Publicerad 11 januari 2011

Hur hanteras frågorna kring kunskapstriangeln i Indien, Japan, Kina och USA?

- fyra korta exempel i en begynnande debatt

I samtliga länder ligger frågorna kring hur sambandet mellan utbildning, forskning och innovation kan förstärkas högt upp på den politiska dagordningen, dock utan att begreppet kunskapstriangeln används i någon
större utsträckning i den inhemska policydebatten.

Många av de ledande amerikanska universiteten har som bekant en mycket lång erfarenhet av kvalificerad samverkan mellan de tre delområdena medan initiativen i Japan, Kina och Indien just börjar ta fart. Flera av de initiativ som presenteras rör främst sambandet mellan forskning och innovation medan initiativ för att stärka relationerna mellan alla de tre komponenterna i triangeln ännu är i sin linda, dock finns ett antal intressant och nya initiativ som bör följas noga.

Argumenten för att satsa på utbildning, forskning och innovation är i princip densamma för alla fyra länderna, dvs. att öka universitetens och näringslivets konkurrenskraft på alltmer globala forsknings- och studentmarknader.  Drivkrafterna och målen bakom ökade FoIsatsningar i nya samarbetsformer varierar dock i de olika länderna:

  • Indien strävar efter att lösa fattigdomsproblem genom fortsatt hög ekonomisk utveckling.
  • Japan har en åldrande och krympande befolkning och står inför stora strukturproblem samtidigt som de japanska företagens internationella konkurrenskraft minskar. 
  • Kina känner av konkurrensen från andra låglöneländer och vill försäkra sig om en fortsatt stabil ekonomisk utveckling genom att hitta en ny motor för den kinesiska ekonomin, dvs. en ny utvecklingsmodell. Det innebär att man vill flytta den kinesiska ekonomin uppåt i värdekedjan genom att öka dess forsknings- och innovationspotential. 
  • USA anser sig förlora sin ledande ställning i världen inom många vetenskapsområden. Detta innebär inte bara att arbetstillfällena blir färre eller flyttar från landet, ett problem i sig i samband med den ekonomiska krisen, utan något som också stör den amerikanska självkänslan av att vara den ledande forsknings- och innovationsnationen i världen.

I de länder som studerats är man överens om att satsningar och bättre kopplingar mellan utbildning, forskning och innovation bidrar  till lösningen på ovanstående problem. Man har dock valt olika angreppssätt och olika initiativ för att nå dit.

I samtliga länder har man planer på rejäla satsningar på forskning och utbildning samt hur detta bättre kan kopplas till företagens behov, även om det sker från skilda utgångslägen och med olika sofistikeringsgrad på initiativen i de olika länderna. 

I Japan ses inte utbildning som en del av kunskapstriangelekvationen, vilket det däremot gör i de andra länderna och därmed som en del av lösningen på utmaningarna ovan. I Japan finns ett behov av att öka internationaliseringen och kunskaperna i engelska, samtidigt som ett sviktande intresse för naturvetenskapliga studier ses som ett allvarligt förestående utbildningsproblem. I Japan finns dock många nya och stora initiativ för att skapa globalt ledande forskningsmiljöer, där samarbeten med det etablerade näringslivet utgör en viktig komponent för att ta fram ny teknik som skall leda till nya produkter och tjänster. Japan går man nu från disciplinorienterad forskning och innovation mot att angripa stora globala utmaningar i samband med lanseringen av  en ny tillväxtstrategi. I Japan finns dok betydande svårigheter att anamma nya  koncept som exempelvis öppen innovation, tjänsteinnovation och man har en låg andel start-up företag med universitetssamarbeten. 

Även i Kina och USA fokuseras en rad initiativ på att för att stimulera intresset för natur- och teknikvetenskapliga utbildningar. Motivet i USA grundas på att man sett nivån i s.k. STEM-utbildning (natur- teknik- och ingenjörsvetenskap samt matematik) sjunka jämfört med andra länder. Samarbete mellan universitet och näringsliv har som bekant varit av stor betydelse för teknik- och innovationsutvecklingen i USA. De kraftiga forskningssatsningar som Obamaadminstrationen nyligen initierat har fortsättningsvis mycket starkt innovationsfokus. Inte minst premieras kraftiga satsningar på mångvetenskaplig forskning och nya utbildningar som skär över traditionella ämnesgränser (i bilaga 2 beskrivs några av dessa satsningar som genomförs i NSF:s regi). 

Det finns i Kina en väldigt stark tilltro till vetenskap och innovation. Kina har på liknande sätt som i Japan etablerat ett antal nya megaforskningsprojekt som initierats av staten inom ett antal specifika områden för att bl.a. främja den innovativa förmågan i näringslivet. Med det är åtgärder och kvantitativa mål för forsknings- och utbildningsvolymer på utbudssidan som utgör de dominerande inslagen snarare än att finna nya arbetsformer.

I Indien lyfts bristen på kvalificerade människor med förutsättningar för att kunna driva innovationsarbete i företag fram som en viktig framtida utmaning att komma till rätta med. Ett särskilt intressant initiativ är etablering av 14 nya innovationsuniversitet. Dessa skall ha betydligt mer frihet än de etablerade universiteten att bestämma inriktning på sin forskning och utbildning samt att finna nya former för att utveckla samarbetet med näringsliv och med ledande utländska universitet.

I översikten som följer presenteras olika förutsättningar, utmaningar och några specifika initiativ som finns i länderna för att stärka samspelet mellan forskning, utbildning och innovation.


Titel
Hur hanteras frågorna kring kunskapstriangeln i Indien, Japan, Kina och USA? - fyra korta exempel i en begynnande debatt

Serienummer
Svar direkt 2011:01

Ladda ner rapportenPDF