Publicerad 15 mars 2013

Tillgänglighet till kommersiell och offentlig service 2012

– analys av utvecklingen i landets olika regioner

Tillväxtanalys analyser visar att antalet service­ställen för både dagligvaror, drivmedel och skolor minskat även under det senaste året. Antalet apotek och vårdcentraler har ökat efter de reformer som har genomförts, med en i ett nationellt perspektiv ökad geografisk tillgänglighet som följd. Förbättringar­na varierar dock stort mellan olika områden och delar av landet. För­bättringarna har i första hand skett i områden där tillgängligheten redan tidigare var god. I om­råden med en låg eller mycket låg tillgänglighet till tätorter är antalet serviceställen oförändrat.

Dagligvaror

Utvecklingen visar en fortsatt minskning av antalet butiker. Efter några år med relativt små förändringar ökade nedläggningstakten under 2012. Under året minskade antalet dagligvaru­butiker med 2,8 procent, att jämföra med utvecklingen under perioden 2010 till 2011 då ned­gången för hela landet var marginell och perioden 2009 till 2010 då antalet butiker minskade med cirka 1 procent. Nedgången under 2012 var cirka 2 procent i glesbygder och 4 procent i tätortsnära landsbygder. Det är ungefär samma förändring som året före i glesbygder men en något större förändring i tätortsnära landsbygder. Sedan år 1996 har antalet dagligvarubutiker i landet som helhet minskat med över 25 procent. Förändringarna har relativt sett varit minst i tätorter, men trots detta har antalet butiker i tätorter minskat med över 800 sedan år 1996.

Utvecklingen varierar mellan olika butikstyper och mellan områden. Antalet små eller mindre butiker, s.k. övriga dagligvarubutiker, har minskat kraftigt under hela mätperioden. Under 2012 minskade butikskategorin med cirka 5 procent och sedan år 1996 är nedgången över 69 pro­cent. Butikerna i övriga kategorier har däremot blivit fler, med undantag av trafikbutiker och butiker minst 800 m2 som inte är stormarknad.

Drygt 7 300 personer i glesbygder och tätortsnära landsbygder har mer än 20 minuters restid till den närmaste butiken. Det är en ökning med knappt 300 personer sedan 2007 och med drygt 200 personer sedan 2011. Cirka 150 000 personer har mer än 10 minuter till den närm­aste dagligvarubutiken vilket är en ökning med cirka 19 000 personer sedan 2007 och med nästan 8 000 personer sedan år 2011. Försämringarna berör till största delen tätortsnära lands­bygder.

Drivmedel

Sedan flera år pågår en strukturomvandling av drivmedels­marknaden som på ett tydligt sätt har påverkat tillgängligheten i stora delar av landet. Effekterna av marknadsförändringarna har slagit igenom vid olika tidpunkter i olika områden. I områden med låg tillgänglighet eller mycket låg tillgänglighet till tätorter lades ett stort antal stationer ned redan före år 2009. Under de allra senaste åren har emellertid marknaden stabiliserats och förändringarna mattats av.

Mellan åren 2009 och 2012 minskade det totala antalet försäljningsställen för bensin och diesel i landet med cirka 12 procent. Nedgången i antalet försäljningsställen under de allra senaste åren har trots det varit mindre än under åren närmast före 2009.

De största relativa förändringarna sedan år 2009 har skett i tätorter och tätortsnära landsbyg­der. Antalet försäljningsställen i glesbygd har dock varit relativt stabilt under perioden, och nedgången är endast knappt 1 procent. Bruttoförändringarna är dock betydligt större, men de stora bolagens nedläggningar har i många fall ersatts av lokala initiativ och lösningar för att trygga en acceptabel tillgänglighet till drivmedel.

Under perioden har antalet drivmedelsstationer minskat i samtliga län med undantag av Väster­botten, där vi i stället kan se en svag ökning. De största relativa förändringarna har skett i Skåne och Halland.

Tillväxtanalys analyser visar att tillgängligheten varierar stort, såväl mellan olika delar av lan­det som inomregionalt. Av genomförd kartläggning framgår att 224 000 personer har mer än 10 minuters restid till det närmaste tankstället för bensin eller diesel, vilket är

en ökning med närmare 10 000 personer sedan år 2009. Försämringarna har till största delen skett i tätortsnära landsbygder.

Knappt 11 000 personer har mer än 20 minuter till det närmaste tankstället, vilket är en minsk­ning med cirka 1 800 personer sedan 2009. Förbättringarna har i huvudsak skett i glesbygder. Närmare 1 100 personer har längre än 30 minuter till den närmaste drivmedels­stationen. Möj­ligheten att tanka fordonsgas saknas nästan helt i glesbygder och tätortsnära landsbygder.

Apotek och apoteksombud

Sedan apoteksreformens trädde i kraft har antalet apotek ökat med 330, eller cirka 36 procent. De flesta nya apotek har tillkommit i områden eller på orter där det funnits apotek sedan tidi­gare och där tillgängligheten i de flesta fall redan var god. Inte något av de nya apoteken har etablerats i områden med en låg eller mycket låg tillgänglighet till tätorter.

Antalet apoteksombud har fortsatt att minska. År 2012 fanns det 737 ombud vilket är en minskning med 102 ombud eller 12 procent sedan år 2009. Sedan år 1999 har antalet ombud minskat med närmare 23 procent.

Cirka 127 000 personer har 20 minuters restid eller mer till sitt närmaste apotek. Av dessa har 24 000 personer mellan 30 och 40 minuter och cirka 11 200 personer mer än 40 minuters restid till sitt närmaste apotek. Cirka 77 procent av befolkningen har mindre än 5 minuter till det närmaste apoteket och 90 procent av befolkningen når det närmaste apoteket inom 10 minuter med bil. För huvuddelen av befolkningen, eller närmare 99 procent, är avståndet till närmaste apotek kortare än 20 minuter. Tillgängligheten har förbättrats sedan tiden före apoteksreformen men den förbättrade tillgängligheten berör i huvudsak boende i områden med en hög eller mycket hög tillgänglighet till tätorter.

Tillväxtanalys har haft ett särskilt regeringsuppdrag att följa och analysera den geografiska tillgängligheten till receptbelagda och receptfria läkemedel sedan apoteksmarknaden omregle­rades. Tillväxtanalys har gjort fördjupade analyserna av utvecklingen på apoteksområdet och uppdraget slutrapporterades i december 2012.[1]

Vårdcentraler

Sedan vårdvalsreformen infördes har antalet vårdcentraler inklusive filialer ökat med drygt 24 procent. Antalet vårdcentraler som drivs av privata entreprenörer har ökat markant, dels genom nystartade vårdcentraler men också genom att vårdcentraler som tidigare drivits i offentlig regi nu drivs i privat regi på uppdrag av landstingen. Totalt 42 procent av alla vård­centraler drivs av privata entreprenörer.

De allra flesta nya vårdcentraler, eller 91 procent, har etablerats i tätorter med fler än 3 000 invånare. I glesbygdsområden är antalet vårdcentraler, inklusive filialer, oförändrat sedan vårdvalet infördes. 88 procent av de nya vårdcentralerna har startats i områden med hög eller mycket hög tillgänglighet till tätorter. I områden med låg eller mycket låg tillgänglighet till tätorter har endast 1 vårdcentral tillkommit.

Förändringarna varierar stort mellan olika län. Den största ökningen sedan vårdvalsreformen har skett i Västra Götaland med 66 nya vårdcentraler, följt av Stockholm och Skåne där antalet vårdcentraler har ökat med 43 respektive 27 stycken sedan reformens införande. I Gotlands län är antalet vårdcentraler oförändrat och i flera län är förändringarna relativt små. Inget län har dock färre vårdcentraler än före reformens införande.

För huvuddelen, eller 99 procent av befolkningen, är avståndet till närmaste vårdcentral kortare än 20 minuter. Tillgängligheten, mätt som närhet till den närmaste vårdcentralen, har i ett nationellt perspektiv, förbättrats sedan vårdvalsreformens införande. Förbättringarna har skett i områden med mycket hög, hög eller mellan tillgänglighet till tätorter. I områden med låg eller mycket låg tillgänglighet till tätorter går det inte att se några förbättringar av den geografiska tillgängligheten. 

Valfriheten varierar stort mellan olika delar av landet trots ett stort antal nya vårdcentraler. I tätbefolkade län och större tätorter är möjligheterna att välja vårdcentral ofta väldigt stora. I andra mer glest befolkade län och på mindre orter saknas många gånger i praktiken dessa val­möjligheter.

Grundskolor

Under det 2012 fortsatta antalet skolor att minska i både glesbygder och tätortsnära landsbyg­der. Nedgången var cirka 2 procent i tätortsnära landsbygder och cirka 3 procent i glesbygder medan vi i tätorter däremot kan se en svag ökning på cirka 0,5 procent. För landet som helhet var minskningen därför marginell, endast 0,3 procent, att jämföra med året före då antalet sko­lor minskade med knappt 1 procent.

Sedan år 2002 har det totala antalet grundskolor i landet minskat med 9 procent eller cirka 460 skolor. Nedgången har i relativa termer varit störst i glesbygder där antalet skolor blivit 32 procent färre under perioden. Antalet skolor i glesbygdsområdena har sedan några år till­baka nått en nivå där varje skola som läggs ned ger ett tydligt avtryck även i relativa termer.

Under år 2011 hade över 500 elever i årskurs 1 - 6 mer än 20 minuters resa från hemmet till skolan, och det antalet har i stort sett varit oförändrat sedan år 2007. Antalet barn i glesbygd med mer än 30 minuters färdväg till skolan har dock ökat något under femårsperioden.

Postservice

Förändringarna i postservicenätet var relativt små under 2012. Antalet postserviceställen mins­kade med knappt 40 serviceställen eller 2 procent. Nedgången var störst i tätorter där 31 postserviceställen lades ned under året, vilket motsvarar cirka 2,5 procent. I glesbygder och tätortsnära landsbygder var minskningarna cirka 1 procent.

Förändringarna i servicenätet har fått vissa effekter för tillgänglig­heten. Ungefär 31 000 perso­ner har längre än 20 minuters restid med bil till det närmaste fasta servicestället för postservice. De är en ökning med cirka 3 600 personer sedan år 2007. Ungefär 5 700 personer har längre än 30 minuter till närmaste postservice­ställe, vilket är en ökning med cirka 600 personer sedan år 2007. Tillgängligheten är dock fortsatt god för huvuddelen av landets befolkning då 96 procent bor mindre än 10 minuter från det närmaste fasta postservicestället.

Bankomater

Sedan år 2007 har antalet bankomater i landet ökat med cirka 18 procent och ökningen är störst i tätorter. Av Tillväxtanalys underlag framgår att 49 000 personer i glesbygdsområden och 58 000 personer i tätortsnära landsbygder har 20 minuter eller längre med bil till närmaste bankomat. I både glesbygder och tätortsnära landsbygder är det en förbättring sedan år 2007.

De största bankaktörerna i Sverige har bildat ett gemensamt bolag för att samordna det nuva­rande nätet av bankomater. Detta kommer bl.a. att innebära färre bankomater, men det är i dagsläget osäkert hur denna förändring kommer att påverka tillgängligheten.

[1] Geografisk tillgänglighet till läkemedel. En analys av omregleringen av apoteksmarknaden – Slutrapport.

Titel
Tillgänglighet till kommersiell och offentlig service 2012 – analys av utvecklingen i landets olika regioner

Serienummer
Rapport 2013:04

Diarienummer
2013/083

Ladda ner rapportenPDF