Publicerad 20 december 2010

Regional tillväxt 2010

– en rapport om tillstånd och utveckling i och inom Sveriges FA-regioner

Rapporten beskriver tillståndet och utvecklingen i och inom Sveriges regioner 2010. Syftet är att återge en samlad bild av trender och strukturer utifrån ett urval indikatorer av mått, både med nationellt och regionalt perspektiv. Rapporten innehåller länkar till underlagsmaterial, studier och statistik.

  • Befolkningen är starkt koncentrerad till ett antal regioner och 48 procent av Sveriges befolkning bor i en av de tre storstadsregionerna Stockholm, Malmö och Göteborg. Mot bakgrund av decennier av ökad befolkningskoncentration är det svårt att se att denna utveckling skulle brytas eller vända framöver.
  • En ökad befolkningskoncentration är också den huvudsakliga utvecklingen inom landets FA-regioner. En i många FA-regioner sämre utveckling för landsbygdsbefolkning i förhållande till tätortsbefolkning tillåter slutsatsen, att befolkningskoncentrationen inom regionerna i stort kan likställas med en fortsatt urbanisering inom Sveriges FA-regioner.
  • Det är framför allt FA-regioner större än 100 000 invånare som upplever en befolkningstillväxt. Det finns visserligen perioder där befolkningstillväxten når även mindre regioner, men det kvarstår kraftiga långsiktiga befolkningsförluster i mindre FA-regioner. Det behöver dock inte betyda att det inte kan finnas landsbygder, byar och orter där befolkningsutvecklingen går mot strömmen. Även i landets mer perifera delar finns det platser inom regionen där befolkningen ökar, inte sällan på grund av ett överskott både i antalet födda och i antalet flyttare.
  • Många regioner är beroende av inflyttning för att behålla sin folkmängd. Att flyttnettot har varit positivt i 40 FA-regioner beror till stor del också på den kraftiga invandringen under 2000-talet. Invandringen gynnar visserligen samtliga FA-regioner, men faktum kvarstår att invandrare inte sällan flyttar vidare till andra, till synes mer attraktiva regioner.
  • I många, framför allt i mindre, regioner är obalansen mellan olika åldersgrupper stor. I flera av dessa FA-regioner närmar man sig en situation där det går en person i arbetsför ålder på en person i de övriga åldrarna. En prognos för år 2020 visar att nästan en tredjedel av FA-regionerna kan komma att befinna sig i detta läge. Det är en utmaning för både Sverige och regionerna, även om de värst utsatta regionerna sammanlagt bara står för tre procent av Sveriges befolkning. Det visar sig också att andelen äldre i relation till befolkningen i arbetsför ålder ökar med avståndet till större orter. Om detta tolkas i ett stad- och landperspektiv, kan det rimligtvis antas, att en skev åldersstruktur inte bara är ett problem mellan regioner utan i allra högsta grad ett problem inom regionerna.
  • Den generella utbildningsnivån för Sverige som helhet har ökat, även om stora regionala skillnader kvarstår. Utbildningsnivån är betydligt högre i de större regionerna. Skillnaderna i utbildningsnivån mellan stora och mindre FA-regioner har dessutom fortsatt att öka under 2000-talet. Dessa olikheter har även blivit större mellan regioner i samma storleksklass. Försörjning med utbildad arbetskraft tycks också blir ett problem i många FA-regioner framöver.
  • Den långsiktiga sysselsättningstillväxten under perioden 2000-2008 har varit bra för de flesta regionerna. 80 procent av FA-regionerna uppvisade en positiv utveckling under perioden. Det var inte bara stora FA-regioner som hade en gynnsam utveckling. Många mindre FA-regioner visade på en sysselsättningstillväxt långt över genomsnittet för landet. Detta resulterar också i att andelen förvärvsarbetande i befolkningen 20-64 år ökade mest i landets norra delar.
  • Sveriges regioner har drabbats hårt av den ekonomiska krisen år 2008. Detta återspeglas av en sysselsättningsminskning i 50 av 72 FA-regioner mellan år 2007 och 2008. Arbetslösheten ökade i samtliga 72 FA-regioner mellan år 2008 och år 2009 och särskilt mycket i industribetonade regioner i västra Sverige. Förhållandena år 2010 har förändrats i den mån att de högsta nivåerna av arbetslöshet numera finns i vissa FA-regioner i norra Sverige. Arbetslösheten är också högre för den yngre delen av befolkningen. I hälften av FA-regionerna är arbetslösheten för de yngre mer än 2,5 gånger så stor som för den äldre befolkningen. FA-regioner som har särskilt stora problem i detta avseende är ofta relativt små och präglade av en ensidig näringsstruktur.
  • Den största förändringen i näringslivsstrukturen under perioden 2000-2008 har skett inom företagsinriktade tjänster samt tillverkning och utvinning. Andelen sysselsatta inom tillverkning och utvinning har minskat medan andelen sysselsatta inom företagsinriktade tjänster har ökat. En sådan omvandling kan noteras i över 80 procent av FA-regionerna.
  • Det regionala näringslivet i större FA-regioner kännetecknas generellt sett av en hög branschdiversifiering och en låg arbetsställekoncentration. Mindre FA-regioner däremot har i allmänhet en låg branschdiversifiering och en hög arbetsställekoncentration. Detta tyder på att det är de mindre regionerna som är mer sårbara för konjunkturella chocker. Men, det var och är ingen garanti att större, diversifierade regioner inte kan drabbas av konjunkturella svängningar utan det ska snarare ses som en fördel när den konjunkturella utvecklingen vänder.
  • Dynamiken i näringslivet redovisas i denna rapport genom att beräkna sysselsättningsförändringen vid nya och växande och krympande och nedlagda arbetsställen. Nya arbetsställen står för en relativt liten del av de skapade arbetstillfällena. Flertalet arbetstillfällen skapas sålunda vid existerande och växande företag. Ett högt omvandlingstryck (summan av skapade och försvunna arbetstillfällen) i den regionala ekonomin säger lite om de faktiska sysselsättningseffekterna, men storstads­regioner och mindre inlandsregioner visade på ett kraftigt omvandlingstryck under år 2008.
  • I likhet med att befolkningen i hög grad är koncentrerad till de största regionerna, är även produktionsvärdena koncentrerade till ett fåtal FA-regioner. Drygt 53 procent av Sveriges totala daglönesumma år 2008 härstammar från storstadsregionerna. Koncentrationen har inte heller minskat det senaste decenniet utan snarare ökat något. Det framkommer också relativt stora skillnader mellan främst inlandsregioner och övriga Sverige vad gäller arbetsproduktivitet och regional inkomst per invånare. Det är dock viktigt att påminna om att skillnaderna mellan Sveriges regioner är mycket små jämfört med andra länder.
  • Tillväxten av arbetsproduktiviteten och regional inkomst per invånare under perioden 1999–2008 visar på en större spridning mellan FA-regioner med olika storlek. Arbets­produktivitets­tillväxten och särskilt tillväxten i regional inkomst per invånare var sålunda större i ett antal mindre FA-regioner än i storstadsregioner. Utvecklingen är dock delvis beroende på att sysselsättningen ökade mindre kraftigt, respektive att befolkningsutvecklingen ofta var negativ i många regioner. För att tala om en hållbar ekonomisk utveckling krävs att såväl produktion, sysselsättning som befolkning utvecklas i en positiv riktning.

Titel
Regional tillväxt 2010 – en rapport om tillstånd och utveckling i och inom Sveriges FA-regioner

Serienummer
Rapport 2010:12

Diarienummer
2010/014

Ladda ner rapportenPDF