2015-11-18

IKT i Indien – en växande sektor

Indien är just nu världens näst största marknad för mobiltelefoni (efter Kina) med 1 miljard registrerade mobilabonnemang.[1] Antalet förväntas öka med omkring 50 procent inom de kommande åren, vilket skapar stora möjligheter för svenska företag. Vidare växer tillgången till internet kraftigt. Bara under 2015 ökade antalet internet­användare i Indien med knappt 50 procent till drygt 400 miljoner uppkopplade medborgare – näst flest i världen, efter Kina. En stor majoritet av dessa kopplar upp sig genom mobiltelefoner – i städerna gör 90 procent av internetanvändarna detta. Det tog över ett decennium för Indien att gå från 10 till 100 miljoner internetanvändare, men bara tre år att gå från 100 till 200 miljoner och endast ett år från 200 till 300 miljoner.

Rapporten uppdaterad 2016-10-31.

Internet kommer inte bara stadsbor till nytta, då indiska bönder genom sina mobiltelefoner kan få information om till exempel väder och säljpriser för grödor och därmed kan kräva bättre betalt för sina produkter från mellanhänderna. Det finns också mobilbaserade utbildnings- och hälsoinitiativ som framförallt är inriktade på att vara till nytta för fattiga medborgare.

Indien är även välkänt för att ha flertalet framgångsrika företag inom IT-sektorn. Utomlands är sektorn kanske mest känd för sin callcenter-verksamhet, men i realiteten sköter man från Indien ofta hela back office-system, samt forskning och utveckling på detta område, för multinationella företag. Totalt sysselsätter sektorn omkring 3 miljoner människor och bidrar, med en omsättning på 150 miljarder dollar (motsvarande 1,33 biljoner kronor), till 8 procent av Indiens BNP. Upp­skattningar gör gällande att sektorn väntas tredubbla omsättningen till 2020.[2]

Telekom

Efter att ha varit mycket reglerad påbörjades liberaliseringen av Indiens telekomsektor 1991 i samband med en övergripande ekonomisk reformagenda. Det finns idag tolv mobiloperatörer i landet varav två är statligt ägda. Privatägda Airtel, Idea och Vodafone dominerar dock med sammanlagt nästan 70 procent av branschens intäkter. Ericsson har levererat ungefär en tredjedel av det existerande 3G-nätet och mottog 2015 ett flertal stora beställningar för leverans och underhåll av operatörernas nätverk. Ericsson kommer även leverera Indiens första 4G-nätverk till landets största operatör Airtel.

Den kraftiga ökningen av mobilabonnemang har lett till brist på frekvensspektrum. Experter konstaterar att tillväxten riskerar hämmas med Indiens nuvarande internet- och telefonikapacitet, utan stora investeringar för att klara framtidens trafik­volymer. Den indiska armén och järnvägen har idag rätt till en oproportionerligt stor del av spektrumet i jämförelse med situationen i andra länder. Redan nu upplever indiska abonnenter stora problem med oavsiktligt avbrutna samtal, något som uppmärksammats stort i den allmänna debatten. Faktum är att Indien har en av världens lägsta nivåer av tillgängligt spektrum per capita.[3] Efter att regeringen satt frågan högt på dagordningen verkar dock problemen med avbrutna samtal ha minskat under det senaste året.

Sedan BJP-regeringen tillträdde 2014 har telekomreformer genomförts efter förslag från näringslivet. 2015 godkände regeringen en lagändring som möjliggör för telekomoperatörer i Indien att köpa och sälja, samt dela spektrum med varandra. Beslutet är välkommet då det ger operatörer möjlighet att sälja spektrum de inte använder och därmed förbättra sin lönsamhet (vilken för närvarande är ansträngd). Förändringen har redan lett till att marknaden börjar konsolideras, vilket är välkommet då det inom vissa spektrumområden finns så många som tio operatörer.

Våren 2015 lovade indiska företagsledare att deras företag skulle genomföra investeringar inom IKT till ett värde av omkring 530 miljarder kronor. Hälften av detta kommer Reliance Industries att stå för. Investeringarna är kopplade till en landsomfattande utrullning av Reliances 4G-nätverk Jio som påbörjats under hösten 2016. Jios inträde på marknaden, tillsammans med andra operatörers satsning på 4G framöver väntas leda till ökad orderingång för Ericsson (i konkurrens med Nokia och Huawei).[4]

Ericsson i Indien

Ericsson är det största svenska företaget i Indien, med en omsättning på knappt en miljard dollar och fler än 20 000 anställda, vilket väntas växa ytterligare framöver. Det gör Indien till det land där Ericsson har flest antal anställda. Företaget levererade en telefonväxel till Indien redan 1903 och har varit etablerat i landet sedan 1930-talet. Ericsson har också en omfattande tjänsteverksamhet i Indien som riktar sig till telekomoperatörer globalt. I Jaipur har företaget tillverkning av telekomprodukter för den indiska marknaden. Ericssons invigde i år en ny fabrik i Pune, som fokuserar på tillverkning av telekomprodukter för exportmarknader.

IT

IT-sektorn i Indien har de senaste tjugo åren rönt stora framgångar vad gäller s.k. outsourcad IT-service. Det uppskattas att en tredjedel av IT-industrins globala arbetsstyrka finns i Indien. Med sina 3 miljoner anställda är IT den enskilt största sektorn sysselsättningsmässigt i det privata näringslivet i landet. Välkända företag inom denna sektor är bland annat Tata Consultancy Services (TCS), som har över 300 000 anställda och omsätter omkring 100 miljarder kronor om året. Detta gör TCS till världens näst största företag inom IT-tjänster sett till antalet anställda, endast IBM är större. Andra jättar inom den indiska IT-sektorn är Infosys (med 160 000 anställda), Wipro (150 000 anställda) och Tech Mahindra (100 000 anställda). Vissa av dessa företag har verksamhet i Sverige, bland annat har TCS fler än 700 anställda. I sammanhanget bör också indiska HCLs köp av Volvo IT för 1,75 miljarder dollar förra året nämnas. På senare år har BPO-företagen ändrat strategi och fokuserar nu mer på att utveckla egna produkter och tjänster utöver IT-stöd till andra företag.

Små och medelstora företag är fortfarande underutvecklade i sektorn vilket skapat problem högre upp i värdekedjan då de stora företagen inte har något etablerat underleverantörssystem. Industrisammanslutningar arbetar därför aktivt med att stödja både SME- och uppstartsföretag. Ett annat problem för sektorn är rekrytering av personal med rätt utbildning och kompetens inom molnbaserade tjänster och så kallad ”big data”. Industrisammanslutningen NASSCOM har därför ställt sig bakom centralregeringens initiativ Skill India genom att ta ansvar för yrkesutbildning inom sektorn genom Sector Skills Council for IT and IT enabled services, ett av 40 yrkesutbildningsråd inom olika yrkesområden som samordnas av National Skill Development Corporation – ett offentligt-privat samarbete under ministeriet för yrkesutbildning och entreprenörskap.[5]

Kopplat till IT-industrins framväxt har Indien de senaste åren utvecklats till ett av världens främsta länder för startups. Uppskattningsvis finns det 4200 startups i Indien (varav 7 unicorns), tredje flest i världen efter USA och Storbritannien.[6]

I sammanhanget bör även två satsningar av BJP-regeringen nämnas. Hösten 2014 presenterades en internetsatsning på motsvarande drygt 115 miljarder kronor under namnet Digital India. Målsättningen är att alla byar i Indien ska ha tillgång till snabbt internet år 2019. Huruvida man kommer att nå det målet är för närvarande oklart. Projektet, som leds av premiärminister Modi själv, medför också satsningar på att göra fler myndighetstjänster tillgängliga över internet. Ericsson ser stora affärsmöjligheter inom Digital India-satsningen och det bör finnas möjligheter också för andra svenska företag. Regeringen planerar också att bygga 100 s.k. Smart Cities där IKT-teknologi kommer att spela en viktig roll.

