Publicerad 05 juni 2012

E-förvaltning i Japan och Sydkorea

– nuläge, politik och implementering

Ett återkommande tema i den politiska debatten i Sverige likaväl som i Japan och Sydkorea är hur man ska förnya, förenkla och rationalisera kommunikationen mellan enskilda, företag och offentliga organisationer, så kallad e-förvaltning. Med e-förvaltning avses i denna rapport myndigheters användning av informations­teknik i syfte att göra samspelet mellan myndigheter och medborgare (G2C), myndigheter och företag (G2B) och internt mellan myndigheter (G2G) mer inbjudande, lätthanterligt, transparent och kostnadseffektivt. [1] [2]

Nuläget i Japan och Sydkorea E-förvaltning står högt på den politiska dagordningen i både Japan och Sydkorea. Särskilt Sydkorea har under de tio senaste åren fått allt större internationell uppmärksamhet på grund av hur snabbt och genomtänkt politiken omsätts i konkret handling. Enligt FN:s rankning har Sydkorea just nu den mest avancerade eförvaltningen i världen. Sydkorea  har  gjort stora framsteg med att skapa användarvänliga digitala myndighetstjänster med  utbredd användning. Särskilt nyttjandegraderna per capita, exempelvis för elektroniska självdeklarationer, är imponerande. I Japan är bilden mer problematisk. Trots stora investeringar ökar användningen inte som man hoppats. Många oroar sig för integritetsintrång, det är ofta bekvämare att fortsätta med de gamla pappersbaserade rutinerna, och det brister i samordningsarbetet för informationsdelning mellan departement.  Den digitala arbetsgången bryts ofta i och med att yrkesmässiga mellanhänder och/eller pappersbaserade rutiner fortfarande krävs.

I båda länderna  har digitaliseringen av skattesystemet störst politisk  prioritering och får därmed troligen mest resurser och möjligheter till vidareutveckling.

E-förvaltning är politiskt prioriterat För närvarande  genomförs omfattande politiska åtgärder  för att utveckla eförvaltningen i Japan (till 2020) och Sydkorea (till 2015).  I båda länderna är premiärministern formellt ordförande för arbetet med politiska färdplaner för eförvaltning, och båda länderna har ett särskilt departement som direkt ansvarar för att följa och bevaka utvecklingen.

Japan följer emellertid en tradition av utdragna planeringscykler och visar också en påtaglig brist på ambition framåt inom e-förvaltning vad gäller tidsplan och tillhandahållna tjänster. Det finns inte heller många konkreta mål att följa upp. Sydkorea utmärker sig i jämförelse med tydligare vägledning i form av uttalade mätbara mål samt avsevärda insatser för att snabbt gå vidare med förbättring av den digitala kommunikationen mellan myndighetsorgan. Alla eförvaltningsinvesteringar måste  exempelvis godkännas av det ansvariga departementet för att undvika överlappning.

Smart lagstiftning en central komponent

Lagstiftning är en nyckel till e-förvaltning. Sydkorea har valt att utforma lagar direkt i enlighet med politiska e-förvaltningsinitiativ, medan man i Japan mer har arbetat med allmänna lagar gällande användning av informationsteknik samt gjort tillägg till och utökningar av befintlig lagstiftning. En central del i båda fallen är förstärkning av enskildas rätt till information och integritet. Detta är också nödvändigt om man ska kunna öka allmänhetens ganska låga förtroende för myndigheterna, som troligen, och särskilt i Japan, är ett hinder för ytterligare  eförvaltningsinitiativ.

Utveckling och implementering hos privata aktörer

I både Japan och Sydkorea har mycket av den praktiska utvecklingen och driften av IT-systemen lagts ut på privata aktörer. Myndigheterna är dock inte passiva köpare; i synnerhet i tidiga utvecklingsfaser av större e-förvaltningssystem sker ett intensivt samarbete mellan privata och offentliga aktörer från idéstadiet till implementering. Det decentraliserade japanska förvaltningssystemet, där utveckling och implementering av IT-projekt ofta skett i geografiskt isolerade områden, rör sig mot ett mer välfungerande utbyte av  goda erfarenheter och även  spridning av specifik infrastruktur för e-förvaltningen. Både i Sydkorea och Japan domineras branschen av  ett fåtal stora inhemska IT-leverantörerna (till  exempel Sydkoreas Samsung och Japans Fujitsu).

Säkerheten seglar upp som en viktig fråga

Såväl Sydkorea som Japan har stramat åt IT-säkerheten för myndighetstjänster och har hittills sluppit större säkerhetsproblem med storskaliga e-förvaltningstjänster som e-skatt eller företagsregister. Individuella hackningar av känsliga myndighetssystem har dock orsakat politisk oro, och  cyberattackerna tilltar i frekvens och komplexitet. Riskanalyserna för e-förvaltning påverkas fortsatt av att myndigheternas  hårdvaru- och  mjukvaruinfrastruktur har  otillräckliga skydd, samtidigt som kunskapen om säkerhetsrisker och konsekvenser brister.

Lyckade exempel med exportpotential

Fallstudien från Japan rör den ökade användningen av datormoln  – delad användning av maskinvara och programvara i ett datacenter  – som ett sätt att konsolidera lokala myndighetssystem och ordna en mer enhetlig  och kostnadseffektiv  infrastruktur för e-förvaltning. I Sydkorea har det nationella eupphandlingssystemet KONEPS varit i gång sedan början av 2000-talet, och regeringen tillfogar ständigt nya tjänster som effektiviserar all offentlig upphandling, via en enda ingång. Sydkoreas regering har också, i samarbete med privata företag, börjat exportera KONEPS till ett antal utvecklingsländer.

[1] Världsbanken 2012

[2] OECD 2001

Titel
E-förvaltning i Japan och Sydkorea – nuläge, politik och implementering

Serienummer
WP/PM 2012:11

Diarienummer
2012/174

Ladda ner rapportenPDF