Publicerad 21 december 2017

Nationella inkubatorprogram 2003–14

– en första analys av programlogik

Inkubatorer är ett stödinstrument som snabbt har vuxit i popularitet både i Sverige och internationellt. Vi vet dock idag väldigt lite om vilka typer av samhälleliga effekter stödet har haft. I denna rapport påbörjar vi därför ett lärande om den svenska inkubatorsatsningen. Vi redogör för vilka åtgärder som har gjorts inom ramen för det nationella inkubatorprogrammet och programmets förväntade konsekvenser.

Rapporten visar att inkubatorernas genomslag har ökat över tid. Detta syns framförallt i form av den ökade tillströmningen av idéer som har utvärderats. Även deras kapacitet att ta in idéer har ökat över tid. Både kapaciteten att utvärdera fler idéer och att processa fler idéer som tagits in i inkubatorerna har ökat mer än driftkostnaderna. Såtillvida kan verksam­heten sägas blivit mer kostnadseffektiv över tid. Den ursprungliga målsättningen var att öka antalet och tillväxten i forskningsbaserade företag. Tillväxtanalys gör emellertid bedömningen att det inte går att avgöra om denna målsättning har uppnåtts.

Inledning

I regeringens uppdrag till Vinnova 2013 att från och med 2015 ta över ansvaret för det nationella inkubatorprogrammet anges att Tillväxtanalys i framtiden kommer att få ett uppdrag att utvärdera programmet. Tillväxtanalys har därför påbörjat ett arbete att beskriva innehåll och utvecklingen av inkubatorprogrammet och genomföra ett antal analyser på det material som myndigheten har erhållit från Vinnova. Rapporten sammanställer och analyserar de dokument som beskriver syftet med programmet, vilka konsekvenser man väntar sig av programmet och vilka åtgärder som programmet har genomfört.

Resultat

Det viktigaste resultatet av rapporten är själva sammanställningen av dokumenterad grundinformation vilket inte gjorts tidigare. Mellan 2003 och 2014 har det nationella inkubatorprogrammet förmedlat driftsfinansiering till ett urval av landets inkubatorer. De finansierade inkubatorerna har totalt omsatt cirka 1,2 miljarder under denna tid varav cirka 800 miljoner finansierades från offentliga källor.

Den dokumenterade grundinformation som Tillväxtanalys har tagit del av reser frågan om vilka krav på dokumentation som program likt nationella inkubatorprogrammet bör upp­fylla dels för återrapportering till regeringen, dels för framtida och oberoende utvärdering­ar. Återrapporteringen av programmet till regering och Vinnova kan beskrivas som outvecklad. Redan i det första förslaget om att etablera ett inkubatorprogram år 2002 anges flera intressanta och ambitiösa områden för utvecklingsarbete kring lämpliga uppföljnings­områden och utfallsmått, men dessa ambitioner fullföljs inte i senare program. Någon dokumenterad återkoppling till programmets ursprungliga motiv görs inte. Efter­som detta motiv inte heller fått en mätbar definition är det svårt att följa hur intentionen med programmet har uppnåtts.

Materialet bekräftar även den beskrivning som Almi gör av en ”vidgning” av programmets intentioner, det vill säga att programmets utveckling och organisation följer en trend utan att detta är en del i en strategi. I princip kan man säga att expansionen av programmet har gjorts utifrån ett annat fokus än själva anledningen till programmet. Denna ”vidgning” är inte nödvändigtvis ett problem om man kan visa att den är motiverad och att den ursprung­liga tanken med programmet är tillgodosedd eller helt enkelt inte är relevant längre. Detta framgår emellertid inte av dokumentationen som Tillväxtanalys studerat.

Tillväxtanalys fokus på det som dokumenterats i olika handlingar är dock en begränsning i den programlogiska ansatsen. Närmare studier bör utföras för att analysera väsentliga delar i programmet som av någon anledning inte dokumenterats. Denna komplettering kan leda till insikter om vad som är lämpligt att dokumentera och vad som kan lämnas därhän.

Slutsats, förslag och rekommendation

Tillväxtanalys menar att det är rimligt att offentliga stödprogram utvecklas över tid. I bästa fall är detta ett resultat av ett lärande. Tillväxtanalys menar dock att offentliga innovations- och entreprenörsfrämjande program bör dokumenteras på ett sådant sätt att utomstående kan förstå vilka faktorer som motiverar att man ändrar utformningen. Tillväxtanalys menar att den dokumentation som erhållits som underlag har sådana brister att det ställer frågan om myndigheterna bör formulera en bättre dokumentationspraxis.

Vidare menar Tillväxtanalys att program som det nationella inkubatorprogrammet inledningsvis ofta är otydliga med avseende på förväntade konsekvenser. Målet för alla offentliga program bör därför vara att efter en viss läroperiod utveckla lämpliga kriterier för att en oberoende utvärdering ska kunna genomföras.

Titel
Nationella inkubatorprogram 2003–14 – en första analys av programlogik

Serienummer
PM 2017:15

Diarienummer
2016/278

Ladda ner rapportenPDF