Publicerad 05 oktober 2016

Landsbygdspolitik och landsbygdssäkring

– i Finland, Norge, Storbritannien och Kanada

I denna rapport beskrivs landsbygdspolitiken i Norge och Finland, samt verktyget landsbygdssäkring (Rural proofing) i Finland, Storbritannien och Kanada. Rapporten är framtagen som ett underlag till Parlamentariska landsbygdskommittén.

I Finlands och Norges rapporter beskrivs hur deras landsbygdspolitik är uppbyggd, vad den syftar till och vilka problem och vilka framgångs­faktorer som kunnat identifieras. Hos båda länderna går det hitta många likheter med Sverige, men det finns också många skillnader, vilket ger olika förutsättningar för arbetet. Både Norge och Finland arbetar med en smal och en bred landsbygdspolitik för att både kunna integrera landsbygds­perspektivet i samtliga politik­områden, samt göra specifika insatser, där det bedöms vara relevant. Norge har ett system som påminner om det svenska. Landsbygds- och regional­politiken ligger inom specifika departement och delegeras nedåt till regional nivå. I Finland arbetar man mer tvärsektoriellt och horisontellt med ett Landsbygdspolitiskt råd och arbetsgrupper.

Vad gäller landsbygdssäkring har Finland, Kanada och Storbritannien undersökts. Landsbygdssäkring är ett verktyg som syftar till att tydliggöra politiska besluts konsekvenser för landsbygden för att undvika negativa utfall. Ländernas system påminner om varandra, men det finns också ett antal olikheter, och i Storbritannien finns det skillnader i de olika riksdelarna. I Nordirland finns sedan 2016 ett lagstadgat krav att landsbygdssäkring ska genomföras, medan de i de övriga riksdelarna/länderna har varit mer eller mindre frivilligt. England har ett krav på sig att landsbygdssäkra, men det saknas uppföljning av arbetet. I Finland och Kanada är/har det varit frivilligt. Resultatet av detta är att landsbygdssäkringen i samtliga undersökta länder inte har genomförts konsekvent. Nordirlands lagstadgade krav har funnits för kort tid för att det ska gå att utvärdera effekterna och vad gäller frivilligheten kan den i vissa fall bedömas vara en förutsättning för att landsbygdssäkring överhuvudtaget har kunnat införas.

Generellt kan sägas att samtliga rapporter pekar på vikten av att dels avgränsa det geografiska område det är som är relevant i samman­hanget, samt att definiera vad det är som ska åstadkommas. Tydlighet och uppföljningsbara mål, samt för ändamålet anpassad statistik som förutsättning för uppföljning och utvärdering bedöms viktigt.

Titel
Landsbygdspolitik och landsbygdssäkring – i Finland, Norge, Storbritannien och Kanada

Serienummer
PM 2016:11

Diarienummer
2016/145

Ladda ner rapportenPDF