2015-05-25

Indiens premiärminister Modis besök i Kina

Den 14 – 16 maj besökte den indiske premiärministern, Narendra Modi,
Kina för överläggningar med premiärministern Li Keqiang. Modi träffade
även president Xi Jinping samt företrädare för kinesiskt näringsliv.

Modis resa till Kina följer på det besök som president Xi avlade till Indien i september 2014. Av det gemensamma uttalande som offentliggjordes efter Modis samtal med Li framgår att de två länderna, vars relation idag präglas av ett tydligt inslag av ömsesidigt misstroende och regional rivalitet, ska verka för ett samarbetsklimat som präglas av ömsesidig respekt och förståelse.[1]  Under besöket undertecknades en rad avtal som innebär ökat politiskt, vetenskapligt och ekonomist utbyte. Bland dessa kan nämnas samarbete inom rymdforskning samt kinesiska investeringar i indisk infrastruktur.

Stärkta politiska och ekonomiska relationer

Som ett led i arbetet för att stärka de ekonomiska och kulturella banden, inklusive ökad turism, enades Indien och Kina om att etablera var sitt nytt generalkonsulat. Indien kommer att öppna i kinesiska Chengdu medan Kina förlägger sitt generalkonsulat till Chennai. Båda länderna utsåg även tre städer vardera för olika systerstadssamarbeten. Yrkesträning, hälsa, utbildning, utveckling av smarta städer, rymdforskning och kärnkraft för civila ändamål är ytterligare samarbetsområden som diskuterades. Totalt ingicks ett 20-tal avtal vilka värderas till sammanlagt USD 22 miljarder.[2] Indien och Kina enades också om att så snart som möjligt finna en rättvis, rimlig och ömsesidigt acceptabel lösning på den gränstvist som allt sedan ett kort krig 1962 hämmat relationerna. Från både Indien och Kina betonas att gränsfrågan inte ska tillåtas påverka den fortsatta utvecklingen av relationen länderna emellan.

Trots överlag positiva tongångar kvarstår utmaningar. Indien har ett stort handelsunderskott med Kina vilket uppmärksammades med indiska krav på ökat marknadstillträde till den kinesiska marknaden. Indien har återkommande krävt att Kina avlägsnar vad som uppfattas som handelshinder som hämmar indisk export av exempelvis läkemedel och tjänster inom informations och kommunikationsteknologi. Båda länderna åtar sig nu att underlätta marknadstillträdet för motpartens företag.

Investeringar i infrastruktur stod högt på den kinesiska dagordningen, och i likhet med de samtal som fördes under president Xis besök i Indien i höstas diskuterades även denna gång samarbeten i den indiska järnvägssektorn.  Sedan tidigare har Indien och Kina ingått samarbetsavtal som syftar till att möjliggöra högre hastigheter på den befintliga järnvägssträckan Chennai – Mysore via Bangalore. Indien överväger också att samarbeta med Kina i frågor rörande framtida projekt avseende höghastighetståglinjer. Detta handlar för Kina både om en potentiellt mycket stor marknad men också om prestige.

Regional rivalitet

Ett återkommande tema under besöket var nödvändigheten av förbättrade relationerna länderna emellan. Båda länderna ser att regionen kommer att spela en avgörande roll framöver i det som kommit att kallas det asiatiska århundradet, något som båda länderna säger sig vilja realisera. Det finns därför starka gemensamma intressen om stabilitet och ökad integration i regionen. Samtidigt tycks den regionala rivaliteten och kampen om inflytande i regionen ständigt närvara, något som blivit till en paradox i relationen mellan länderna. Detta illustreras bland annat av oviljan att tydligt stödja olika initiativ för regional utveckling och samarbete som den ena parten har initierat, av rädsla att därigenom stärka den andres ställning. Indien vill inte ge Peking ett alltför stort inflytande inom den Sydasiatiska regionala samarbetsorganisationen SAARC. Indien har också varit försiktig i att uttala allt för starkt stöd för kinesiska Sidenvägsprojektet.[3] Indien vill istället främja egna projekt för att förbättra förbindelserna i regionen och vill inte se att Kina genom sina stora satsningar på infrastruktur och samhällsbyggnad ökar sitt inflytande i Indiens närområde. Indiens förhållande till den kinesiskledda Asiatiska investeringsbanken för infrastruktur (AIIB) är också komplicerat, men Indien har trots detta valt att ansluta sig till banken.

Att både Indien och Kina betraktar den bilaterala relationen som något mer än just en relation mellan två parter blir tydligt i den del av det gemensamma uttalandet som behandlar den globala utvecklingen. De två enades om att stärka samarbetet i internationella organ, exempelvis RIC (samarbetet mellan Ryssland, Indien och Kina), BRIC (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina) och G20 (Global twenty). De gemensamma åtagandena i rad regionala samarbetsorganisationer betonades. Samarbete inom WTO-frågor nämndes också, liksom klimatpolitiken, dock utan några bindande åtaganden.

