Studieområde:

Regional tillväxt 2009

– en rapport om tillstånd och utveckling i Sveriges FA-regioner

Tillväxtanalys rapport Regional tillväxt 2009 beskriver tillståndet och utvecklingen i Sveriges FA-regioner med hjälp av en rad indikatorer och faktorer för tillväxt. Rapporten består av två delar där del ett beskriver utvecklingen utifrån ett nationellt perspektiv, och del två beskriver utvecklingen utifrån ett mer regionalt perspektiv.

Av landets 72 FA-regioner är det endast 21 som har haft en positiv befolkningstillväxt under perioden 1990–2008. Jämfört med regioners befolkningsutveckling under 1990-talet har det skett en viss förbättring under 2000-talet men

det kvarstår kraftiga befolkningsförluster i ett antal mindre FA-regioner. Invandringen har stor andel i förbättringen i landets regioner. Samtliga FA-regioner har ett invandringsöverskott under perioden 2000-2008. Det visar sig dock att även invandrare har en viss benägenhet att flytta vidare. På så sätt bidrar invandrare (så småningom) till ett relativt stort inrikes flyttunderskott i många mindre FA-regioner. Vad gäller utvecklingen av befolkningsut­vecklingen gällande födda och döda, är det i stort sett bara de största FA-regionerna som har visat ett ökat födelsenetto under 2000-2008. Detta har gjort de stora regionerna mindre beroende av inflyttning från andra regioner.

Ihållande regionala befolkningstrender har lett till att allt fler personer bor i allt färre FA-regioner. Den geografiska befolknings­koncentrationen har ökat kontinuerligt sedan 1970-talet. Det är framför allt den unga befolkningen som står för den ökade koncentrationen i Sverige. I många regioner, och framför allt i mindre regioner, är obalansen mellan olika åldersgrupper stor. I flera av de mindre FA-regionerna närmar man sig en situation där det går en person i förvärvsålder (20-64 år) på en person i de övriga åldrarna.

Den generella utbildningsnivån för Sverige som helhet har ökat, även om stora regionala skillnader kvarstår. Utbildningsnivån är betydligt högre i de större regionerna. Skillnaderna i utbildningsnivå mellan stora och mindre FA-regioner har dessutom fortsatt att öka under 2000-talet. Dessa olikheter har även blivit större mellan regioner i samma storleksklass.

År 2007 fanns det 70 000 färre förvärvsarbetande än vid 1990-talets början. 1990-talet har varit en besvärlig omställningsperiod, där de flesta FA-regioner haft en negativ sysselsättningsutveckling. Läget förändrades under 2000-talets senare del och har för de allra flesta regioner varit mycket gynnsam.

Sveriges regioner har drabbats hårt av den ekonomiska krisen år 2008. Preliminära siffror visar på att antalet arbetssökande har ökat kraftigt i samtliga regioner. Det är dock för tidigt att ge en mer detaljerad bild av krisens påverkan på Sveriges regioner på grund av brist på tillförlitlig statistik. Tillväxtanalys återkommer med en analys angående den ekonomiska krisens inverkan i början av år 2010.

Den största förändringen i näringslivsstrukturen under perioden 2000-2007 har skett inom företagsinriktade tjänster samt tillverkning och utvinning. Andelen sysselsatta inom tillverkning och utvinning har minskat medan andelen sysselsätta inom företagsinriktade tjänster har ökat. På nationell nivå är företagsinriktade tjänster den näst största branschen efter offentliga hushållstjänster.

Det regionala näringslivet i storstadsregioner och regionala centra kännetecknas generellt sett av en hög branschdiversifiering och en låg arbetsställekoncentration. Mindre regioner däremot har i allmänhet en låg branschdiversifiering och en hög arbetsställe­koncentration. Detta tyder på att det är de mindre regionerna som är mer sårbara för konjunkturella chocker.

I likhet med att befolkningen i hög grad är koncentrerad till de största regionerna, är även produktionsvärdena koncentrerade till ett fåtal FA-regioner. Drygt hälften av Sveriges totala daglönesumma år 2007 härstammar från storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Koncentrationen har inte heller minskat det senaste decenniet utan snarare ökat. I jämförelse med andra OECD-länder har Sverige en hög koncentration av produktionsvärden. Däremot har den regionala inkomstspridningen, dvs.  inkomst per capita, minskat kraftigt de senaste sex åren. Detta förklaras av att koncentrationstendenserna för befolkning och produktion har följs åt.

Regionernas tillväxt har granskats utifrån måtten arbetsproduktivitet samt inkomst per invånare. Det kan konstateras att tillväxten i arbetsproduktiviteten under perioden 1997-2007 varit två procent i riket medan motsvarande siffra för inkomst per invånare legat på 3,1 procent. Eftersom tillväxten av dag- och nattlönesumman i stort sett har varit densamma, förklaras skillnaden i tillväxt mellan arbets­produktivitet och inkomst per invånare av skillnader i tillväxt av befolkning och sysselsättning. Befolkningen har under perioden ökat med i genomsnitt 0,37 procent per år medan sysselsättningen har ökat med 1,45 procent. För att en region ska utvecklas positivt behövs därför inte bara en positiv produktivitetsutveckling. Det som behövs är istället att produktion, sysselsättning och befolkning ökar samtidigt.

Den regionala utvecklingen av arbetsproduktiviteten ligger mellan ett till tre procent. Förutom storstadsregionerna har det framför allt varit industritunga FA-regioner som utvecklats bäst inkomst per capita, minskat kraftigt de senaste sex åren. Detta förklaras av att koncentrationstendenserna för befolkning och produktion har följs åt.

Regional tillväxt 2009 – en rapport om tillstånd och utveckling i Sveriges FA-regioner

Serienummer: Rapport 2009:12

Diarienummer: 2009/060

Ladda ner rapporten Jpg, 47.8 kB.

test

Håll dig uppdaterad, prenumerera på vårt nyhetsbrev