Den svenska regeringen har under 2017 inrättat sju nationella forskningsprogram som ska bidra till ett antal olika samhälls­utmaningar som identifierats i den senaste forsknings­propositionen. Tillväxtanalys gör här en omvärldsanalys av fem olika internationella forsknings­program med liknande samhällsutmaningar som de svenska.

Syftet är att fallen kan fungera som inspiration och utgöra en grund för diskussioner kring ledning, styrning och organisation av de nya programmen i Sverige.

Fokus i den här rapporten ligger på programutformning och implementation. De fråge­områden som behandlas är följande:

• Hur ser processen ut för programutformning och tillhörande forskningsagenda?
• Vilka typer av aktörer deltog?
• Hur ser stödinstrumenten ut som används?
• Hur ser styrningen av programmet och projekten ut?
• Kan styrningen ta hänsyn till löpande förnyelse och i sådana fall hur?
• Hur ter sig samverkan?
• Hur försöker programmen brygga forskning och nyttiggörande i samhället?

Studien analyserar processer och erfarenheter av att arbeta med nationella forsknings­program i ett urval av länder. Det har genomförts fem fallstudier:

1. Grand Solutions (Danmark)
2. Strategic Research Council (Finland)
3. Arctic Programme (Kanada)
4. Prime Minister’s Challenge on Dementia 2020 (Storbritannien)
5. Joint Programming Initiative, JPI Climate, (Europeiska kommissionen)

De studerade programmen är olika satsningar som ska bidra till att lösa prioriterade samhälls­utmaningar och stärka samverkan mellan forskningsutförare, forskningsfinansiärer och samhällsaktörer.

Informanterna betonar några generella lärdomar vid programutformning:

• Strävan efter att inkludera ett större antal aktörer i både agendasättandet och program­utformning än i traditionellt utformade forskningsprogram. Ett exempel är den engelska fallstudien, där ett större antal aktörer inkluderades i flera faser av programmet.
• I utformningen av programmen finns det en önskan om att programmens inriktning ska vara sammanlänkade (”aligned”) med nationella prioriteringar och styrkor. Ett exempel är fallstudien från Finland.
• En strävan att bygga in en ökad flexibilitet i programutformning och styrningen av den samlade projektportföljen.

Avslutningsvis ser vi en diskrepans mellan behovet av nya styr- och ledningsformer samt en samlad instrumentmix, vilket framhålls i den internationella forskningen, och de mer traditionella stödinstrument som vi ser i de olika fallen. När det gäller så pass komplexa politiska målsättningar som att lösa samhällsproblem uppstår behov av att program ska bidra till strukturomvandling och systemtransformation. Den internationella forskningen framhåller att det då behövs nya sätt att sätta agendan, nya mål, nya prioriteringar, nya samarbetsformer, nya kombinationer av olika stödinstrument och nya styrformer. Vad vi ser i fallstudierna är att mer traditionella samverkansprojekt visserligen förnyas och omfattar ett större antal aktörer från olika typer av organisationer. Tillsammans definierar dessa det problem som ska lösas, vilket inte är vanligt i mer traditionella forsknings­program. I mer traditionella forskningsprogram är det, till exempel, vanligt att forskarna definierar det problem som ska lösas. Fallstudierna tyder på att de styr- och ledningsformer vi ser emellertid liknar de traditionella sätten att organisera forskning och samverkan. Vi ser inte att det behov av nya styr- och ledningsformer, som framhålls i forskningen, implementerats fullt ut i fallen.