Reaktioner i media

Bland de kommentarer och reflektioner som framförts i indisk media märks bland annat det faktum att premiärminister Modi inte tvekade att påpeka att Indien upplever Kinas agerande i vissa frågor som problematiska och därmed som något med negativ påverkan på ländernas relationer. Den lågintensiva gränskonflikten i Indiens nordöstra delstater är ett exempel, liksom Kinas beslut nyligen att tillkännage omfattande investeringar i infrastruktur i Pakistan, investeringar som bland annat går genom den av Pakistan kontrollerade delen av Kashmir som Indien samtidigt gör anspråk på. Samtidigt som Modi får visst beröm för att försöka släta över olika problemområden konstateras i indisk media att Kina möjligen är mer benäget idag att faktiskt nå en lösning på den utdragna gränskonflikten med Indien mot bakgrund av att landet samtidigt har flera andra territoriella dispyter som ett resultat av dess anspråk på havsområden i Sydkinesiska sjön, anspråk som står i strid med vad flera andra länder i Sydostasien, däribland Filippinerna, Japan och Vietnam hävdar som sina. Det skulle alltså ligga i Kinas intresse att visa att landet också emellanåt är villigt att kompromissa i dessa gränstvister.

I kinesisk media har besöket fått stor uppmärksamhet och fokus har framförallt legat på att besöket innebär fördjupade politiska relationer och vikten av att bygga tillit länderna emellan. Att Modi och Xi tillsammans besökte till President Xis hemstad Xi’an ses som ett tecken på att besöket var högt prioriterat. Samtidigt som besöket tillskrevs stor vikt, där starka historiska och kulturella relationer lyftes fram, var också referenserna till pågående konflikter många. Den pågående gränskonflikten fortsätter kasta en skugga över relationerna. I kinesiska tidningar antyddes att Premiärminister Modi spelade dubbelt när han samtidigt som han talade om samförstånd utomlands försökte blåsa upp nationalistiska stämningar på hemmaplan. På det Weibo-konto som premiärministerns startade strax före sin resa var utöver gränskonflikten Indiens agerande mot Pakistan ett hett diskussionsämne. En ledare i den partitrogna tidningen Folkets Dagblad menade att relationen mellan länderna trots allt kunde överkomma dessa ”västerländska tvivel”. Artikeln menade att det låg i den ”västerländska elitens” intresse att misstron mellan Indien och Kina bestod. Artikeln manade till pragmatism och menade att gränskonflikten mellan länderna kunde lösas mellan länderna utan inbladning utifrån.[4]

Diskussion

Det är uppenbart att de bilaterala relationerna mellan Indien och Kina har hög prioritet både i New Delhi och Peking. Analysen är att respektive part utgör en viktig pusselbit för fortsatt ekonomisk tillväxt i regionen och en viktig aktör i den regionala utvecklingen i stort. Mycket fokus läggs på det gemensamma intresset om en stabil och fredlig utveckling i regionen men bortom detta framstå länderna som sökande i sina relationer. Det är ännu oklart vart ländernas gemensamma intressen finns. Inte minst bristande tillit framstår som ett hinder för djupare regionalt samarbete. Ett tydligt exempel är hur båda länderna under de senaste åren gjort stärkt infrastruktur i regionen till en prioritet. Torts att de planer som presenterats har haft stora likheter har inga steg tagits mot samarbete på området. Detta är symptomatiskt för de indisk-kinesiska relationerna där misstro och maktkamp blir en barriär för ökat samarbete. Det är därför föga förvånande att stort fokus läggs på att bygga tillit mellan länderna.

Rapporten är skriven av  Peter Wennerholm och Andreas Muranyi Scheutz vid Tillväxtanalys kontor i New Delhi samt Daniel Ekström och Christer Ljungwall vid Tillväxtanalys kontor i Peking.

[1]http://www.mea.gov.in/bilateral-documents.htm?dtl/25240/Joint_Statement_between_the_India_and_China_during_Prime_Ministers_visit_to_Chinalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

[2] En fullständig förteckning över dessa avtal finns tillgänglig här: http://www.mea.gov.in/bilateral-documents.htm?dtl/25248/Business_MoU_Agreements_signed_at_India_China_Business_Forum_during_PMs_visit_to_Shanghai_May_16_2015länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

[3]http://www.tillvaxtanalys.se/sv/om-oss/verksamheten/innovation-och-globala-motesplatser/utlandsverksamhet/global-utblick/2015-03-27-en-vag-ett-balte---den-nya-sidenvagen.htmllänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

[4] Sino-Indian ties can conquer West’s doubts, People’s Daily Online, http://en.people.cn/n/2015/0515/c90780-8892786.htmllänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster