Undersökningen visar att den privata tjänstesektorn har haft en relativt hög sysselsättningstillväxt samtidigt som också produktivitetstillväxten har varit hög. Därmed har tjänstesektorn även gett det största bidraget till Sveriges totala produktivitetstillväxt under perioden 1993 till 2009. Även tillverkningen har haft en hög produktivitets­tillväxt medan sysselsättningsutvecklingen har varit svag. Bidraget till Sveriges totala produktivitet är därmed lägre än för tjänstesektorn.

När vi studerar den privata tjänstesektorn  närmare görs en indelning i kategorierna Förmedlingstjänster, Producenttjänster, Kapitaltjänster samt Privata personliga tjänster. Här framgår att den största sysselsättningsökningen har skett inom producenttjänster och privata personliga tjänster. Inom producenttjänsterna återfinns bland annat finansiella tjänster och konsulttjänster. Kapitaltjänster, som domineras av fastighetsuthyrning, har en mycket låg sysselsättning. Förmedlingstjänster, som domineras av handeln, har en hög sysselsättningsnivå men en låg sysselsättningstillväxt. Den högsta produktivitetstillväxten återfinns inom förmedlingstjänsterna och  är jämförbar med tillverkningen. Under 2000- talet fram till den ekonomiska krisen uppvisade också producenttjänsterna en hög produktivitetstillväxt. Produktivitetstillväxten inom privata personliga tjänster har varit relativt låg. Ur tillväxtpolitisk synvinkel pekar detta på att satsningar riktade mot privata personliga tjänster visserligen kan skapa arbetstillfällen men också minska Sveriges produktivitetstillväxt. 

Ytterligare ett resultat gäller bidraget  till den totala produktivitets­tillväxten. Undersökningen visar att förmedlingstjänsterna, där parti- och detaljhandeln i huvudsak styr utvecklingen, gav sitt största bidrag till produktivitetstillväxten redan 2003 men att bidraget därefter har varit minskande. Resultatet ska inte övertolkas men kan tyda på att de sysselsättningsmässigt viktiga förmedlingstjänsterna kan ha börjat förlorat sin betydelse som tillväxtmotor redan innan krisen. Stämmer detta är det möjligt att den trendmässiga tillväxten blir lägre än förväntat efter att ekonomin återhämtat sig efter krisen.

Undersökningen har vidare fokuserat på kunskapsintensiva tjänster (KIBS). Här påvisas att sysselsättningen inom KIBS har ökat betydligt snabbare än inom övriga kategorier inom den privata tjänstesektorn. Samtidigt är det inom ramarna för föreliggande studie omöjligt att avgöra vad av detta som är en reell ökning av antalet utförda tjänster i ekonomin och vad som kan härledas till överföring av tjänster från tillverkningen och den offentliga sektorn. Både så kallad outsourcing och entreprenad, offentligt finansierad men privat producerade utbildnings-, hälso- och sjukvårdstjänster påverkar KIBS-sektorn och är en fråga som bör utredas vidare innan tydliga tillväxtpolitiska implikationer kan hävdas. Det förefaller dock som att KIBS i Sverige utvecklas på samma sätt som i EU-15. Det finns således ingen anledning till oro för att Sverige halkar efter. Inom ramarna för uppdraget har sambanden mellan produktivitet och utbildningsnivå undersökts. I linje med förväntade resultat påverkas produktiviteten positivt  av en stor andel sysselsatta med hög utbildningsnivå. Den tillväxtpolitiska implikationen är att Sverige också fortsättningsvis ska prioritera utbildning.

Olika sektorers bidrag till Sveriges produktivitetstillväxt beror inte bara på sektorns produktivitetstillväxt och sysselsättningsandel utan också på dess produktivitetsnivå. Rapporten visar att sambandet mellan produktivitet och kapitalintensitet är relativt starkt. En hög produktivitetstillväxt beror därmed på om verksamheten medger att kapitalintensiteten ökar. De offentliga tjänsterna och de privata personliga tjänsterna är i regel mindre kapitalintensiva än de andra kategorierna. En tillväxtpolitisk implikation är att produktivitetsnivån inom dessa näringar inte kan förväntas vara fundamentalt beroende på huruvida tjänsterna produceras i offentlig eller privat regi.

Dataspelsbranschen har specialgranskats med klassificerings­problematiken i fokus. Undersökningen visade att företag som samtliga sysslade med dataspelsutveckling återfanns under ett stort antal näringsgrenskoder. I dagsläget finns få incitament för företag och myndigheter att vara särskilt noggranna med klassificeringen.

Gällande klassificering och definition av tjänstesektorn med fokus på KIBS argumenterar rapporten för att det är viktigt att inse att ekonomiska aktiviteter är delar av en komplicerad och dynamisk struktur. På nationell nivå bör dessa strukturer delvis kunna fångas upp i tillräckligt detaljerade input-output modell. Vår bedömning är att SNI-2007 är tillräcklig för ändamålet. I en sådan tabell bör också arbetsinsatserna kunna fördelas efter arbetskraftens utbildningsnivå. Humankapitalet sätts då i fokus för analysen där utbildnings­systemet, universitet och högskolors produktion allokeras till uppbyggandet av humankapital. Humankapitalstocken bör ha en lämplig indelning som exempelvis särskiljer investeringar i medicinskt, tekniskt, humanistiskt och samhällsvetenskapligt humankapital, humankapitalstocken fördelas sedan via arbetskraften på olika näringar. Rapporten argumenterar därför för att fokus flyttas från frågan om varutillverkning eller tjänsteproduktion till frågan om kunskap och humankapital.