rothman tangerade frågan om vad livet egentligen är (enligt honom ett stabilt kemiskt tillstånd).

Leshner summerade att dagens debatt och frågor förmodligen var en väldigt bra förövning inför de intervjuer som skulle komma i stor mängd i Stockholm.

Denna rapport är skriven av Ola Göransson, Rolf Höijer och Anna Ledin vid Tillväxtanalys kontor i Washington D.C. och är en del av Tillväxtanalys löpande omvärldsbevakningsuppdrag.