En liten ekonomi som Sverige behöver nyttja de resurser som finns på bästa sätt för att bygga ett starkt och hållbart samhälle. Det innebär att ta vara på de styrkor och tillväxtpotentialer som finns i alla delar av landet och samhället. Regional tillväxt 2013 beskriver tillstånd och utveckling utifrån FA-regioners tillgänglighet, befolkningsstruktur och humankapital, näringslivs­dynamik och försörjnings­möjligheter.

Näringsliv, institutioner och samhälle påverkas av en allt mer integrerad global ekonomi. Exporten, framför allt tjänsteexporten, spelar en större roll för Sverige och dess regioner och är ett tydligt tecken på den globala integreringen. Den tekniska utvecklingen, kommunikations­möjligheter och minskande handelshinder gör också att olika verksamheter på platser runt om i världen kan utgöra en del i ett världsomspännande nät av produktions- och värdekedjor. Utvecklingen har lett till att det finns ett stort anpassningstryck på näringsliv och samhälle. Samtidigt finns också ett stort behov av att utveckla ekonomin i en mer långsiktig och hållbar riktning. Dynamiken och förnyelsekraften i ekonomin kan också användas för att styra utvecklingen i en önskad riktning som innebär ökad ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet. 

För att få bästa möjliga resultat är det dock nödvändigt att ta hänsyn till olika regioners förutsätt­ningar och behov. Nedan sammanfattas några iakttagelser utifrån de i rapporten be­skrivna och ana­lyserade aspekterna av regional tillväxt och utveckling i 72 funktionella analysregioner (FA-regioner).

• Sverige har ett rikt utbud av naturtillgångar, värdefulla utifrån ett miljömässigt och ekonomiskt perspektiv. En ökad internationell efterfrågan på mineraler, energi, fiber och mat har återigen väckt intresse för basnäringarna. Sveriges låga befolkningstäthet har fördelar när olika plats­krävande verksamheter ska samsas, men olika intressen och målkonflikter har blivit vanligare inte bara kring växande storstäder.
• Geografisk koncentration är en viktig drivkraft för tillväxt och utveckling i och inom Sveriges regioner. Knappt hälften av Sveriges befolkning och 55 procent av bruttonationalprodukten finns i de tre storstads-FA-regionerna. Mot bakgrund av decen­nier av ökad befolknings- och inkomstkoncentration är det svårt att se att denna utveckling skulle brytas eller vända framöver. En ökad befolknings­koncentration är också den huvud­sakliga trenden i landets FA-regioner.
• Sverige ligger i utkanten av Europa. Det medför att en fungerande informations- och transport­infrastruktur är avgörande för utveckling och tillväxt. Många regioner är därför beroende av till exempel flygförbindelser med en större omvärld. Trots en relativt hög genomsnittlig standard på IT-infrastrukturen finns det stora regionala skillnader vad gäller utbyggnaden av bredband.
• Även den inomregionala tillgängligheten uttryckt som närhet till service är viktig för att kunna bo och verka i olika delar av landet. Tillgänglighet till butiker har blivit sämre i 80 procent av FA-regionerna.
• Arbetspendlingen har ökat i samtliga regiontyper under 2000-talet. Mest i avlägset belägna FA-regioner, men det är i storstadsregioner som två tredjedelar av samtliga pendlare över kommun­gränsen finns. Ökningen har dock inte lett till en fortsatt regionförstoring i betydelsen att det blivit färre lokala arbetsmarknadsregioner.
• Befolkningsutvecklingen i Sverige antas vara positiv på längre sikt. I ett regionalt perspektiv förväntas en befolkningstillväxt i 40 av 72 FA-regioner till år 2020. I många mindre FA-regioner antas den minskande trenden hålla i sig. Det betyder dock inte att det inte kan finnas landsbygder, byar och orter inom FA-regionen som går mot strömmen.
• I 42 FA-regioner ger flyttningen ett positivt tillskott till befolkningsutvecklingen. Detta beror till stor del på den kraftiga invandringen under 2000-talet. Invandringen gynnar visserligen samtliga FA-regioner, men invandrare flyttar inte sällan efter en tid vidare till andra, till synes, mer attraktiva regioner. Invandrare födda i Europa har dock en större benägenhet att finnas kvar i mer perifert belägna invandringsregioner.
• Unga vuxna flyttar i högre grad över FA-regiongränser jämfört med andra åldersgrupper. Det är unga kvinnor som flyttar i högre utsträckning än unga män, men samtidigt minskar flytt­frekvensen för gruppen. Det kan förklaras delvis med att ungdomskullarna har blivit större un­der senare år och med en fortsatt bostadsbrist i storstäder och ett sämre arbetsmarknadsläge. Den dubbla flyttobalansen – ett underskott av unga vuxna och kvinnor – har också konse­kven­ser på barnafödandet i många mindre FA-regioner.
• En åldrande befolkning är ett problem för många länder i Europa men även för många FA-regioner i Sverige, även om situationen för Sverige som helhet är mindre bekymmersam enligt prognoser från Eurostat. Medan andelen yngre är relativt jämnt fördelad mellan olika region­typer är skillnaderna stora när det gäller andelen äldre av befolkning i arbetsför ålder. Högst är andelen äldre (äldrekvoten) i avlägset belägna regioner. Enligt en prognos kommer problema­ti­ken med en åldrande befolkning att öka inte minst i många mindre FA-regioner i Norrlands in­land. En åldrande befolkning ökar också trycket på offentliga tjänster och behovet av arbets­kraft, vilket i sin tur kan förstärka arbetskraftsbristen i näringslivet.
• I ett kortsiktigt perspektiv är dock generations­växlingen ett större bekymmer. I enbart 14 FA-regioner kan den avgående arbetskraften i åldern 55–64 år ersättas med arbetskraft mellan 20 och 29 år. I övriga FA-regioner finns således en demografisk missmatch i detta avseende. Även om generationsväxlingen är mer komplex än så, ger det en tydlig indikation på problem i många lokala arbetsmarknader.
• Sverige har en relativt hög andel högutbildade jämfört med andra länder. Det är dock framför allt storstadsregionerna och FA-regioner med större städer som utmärker sig mest i detta avse­ende. Efterfrågan på utbildning är inte heller densamma i alla regioner och det är inte heller nödvändigtvis andelen högutbildade som ger bättre tillväxt. Viktigare för många reg­ioner är att minska andelen lågutbildade, då det ofta är dessa som kommer i kläm vid föränd­ringar. Det gäller särskilt unga vuxna utan avslutad gymnasieutbildning.
• Kvinnor står för en stor del av den formella humankapitaltillväxten vad gäller eftergymnasial utbildning i FA-regioner och det framkommer även när övergången till högskoleutbildning ef­ter avslutad gymnasieutbildning mäts. Mindre FA-regioner har generellt lägre övergångsfre­kvens, vilket tyder på fortsatta svårigheter att rekrytera ungdomar från perifera delar av landet till högre utbildning.
• En stor del av tillväxten i bruttoregionalprodukt och sysselsättning sker i storstadsregioner och gör dessa till viktiga motorer för den nationella tillväxten. Men, tillväxt finns även i mindre FA-regioner och inte sällan i en högre takt än i stadsregionerna. Det finns därför goda skäl att inte enbart fokusera på storstäderna när tillväxtpolitiken vidareutvecklas, utan snarare lyfta fram och förbättra samspelet mellan regionerna.
• Den ständigt pågående förändringen inom näringslivet är en oundviklig och nödvändig process. Arbeten skapas i nya och växande företag och försvinner i krympande och nedlagda företag, vilket på så sätt leder till ökad tillväxt och en effektiv resursfördelning. På så sätt skapades också 440 000 nya arbetstillfällen under år 2011, samtidigt som det försvann 390 000.
• Återhämtning efter den ekonomiska krisen år 2008/09 har gått snabbt i de flesta FA-regioner. Samtliga FA-regioner har en sysselsättningstillväxt sedan år 2009, men i 27 av 72 FA-regioner är antalet sysselsatta fortfarande mindre än år 2007, det vill säga året före krisen. Det är bara 28 FA-regioner som visade någon form av återhämtning i antalet tillverkningsjobb. Endast 7 FA-regioner har en sysselsättningstillväxt inom tillverkning jämfört med före krisen, vilket också bekräftar tesen att det i regel är svårt att återskapa samma typ av tillverkningsjobb som de som går förlorade.
• Den globala integreringen av ekonomin visas även genom antalet sysselsatta i multi­nationella företag. Mer än en fjärdedel av samtliga sysselsatta, eller 40 procent av de sysselsatta i närings­livet, i Sverige arbetar i sådana före­tag. Skillnaderna mellan FA-regionerna är stora. Storstads­regioner, vissa tillverknings-FA-regioner och FA-regioner med naturresurser har större andelar än många mindre, ofta tjänste­betonade FA-regioner. Efter en lång nedåtgående trend har syssel­sättningsandelen av multi­nationella företag ökat igen och detta i samtliga typer av regioner.
• Arbetsproduktiviteten utgör en viktig indikator på konkurrenskraft. De regionala skillnaderna på länsnivå är visserligen små jämfört med andra länder, men framträder tydligare på FA-region­nivå. Storstadsregionerna, större FA-regioner och ett antal industribetonade FA-regioner har relativt höga produktivitetsnivåer. Många mindre, ofta tjänstebetonade, FA-regioner har däremot relativt låg arbetsproduktivitet. Storstadsregionerna har en relativt svagare produktivi­tetstill­växt än andra regiontyper.
• Det finns höga ambitioner att reducera utsläpp av växthusgaser och minska energianvändning genom att resurseffektivisera ekonomin. Det ska ske inte minst genom att främja grön tillväxt, grön strukturomvandling och miljöinnovationer i Sveriges regioner. Utsläpp av koldioxidekvi­valenter är ett viktigt mått i detta sammanhang eftersom det direkt kan kopplas till ekonomiska aktiviteter i ett land eller i en region. Utsläppsnivåerna är dock olika i olika FA-regioner och beroende på bransch- och bosättningsstruktur. En minskning skedde i 55 av 72 FA-regioner. Ett antal inlandsregioner visade dock en utsläppsökning relativt befolkning. Utsläppsminskningen totalt var störst i täta regioner nära en stad, vilka står för 58 procent för minskningen totalt i Sverige. Konjunktur- och strukturförändringar kan förklara detta. Samtidigt har eko-effektivi­teten, förädlingsvärde per ton koldioxidekvivalenter, ökat betydligt i denna typ av regioner.
• Förvärvsarbetande relativt befolkning, det vill säga förvärvsintensiteten, har ökat i 57 FA-regioner mellan år 2002 och år 2011 för åldersgruppen 20–64 år. Förbättringar kan dock komma till på olika sätt. Bara i 18 FA-regioner har antalet förvärvsarbetande vuxit snabbare än befolkningen i samma åldersgrupp. I 16 FA-regioner fanns det en jobbtillväxt och en befolk­ningsminskning. En förbättrad förvärvsintensitet kan också fås när befolkningen minskar snabbare än antalet förvärvsarbetande i samma åldersgrupp. Olika typer av förändringar kan således leda till samma typ av förbättring.
• Äldres och ungas deltagande på arbetsmarknaden har också förändrats över tid. Medan allt fler äldre i allt större utsträckning i allt fler regioner stannar kvar i arbetskraften till pensions­åldern och därutöver, är utvecklingen tvärtom för unga i början av arbetslivet. Det genomsnitt­liga in­trädet på arbetsmarknaden är 29 år för riket år 2011, vilket är ett år senare än år 2004.
• Regionala skillnader i regional inkomst per capita är relativt stora. Det har dock blivit en viss utjämning mellan FA-regionerna under perioden. Även arbetspendlingen påverkar inkomsterna i FA-regioner. I genomsnitt kommer 8 procent av inkoms­terna från andra FA-regioner. Detta kan vara betydligt mer i vissa delar av landet, inte minst när det gäller inkomster från till exem­pel grannlandet Norge. Inkomster från grannländerna utgör dock inget direkt underlag till ett förbättrat lokalt och regionalt skatteunderlag.

Rättelser i rapporten 2013-12-17:
Sidan 33, figur 26: fel kartbild – en ny karta visas (enbart två mindre avvikelser från tidigare)

Sidan 68, figur 82: istället för 2005–2011 avses perioden 2005–2010

Sidan 86, figur 105: istället för år 2011 avses förändring år 2001–2011

Rättelse i rapporten 2013-12-18:
Sidan 74, figur 89: fel kartbild – en ny karta visas