Föreliggande delrapport syftar till att utvärdera den projektverksamhet som bedrivits under programmet Tillväxtverkets (tidigare Nuteks) Nationella program för utveckling av resurscentra. Programmet syftar till att förbättra kvinnors villkor och förutsättningar inom det regionala tillväxtarbetet. Programmet har två insats­områden: Projektmedel för regional utveckling och Basfinansiering för Resurscentra. Denna rapport är avgränsad till att utvärdera projektverksamheten och skall fokusera på programmets/projektens utvärder­barhet samt på dess resultat och effekter. 

För att kunna uppfylla detta syfte har ett brett empiriskt underlag samlats in, sammanställts och analyserats. Underlaget består av (1) tidigare utvärderingar och uppföljningar, (2) indikatorer från Nuteks uppföljningssystem NYPS, (3) Nuteks enkäter till RC- och RTP/RUP-ansvariga, samt (4) intervjuer med ett litet antal projektledare. 

Tidigare utvärderingar vittnar om att den övergripande verksamheten varit allmänt formulerad, medan de lokala och regionala projekten har fokuserat på mer specifika mål. Det finns därför ett behov av att tydliggöra vad det innebär att förbättra kvinnors villkor och förutsättningar inom regional utveckling. Ett tydligare mål skulle också skapa legitimitet för verksamheten, vilket är viktigt i samverkan med andra aktörer. Ett annat upplevt problem är att arbetet kring projekt försvårar möjligheten till att arbeta långsiktigt.

Projektens resultat baserade på Tillväxtverkets uppföljningssystem Nyps är svåra att värdera. Baserat på de projekt som fyllt i indikatorerna är det tydligt att projektens resultat ligger nära de planerade och förväntade resultaten. Baserat på intervjuerna med projektledarna är det dock tydligt att indikatorerna tolkats mycket olika av projektledarna. För att uppföljningssystemet skall bli mer användbart i utvärderingssyfte behöver projektledarna tydliga riktlinjer från Tillväxtverket angående hur indikatorerna skall tolkas. 

Enkäterna till RC- och RTP/RUP-ansvariga tyder på en positiv men dock otydlig trend. Generellt är RC-ansvariga mer positiva till verksamheten än RTP/RUP-ansvariga. 

Baserat på intervjuerna med projektledarna och ett större antal projektslutrapporter är det tydligt att projektens arbete med RTP/RUP  endast utgör en liten del av projektens verksamhet. Den huvudsakliga anledningen till  detta är att projekten ofta är mycket ”efterfrågestyrda”. Detta innebär att projektens deltagare eller medlemmar i mycket stor utsträckning kunnat forma projektens innehåll, också efter att projekten beviljats. Detta verkar i många fall ha varit nödvändigt för att kunna attrahera deltagare men också gjort att kopplingen till RTP/RUP försvagats i förhållande till vad som angetts i projektansökan. Intressant är också att alla de fyra projekt vi valt att studera närmare finns kvar 1-3 år efter att Nuteks finansiering tagit slut. En del projekt har annan offentlig finansiering, andra lever kvar som ideella föreningar medan delar av andra projekt lever kvar som privata företag. 

Baserat på studier av projektansökningar och de intervjuer vi gjort är det svårt att hitta en minsta gemensamma nämnare, förutom det mycket generella målet att kvinnors potential skall tillvaratas bättre i det regionala tillväxtarbetet. Det är med andra ord svårt att induktivt skapa en programlogik baserat på projektens verksamhet och enskilda projektlogik. Den bristande legitimitet som många ansvariga för resurscentra och projektledare ger uttryck för är också kopplad till denna oklara programlogik. Andra offentliga aktörer har helt enkelt ofta ingen tydlig uppfattning om vad resurscentra och projekt vid resurscentra gör.