Publicerad 13 oktober 2009

Politik för en eko-effektiv ekonomi

– en översikt av vad som sker i Indien, Japan, Kina, Sydkorea och USA

Politik för en eko-effektiv ekonomi återfinns i olika former och omfattning i de studerande länderna även om begreppet ”eco efficient economy” inte alltid används för att beskriva det som görs. I USA talar man hellre om ”hållbar tillväxt”, ”nya gröna jobb” och ”clean energy economy”, men innebörden är densamma – man vill genomföra en ”grön strukturomvandling” där miljö­påverkan minskar samtidigt som den ekonomiska tillväxten inte hämmas. På samma sätt används i övriga länder liknande begrepp för att signalera att man vill åstadkomma förändringar i denna riktning. Viktigt att betona är dock att det ofta handlar i huvudsak om retorik och ännu så länge i mindre omfattning om praktisk handling.

De åtgärder som genomförts och planeras framöver skiljer sig av naturliga skäl åt, både i omfattning och i inriktning, mellan de olika länderna. Inkomstnivån sätter ramarna för vad man har råd med, den ekonomiska/industriella strukturen vad som anses viktigt och mindre viktigt och det politiska systemet för vad som är praktiskt genomförbart. Nedan ges en kortfattad sammanfattning av innehållet i respektive kapitel samt en diskussion av likheter och skillnader länderna emellan.

Jämförande diskussion

De fem länder vi studerat skiljer sig åt när det gäller en rad grundläggande faktorer, som till exempel storlek, befolkningstäthet, inkomstnivå, politisk system och relation till omvärlden. Detta gör att utformningen av  politiken för att hantera såväl de många miljöutmaningarna som den ekonomiska krisen i viss mån ser olika ut. Samtidigt finns stora likheter, vilket kan förklaras av att de problem man försöker hantera är snarlika – om än av olika omfattning. 

Politik som kan placeras under kategorin eko-effektiv ekonomi bedrivs som regel på flera nivåer – och kommunikationen mellan dessa är inte alltid helt problemfri. I såväl USA som Kina fattas många principiella beslut på detta område på central nivå, men det praktiska utförandet kontrolleras av regionala och lokala makthavare. Detta gör implementeringen av politiska strategier, och internationella avtal och förbindelser, svår att styra och i vissa fall mycket komplicerad. I USA gör dock samtidigt det regionala självstyret att många initiativ tas som inte styrs från federal nivå och  därför finns många goda exempel (också dåliga exempel finns förstås) från delstater som vill gå före och positionera sig som progressiva på miljöområdet – Kalifornien är ett sådant exempel. I praktiken har därför den regionala nivå större betydelse i USA än den federala nivån när det gäller politik för en eko-effektiv ekonomi. 

I Japan är den centrala makten mer närvarande på regional och lokal nivå och många projekt och program som genomförs här har initierats och styrs direkt eller indirekt av statliga myndigheter eller dess representanter. En fördel med detta är att tiden från beslut till handling kan vara kort, men baksidan av  myntet är att antalet genomförda åtgärder begränsas av vad den centrala byråkratin klarar av att hantera. På senare år har dock utvecklingen gått mot en ökad styrning från lokal och regional nivå och liksom i de andra länderna varierar ambitionsnivån mellan olika  delar av landet beroende på prioriteringar och den ekonomiska situationen. 

När det gäller hanteringen av den ekonomiska krisen och inslaget av satsningar på vad som kan kallas en eko-effektiv ekonomi finns vissa gemensamma nämnare mellan länderna. I såväl USA och Kina som Japan styrs en del av de krispaket som tagits fram tydligt mot gröna jobb, FoU inom miljö- och energiteknik och hållbar infrastruktur och stadsutveckling. I USA handlar det om nära 100 av krispaketets total 900 miljarder USD, i Kina om en motsvarande andel (26 av 300 miljarder yuan hittills utbetalt). I Japan är det svårare att uppskatta omfattningen av de resurser som riktas mot eko-effektivitet, men det är tydligt att området är högt prioriterat - man pratar här om ”the low carbon revolution”. Indien sticker ut i detta sammanhang genom att över huvud taget inte nämna ”grön” tillväxt i sina stimulansåtgärder. 

Det är intressant att notera att angreppssättet på såväl den ekonomiska krisen som den gröna strukturomvandlingen bär relativt stora likheter mellan länder som annars anses vara mycket olika. Staten ges genomgående en framskjuten position och näringslivet bedöms som oförmöget att utan styrning fatta de beslut som krävs för att strukturomvandlingen ska komma till stånd.¹

När det gäller prioriteringar inom olika  områden finns såväl likheter som skillnader. Energisystem (både produktion, överföring och övervakning), infrastruktur (intelligenta transportsystem, järnvägar, kollektivtrafik)  och energieffektiviseringar inom industri, jordbruk och hushållssektor återkommer på samtliga länders agenda, men den relativa vikten varierar. 

I USA dominerar energifrågan helt - energisäkerhet och -oberoende betonas som avgörande frågor för landets tillväxt och konkurrenskraft i framtiden. Man vill genomföra en massiv utbyggnad av produktionen av framför allt förnybar energi och komplettera med ett nytt smart elnät för att effektivisera överföringen. Energieffektivisering av bostäder och offentliga byggnader betonas också som en  viktig pusselbit. Att man ser dessa investeringar som ett sätt att skapa nya jobb,  jobb som inte går att flytta utomlands, är uppenbart. 

Energifrågan är också i Indien den helt dominerande och kopplas i första hand samman med förutsättningar för en fortsatt ekonomisk utveckling. Energiproduktionen är i dagsläget en av de verkligt trånga sektorerna i den Indiska ekonomin och man har planer på att kraftigt bygga ut kapaciteten framöver. Här kommer satsningar på nya energislag och på energieffektiviseringar att spela en viss roll, men kolkraft och kärnkraft kommer även fortsättningsvis att vara prioriterade kraftkällor. Kopplingen till klimat- och miljöfrågan är inte självklar om man granskar utformningen av politiken, men resultatet kan ändå förväntas bli positivt ur ett marknadsperspektiv. Efterfrågan på ny energiteknik och tjänster som relaterar till dessa kommer att öka kraftigt i Indien. 

I Kina betonas allt mer vikten av en ”harmonisk utveckling” vilket innebär såväl ekonomisk tillväxt, social trygghet och miljömässig hållbarhet. Energifrågan är en viktig del i detta, men andra frågor har en jämförbar dignitet. Till exempel ägnas stor uppmärksamhet och möda åt att lösa miljöproblemen i landets stora och växande städer, såsom luftföroreningar och brist på vatten, samt ökenutbredning och surt regn som hämmar produktionen av livsmedel och därmed leder till svält och fattigdom. Samtidigt betonar landets ledning att den ekonomiska tillväxten måste hållas uppe på en hög nivå för att inte stabiliteten i landet ska hotas – denna kombination gör Kinas situation särskilt utmanande. 

Japans främsta utmaning när det gäller kopplingen mellan ekonomi och miljö är landets brist på egna energiråvaror och därför prioriteras här såväl forskning och utveckling för att ta fram nya energislag som energieffektiviseringar och ett effektivare resursanvändande i allmänhet. Kännetecknande för Japan är det som brukar kallas 3R:  Reduce, Reuse and Recycle. På många områden ligger Japan mycket långt framme, till exempel när det gäller transportsystemet och industrins resurseffektivitet, men på andra finns åtskilligt kvar att göra, till exempel hushållens konsumtionsmönster och hållbart byggande.

Resursfrågan i allmänhet och tillgången till energiråvara i synnerhet är en aspekt som är av central betydelse i samtliga länder. I USA  ses energitillgången som en av de främsta säkerhetspolitiska frågorna och även som helt  avgörande för ekonomisk tillväxt på sikt. Strategin för tillfället är att främst satsa på att säkerställa oberoende genom att bygga ut den egna produktionen. Sydkorea har likaså högst pragmatiska skäl att investera tid och resurser i energi- och resursbesparande teknikutveckling. Energiberoendet och omfattande inhemska miljöproblem samt utmaningar med en stagnerande ekonomi har drivit fram satsningar för att påskynda en ”grön strukturomvandling”. Man vill, genom att stimulera nya tillväxtmotorer inom miljö- och förnybar energiteknik öka tillväxten och skapa mer än 160 000 nya jobb. 

Kina har också identifierat resursfrågan som helt avgörande och arbetar parallellt med att bygga ut den inhemska kapaciteten och med  att långsiktigt säkra tillgången till resurser utanför landets gränser, till exempel på den afrikanska kontinenten. Bland annat har man under senare år etablerat ett flertal samarbetsavtal med afrikanska länder som bygger på komplexa paket av handelspolitik, investeringar och bistånd. Vilken betydelse detta får för EU och Sverige utifrån ett resursförsörjningsperspektiv är svårt att svara på i detalj, men det är rimligt att anta att efterfrågan på råvaror i framtiden kommer att vara större än tillgången vilket får till följd att priserna stiger. På energiområdet kan valet sägas stå mellan att fokusera på att bygga upp egen resursbas genom att utveckla ny, förnybar energi eller att försöka säkra tillgången till de råvaror som behövs för att försörja dagens energisystem. Av dessa två framstår den förra innebära större möjlighet till framgång.

¹  En förklaring till detta kan vara att den kostnad som miljöproblemen och den globala uppvärmningen innebär i de flesta fall är extern för ett enskilt företag och på att nyttjandet av många naturresurser inte är prissatt. Dessa egenskaper skiljer dagens strukturella förändring från tidigare stora omvandlingar då drivkrafterna funnits hos företagen att hushålla med knappa resurser (som manuellt arbete), och statens roll ofta varit att försöka bromsa omvandlingen (varvsindustrin i Sverige är ett exempel, lågintensivt jordbruk i EU idag ett annat).  

Titel
Politik för en eko-effektiv ekonomi – en översikt av vad som sker i Indien, Japan, Kina, Sydkorea och USA

Serienummer
Svar direkt 2009:02

Diarienummer
2009/135

Ladda ner rapportPDF