I årets regleringsbrevsuppdrag har Tillväxtanalys fått uppdraget att vidareutveckla analysen om behovet av och möjligheterna till nya och utvecklade indikatorer i den kommande Community Innovation Survey (CIS).

Tillväxtanalys bedömer att de delar av CIS som är mest intressanta  att  utveckla på kort sikt, ur såväl ett tjänsteinnovationsperspektiv som rent allmänt, är följande:

1. Förståelsen för  hur CIS- och IUS-indikatorer kan användas behöver förbättras. Svenska indikatorer bör jämföras med  länder som det är relevant att jämföra Sverige med. Exempelvis har Storbritannien en utvecklad tjänstesektor.  I en delanalys  av  kunskapsintensiva tjänster (KIBS) är  det  därför mer relevant  att jämföra Sverige med Storbritannien än en summa av alla EU:s medlemsländer. För att delanalyser på svenska data i form av specifika sektorer som KIBS skall kunna göras att utan röjanderisk uppstår eller att varianserna blir väldigt stora, bör man undersöka om urvalsstorleken bör öka i vissa sektorer och storleksgrupper.
2. Intresset för regionala innovationsanalyser ökar. Men då CIS-undersökningens objekt är företag, dvs. en juridisk enhet, måste en regional dekomponering av CISinformation bygga på en fördelningsnyckel av något slag. Nära 80 procent av företagen i svenska CIS-undersökningen är verksamma i ett och samma län, vilket medför att vissa regionala dekomponeringar bör kunna göras utan fördelningsnyckel. Ett större urval av CIS kan medföra utökade möjligheter till regional uppdelning.
3. Det behövs nya  indikatorer i CIS. Rapportens genomgång av innovationsindikatorer visar på att det inte är självklart att det är en utveckling av primära ”innovationsindikatorer” som är det mest väsentliga. I två avseenden kan den svenska CIS-undersökningen utvecklas för att ge rikare möjligheter till analys. För det första kan man likt andra länder inkludera en fråga om vilken geografisk marknad som är mest väsentlig. För det andra kan man inkludera en fråga om hur innovationsverksamheten finansieras.
4. CIS-undersökningen är den enda undersökning på kort sikt som ger statistisk information om innovation, och då även tjänsteinnovation. Med avseende på det senare är det dock ett dilemma att endast delar av tjänstesektorn är representerade – detaljhandel, byggindustri, hotell och restaurang samt vård och omsorg står idag utanför. I synnerhet detaljhandeln har på senare tid haft en produktivitetsutveckling som är intressant ur ett innovationsperspektiv. Kostnaderna att inkludera dessa sektorer i CIS är dock stora, vilket kräver ett mer omfattande förberedelsearbete.

Tillväxtanalys kommer att fokusera på att utveckla de tre första punkterna. Utöver detta kommer vi att sätta oss in i IUS-indikatorerna  och  diskutera hur dessa kan tolkas i ett svenskt politiskt perspektiv.

Kort sammanfattning av arbetsrapporten

En diskussion om innovation förutsätter i allmänhet att de som diskuterar har en gemensam uppfattning om vad begreppet innebär. Innovation har en tendens i dessa diskussioner att undfly någon bestämning, sammanhanget får definiera vad som avses. En statistisk indikator på innovation blir dock något annat. Statistik är mätning av kvantiteter av något avgränsat, något definierat. Detta kan ha en direkt anknytning, indikation på fenomenet eller en indirekt.

EU:s innovationsundersökning är en direkt mätning av innovation i företag, varutillverkande såväl som tjänsteproducerande. Mätningen utgår från OECD:s definition av innovation i den så kallade OSLO-manualen, OECD:s rekommendation vid mätning av innovation. Denna definition avgränsar innovation till

• produktinnovationer (varor och tjänster)
• processinnovationer (produktionsmetoder och distributionsmetoder)
• innovation i marknadsföring
• innovation i organisationen av ekonomiska relationer (extern och internt).

I teoretiska diskussioner kan innovation utgöra fler dimensioner än detta, men EU har valt att utgå från denna definition i den innovationsundersökning (Community  Innovation Survey, CIS) som är obligatorisk för samtliga medlemsstater att genomföra vartannat år. CIS är därigenom idag den mest omfattande innovationsunder­sökningen i världen. Delar av de uppgifter som CIS samlar in är dessutom indikatorer i  målsättningen för  EU Innovation Union. I januari 2011 publicerades IUS  Scoreboard som efterföljare till European Innovation Scoreboard.

IUS 2011 placerar Sverige som det mest innovativa landet, enligt de 24 indikatorer som utgör  underlaget till IUS-indikatorn. Detta är naturligtvis goda nyheter. Tillväxtanalys menar dock att det krävs diskussion och fördjupad analys för att kunna översätta den här typen av indikatorer till offentlig forsknings- och innovationspolitik. Vi menar att Sverige svårligen kan jämföras med EU som helhet – istället bör Sverige jämföras med ett urval av länder. I Tillväxtanalys arbete med CIS-data under 2011 kommer vi att göra jämförelser med ett sådant urval i några dimensioner av innovation där CIS  data kan användas. De länder som vi uppfattar som mest relevanta är inga nya länder, utan de länder vi handlar mest med både med avseende på export  och  import: Tyskland, Danmark, Finland, Storbritannien och  Nederländerna. Utöver dessa så är Schweiz av speciellt intresse, då detta land enligt IUS är det enda landet med högre värden på den gemensamma IUS-indikatorn.

I ett tjänsteinnovationsperspektiv är CIS-undersökningen den enda undersökning som inkluderar stora delar av tjänstesektorn, i form av 45 procent av tjänsteföretag med 10 anställda och fler. De frågor som ställs till tjänsteföretagen besvaras i lika stor utsträckning som frågorna till tillverkningsföretagen, och bedöms därmed som användbara. Det finns en diskussion om alternativa konstruktioner av innovationsindikatorer, framför allt representerad av Storbritannien i deras strävan att utveckla ett innovationsindex. Även den ansats som den EU-harmoniserade undersökningen MEADOWS framför, bör  i det här sammanhanget  framhållas. För den senare finns uppgifter för  Sverige och för den förstnämnda finns uppgifter  enbart för Storbritannien. NESTAs arbete och Meadows bör ses som intressanta utvecklingsprojekt som bör uppmärksammas och följas, men eftersom möjligheterna att jämföra indikatorvärden över tid och mellan länder är  små  med båda ansatserna så kan de inte ersätta den statistik som CIS levererar idag.

Av de kompletterande indikatorerna är  framför allt förädling  av den information som varumärken utgör av särskilt intresse.  Varumärken är en nyckelkomponent i nästan all kommersialisering av både varor och tjänster, och förstärker därmed den information i CIS som rör innovation i marknadsföring. Varumärken registreras idag i det EU-gemensamma organet OHIM. Omfattningen av landsspecifik registrering av varumärken ingår i IUS-indikatorn.  En förädling  av denna information handlar om att koppla informationen till andra statistikkällor.

Andra statistikkällor  kopplade till tjänsteinnovationer  som är relevanta att utveckla är indikatorer för franchising. Att utveckla ett entreprenörskap är ofta förknippat med att man tillämpar konceptet att man hyr ett varumärken och en affärsmodell. Franchising har existerat länge inom vissa områden, framför allt inom restaurang­sektorn. Franchising är ett exempel på produktifiering av tjänster, det vill säga en tydlig avgränsning av vad tjänsten utgör och som har stora produktivitetseffekter.