Rapporten behandlar statliga kreditgarantier – ett policyinstrument för kreditgivning. Kreditgarantier innebär att en tredje part (staten) fungerar som en garant för ett företags låneansökan till banken. Staten garanterar dock inte hela lånesumman utan banken får också ta en del av lånerisken i syfte att ha ett incitament för att genomföra en noggrann och ansvarsfull kreditprövning (due diligence).

En kortare version av rapporten ingår även som ett kapitel i boken Tillväxtfakta 2016: Perspektiv på kapital­försörjning – en antologi om företagens finansiering och statens roll.

Kreditgarantisystem

• Sedan de första dokumenterade kreditgarantisystemen inrättades i USA och Schweiz i början av 1950-talet, har nu liknande system tagits i bruk i mer än 100 länder världen över.
• Det är det vanligaste policyinstrumentet i både den utvecklade världen och utvecklingsländerna.
• Systemet bygger på antagandet att det finns mer entreprenöriell talang än det finns kapital, och att många duktiga entreprenörer är begränsade på kapitalmarknaderna för att de saknar säkerheter för lån och ofta även tillräckligt lång merithistorik (track record). Problemet är större för nya eller relativt nystartade, mindre företag.
• För policymakers lockar kreditgarantisystemens enkelhet, det vill säga att entreprenörer och banker finner dem enkla att förstå, få tillgång till och administrera. Detta är en viktig aspekt eftersom bankerna är de vanligaste finansiärerna till små och medelstora företag.
• Erfarenheter från USA, Kanada och Storbritannien visar att välriktade kreditgaranti­system kan (a) skapa jobb till en låg kostnad under en längre period; (b) öka produktiviteten eftersom arbetskraft och kapital är komplementära faktorer för små företag. Kombinationen av de båda är nödvändiga för företagens produktion; (c) minska kreditbegränsningarna för de företag som har ”sund” ekonomi, men saknar säkerheter (tillgångar).

Den svenska kontexten

• En närmare och mer fördjupad undersökning belyser några intressanta egenskaper hos den svenska kreditmarknaden.
• Små och medelstora företag, särskilt mikroföretag och tillverkningsföretag, ser tillgång till finansiering som ett oroande problem.
• Utnyttjandet av kortfristiga kreditinstrument (leasing, factoring och krediter) är särskilt högt med tanke på företagens ekonomiska preferenser.
• Omkring 1 av 7 svenska företag anser att offentligt stödd finansiering skulle vara bra för dem. Samtidigt tycker många svenska små och medelstora företag att en sådan finansiering omgärdas av mycket byråkrati.
• Statliga organisationen Almi är en viktig aktör.
• Traditionella banker betjänar endast tre fjärdedelar av den totala lånemarknaden.
• Kreditgivarnas krav på säkerhet har blivit alltmer betungande och påverkar omkring en fjärdedel av alla svenska företag.
• Brist på säkerhet är den enskilt viktigaste begränsande faktorn för framtida tillväxt. Den påverkar cirka 13 procent av alla företag, och cirka 25 procent av de som berörs av olika tillväxthinder.

Rekommendationer

• Små och medelstora företag, särskilt mikroföretag och tillverkningsföretag, ser tillgång till finansiering som ett oroande problem.
• Vi föreslår att den svenska regeringen tar fram en specifik och storskalig undersökning om finansiering av små och medelstora företag, i syfte att få mer kunskap och underlag för potentiella policyinsatser på kapitalmarknaderna för mindre företag.
• Baserat på undersökningens resultat föreslår vi att regeringen i nästa steg inrättar ett nationellt pilotprojekt med ett kreditgarantisystem under en försöksperiod om tre år, där det operativa ansvaret delegeras till finansieringsaktörer i den privata sektorn medan ägar- och uppföljningsansvaret vilar på den offentliga sektorn.
• Det föreslagna kreditgarantisystemet bör vara fokuserat på samtliga små och medelstora företag, eftersom finansieringsproblemen i större utsträckning har visat sig vara kopplade till företagets storlek än till dess ålder (dvs. mer relaterade till brist på säkerhet än till brist på ”meritlista”).

Vi bedömer att ett nationellt kreditgarantisystem har potential att påverka cirka 2–6 procent av alla små och medelstora företag, och inom ramen för dessa en mycket högre andel av de tillväxt­orienterade företagen.