Elektronikvaruproduktion

Indiens kraftigt ökande konsumtion av elektronikvaror ställer till problem för nationalräkenskaperna. Den inhemska produktionen av elektronikvaror är mycket lägre än den inhemska konsumtionen och bidrar till Indiens handelsunderskott, vilket ses som ett problem varför regeringen önskar se att den inhemska produktionen ökar. Bidragande orsaker till den låga inhemska produktionen är höga kostnader för finansiering och elektricitet samt en underutvecklad leverantörskedja. Nokia, som producerat mobiltelefoner utanför Chennai sedan 1995 stängde sin fabrik i hösten 2014 på grund av en omfattande skattetvist med den indiska staten, som ville beskatta Nokia retroaktivt för interntransfereringar.[7]

Särskilda tullavgifter på vissa elektronikvaror stärker därför de ekonomiska incitamenten för tillverkning eller sammansättning av konsumentelektronik i Indien. Till exempel är tullen 12,5 procent för en smartphone men bara 1 procent för komponenter. En tull på 10 procent gäller också för telekomprodukter (såsom brytare och IP-telefonikomponenter) vid import, men även om de tillverkats lokalt i särskilda ekonomiska zoner. Liknande exempel förekommer även i andra sektorer. Dessutom förekommer skattelättnader vid investeringar och fördelaktig behandling vid statliga upphandlingar för företag som producerar produkter i Indien.

Fortfarande saknas dock ekosystemet av halvledarfabriker, komponentleverantörer och elektronikdesigners och därför begränsas investeringarna till sammansättnings­fabriker. Våren 2015 gav dock regeringen klartecken för att bygga två halvledar­fabriker i Indien med hjälp av statliga subventioner. Båda är samrisk­bolag mellan indiska och utländska bolag. En fabrik ska byggas i Noida utanför Delhi en i delstaten Gujarat. Det första projektet ligger dock på is, då den indiska parten dragit sig ur eftersom man inte anser det kommersiellt gångbart och det andra projektet har ännu inte påbörjats.

Foxconn skrev i augusti 2015 under en överenskommelse om att investera 5 miljarder dollar över 5 år i delstaten Maharashtra. För närvarande verkar dock projektet gått i stå, då Foxconn ännu inte lämnat besked om var dess fabrik ska ligga. Även kinesiska Lenovo undersöker förutsättningarna för att sätta upp en tillverknings­enhet för smartphones och tablettdatorer i Indien. Lenovo anger den indiska regeringens Make in India-satsning samt den stora marknadspotentialen som huvudskäl för att öka sin tillverkningskapacitet i landet.

EU-Indien

Inom ramen för (de avstannade) frihandelsavtalsförhandlingarna mellan Indien och EU är en viktig fråga för den indiska industrin standardiseringsarbetet för elektronikprodukter medan en svensk prioritering i förhandlingarna bland annat är marknadstillträde för telekommunikationstjänster. Indien vill utveckla en egen standard för produkttestning som ska övervakas av Indian Bureau of Standards medan EU anser att internationella standarder som finns inom området ska tillämpas. Indiens menar att utvecklingsländer, där den största konsumtionen av mobiltelefoni sker, bör ta en större del i utvecklingen av standarder. Detta för att anpassa tekniken till lokala förhållanden, då teknologin kan används för att lösa lokala problem.

Vidare infördes krav i Indien på att all telekomutrustning ska testas och certifieras lokalt 2011. Regeln tillämpas dock inte, bland annat då det saknas kvalificerade testcenter för ändamålet i landet. Om kravet skulle verkställas skulle det innebära merkostnader för till exempel Ericsson, något som framförts till den indiska regeringen.

[1] Vilket dock inte kan likställas med antalet abonnenter. Antalet mobiltelefoner i landet uppskattas till 680 miljoner.

[2] Enligt uppskattningar av NASSCOM, den indiska IT-industrins intresseorganisation.

[3] Economic Times ”Telecom companies financial, spectrum problems may hurt Digital India planlänk till annan webbplats” 2015-05-25 och BBC “Why India’s mobile network is brokenlänk till annan webbplats” 2015-12-03.

[4] Economic Times ”Huawei, Ericsson, Nokia say new 4G deals from Vodafone, Idea, Airtel to shore up sagging revenue in Indialänk till annan webbplats”, 2016-10-24

[5] Se NSDClänk till annan webbplatss hemsida.

[6] Tillväxtanalys har rapporterat om denna utveckling, i ”India’s Startup Boom – now the third largest startup nation in the worldlänk till annan webbplats”, 2016 (på engelska).

[7] Även Vodafone och Nestlé har haft liknande problem.