2015-03-02

Kapacitetsmarknader testar EU:s beslutskraft

När kan stater inom EU införa nationella system för att hålla gamla kraftverk vid liv? Det blir en av frågorna i förhandlingarna om den europeiska energiunionen. EU-kommissionen vill att så kallade kapacitetsmekanismer bara införs efter en regional analys av bland annat risken för effektbrist och möjligheterna till energieffektivisering.

EU:s energiministrar möts den 5 mars. Energifrågorna står också på dagordningen för Europeiska rådet 19-20 mars. Kommissionens meddelande om energiunionen innehåller en rad punkter där medlemsländerna har olika intressen. Kapacitetsmekanismer hör till de mest kontroversiella ämnena, men debatten kan bli intensiv även om frågor som samordnade gasinköp och ökade befogenheter för EU:s regleringsmyndighet ACER.

Texten om kapacitetsmekanismer ändrades flera gånger under förhandlingarna inom EU-kommissionen. Uppläggningen är nu att kommissionen ska ta fram generella riktlinjer om acceptabel risk för störningar i elförsörjningen. Behovet av särskilda åtgärder ska sedan analyseras utifrån en objektiv bedömning av försörjningssäkerheten. En nyckelmening lyder: ”Capacity mechanisms should only be developed to adress security of supply if a regional system adequacy assessment points to such a need, taking into account the potential for energy efficiency and demand-side response.”

Frågan är hur långt denna ambition räcker. Den senaste tiden har allt fler länder skapat nationella kapacitetsmekanismer.

Den brittiska kraftbalansen är ansträngd. Storbritannien har därför infört en kapacitetsmarknad för elproduktion. Gammal kolkraft och existerande gaskraftverk blev vinnare i den första auktionen, då 49 GW kapacitet säkrades för vintern 2018/19. Kritikerna anser att utgifterna på drygt 10 miljarder kronor konserverar en produktionsstruktur med mycket kolkraft. Framtiden för kapacitetsmarknaden påverkar även den nordiska elmarknaden genom beslutet att låta importerad el delta i systemet, efter att EU-kommissionen ställt sådana krav.

I Tyskland presenterade regeringen i oktober 2014 en grönbok om den framtida marknaden där kapacitetsmarknader och strategiska reserver diskuteras[1]. Detta ämne kommer att vara hett i den energipolitiska debatten under år 2015 med effekter på både näringspolitik och på klimatpolitik. En av frågorna i diskussionen om landets klimatåtaganden är hur många kol- och gaseldade kraftverk som kommer att finnas kvar fram år 2030. Lönsamheten påverkas av eventuella beslut om kapacitetsmarknader och strategiska reserver.

Hittills har Angela Merkel och Sigmar Gabriel varit kritiska till en kapacitetsmarknad av brittisk modell, men sista ordet är ännu inte sagt.

Diskussionen i Tyskland är kopplad till behovet av nya kraftledningar för att transportera förnybar el från norra delen av landet till de stora industrikonsumenterna i söder. Delstaten Bayern har dock sagt nej till kraftledningar, särskilt till den som har namnet Süd-Ost-Trasse och som ska transportera ström från östra Tyskland till Bayern.

Dragkampen mellan delstatsregeringen och Berlin pågår för fullt. En översyn av energipolitiken i Bayern blev klar i början av år 2015. Debatten i delstaten handlar bland annat om det underskott av elproduktionskapacitet som beräknas uppstå när fyra kärnreaktorer enligt planerna ska stängas fram till år 2022. Näringsministern i Bayern, Ilse Aigner, vill se åtgärder för att gynna gaskraftverk tillsammans med en mer begränsad utbyggnad av kraftledningar. Hur detta eventuella stöd till kraftverk ska utformas i relation till grannländerna och EU-rätten är en central fråga.

Frankrikes beslut att införa en kapacitetsmarknad har gett nytt bränsle till industrins krav om liknande åtgärder även i Tyskland. Den franska regeringen presenterade i slutet av januari sitt system[2], enligt uppgift utan något formellt samråd med EU-kommissionen om utformningen. Elleverantörer, storkonsumenter och kraftnätsföretag (för nätförluster) måste visa att de har tillgång till el även vid förbrukningstoppar. Detta kan de göra genom egna åtgärder eller genom att köpa överlåtelsebara certifikat, som kraftverksägarna får om de håller produktionskapacitet tillgänglig. Reglerna börjar gälla 1 januari 2017. Ett syfte är att hindra avstängningen av olönsamma kraftverk. Exempelvis har GDF Suez tagit gaskraftverk ur drift med en sammanlagd kapacitet på 12 GW. Frankrikes höga andel elvärme gör landet särskilt känsligt för kalla vintrar[3].

Diskussionen om kapacitetsmarknader hänger nära samman med utbyggnaden av ökad överföringsförmåga mellan länder. I ett nordeuropeiskt perspektiv är det värt att notera flera beslut nyligen. Kontraktet mellan Statnett och TenneT innebär att Nordlink-kabeln mellan Norge och norra Tyskland med en kapacitet på 1 400 MW blir klar år 2020. Norsk vattenkraft kan då spela en större roll i balansen av det tyska kraftsystemet. Den planerade förbindelsen mellan Storbritannien och Norge innebär att norsk kraftproduktion kan få stöd genom den brittiska kapacitetsmarknaden. En ny undervattenskabel mellan Danmark och Nederländerna ska vara klar år 2019[4].

Oplanerade flöden av elektricitet när vindkraftverk i norra Tyskland går för fullt stör energimarknaderna i flera centraleuropeiska länder. Polen, Tjeckien och Slovakien är några av de länder som upplever detta som ett problem när de tyska kraftledningarna inte räcker till. För att hindra sådana flöden förbereds tekniska begränsningar, som fler fasskiftare. En sådan utveckling kan hindra fullbordandet av den inre energimarknaden, men trycket att vidta åtgärder är hårt i de nationella debatterna. Tidningsuppgifter har gjort gällande att EU-kommissionen hotar dela uppden tyska elmarknaden så att norra och södra Tyskland hamnar i olika prisområden. Tyskland, måste skynda på utbyggnaden av sina kraftledningar, menar såväl kommissionen som grannländer. Något EU-beslut om prisområden ska dock inte vara aktuellt i närtid, enligt en källa med god insyn.

EU:s regleringsmyndighet ACER måste få ökade befogenheter att agera i gränsöverskridande frågor på elmarknaden, enligt kommissionen. Som exempel nämns ”decisions relating to new infrastructure affecting more than two Member States, on exemptions from physical reverse flows in line with the Security of Gas Supply Regulation, cross-border cost allocations under the TEN-E Regulation or similar.” Förslaget i kommissionens meddelande om ”a significant reinforcement of the powers and independence of ACER to carry out regulatory functions at the European level” kan bli en het fråga vid energiministrarnas möte och därefter.

Denna rapportering är skriven av Mats Engström vid Tillväxtanalys kontor i Stockholm och är en del av Tillväxtanalys löpande omvärldsbevakning.

[1] BMWi (2014) An Electricity Market for Germany´s Energy Transition

[2] http://www.developpement-durable.gouv.fr/Regles-du-mecanisme-de-capacite.htmllänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

[3]http://www.bloomberg.com/news/articles/2015-01-23/france-ushers-in-power-capacity-market-as-risk-of-shortage-growslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

[4]http://www.dw.de/norway-to-become-germanys-energy-reservoir/a-18256802länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster