Publicerad 07 december 2011

Utländska utbildningsanordnare i Indien

– förekomst och villkor under förändring

Indien står inför stora utmaningar beträffande expansion och kvalitetssäkring av högre utbildning, söktrycket till indiska toppuniversitet (ex. Indian Institute of Technology –IIT, Indian Institute of Management- IIM) är sedan länge långt högre än till sina amerikanska motsvarigheter, cirka 400 000 indier söker sig årligen utomlands för studier samtidigt som långt ifrån alla indiska universitet håller tillräcklig kvalitet.

Samtidigt avser den indiska centralregeringen  att inom endast ett fåtal år expandera utbildningssektorn avsevärt, exempelvis behöver dagens drygt 500 universitet  mer än fördubblas, för att uppfylla politiska mål och mätta efterfrågan hos aspirerande studenter, här ser centralregeringen att utländska utbildningsanordnare kan spela en viktig roll. Drygt 100 utländska utbildningsanordnare bedriver redan idag någon form av utbildning och/eller forskning i Indien, utan att deras verksamhet är reglerad.

Lagförslaget The Foreign Educational Institutions (Regulation of Entry and Operations) Bill, som diskuteras livligt och ännu inte är antagen, bygger på följande huvudelement;

  • Ingen utbildningsanordnare får bedriva någon verksamhet i landet utan att ha blivit erkänd av centralregeringen som ett godkänt/certifierat utländskt lärosäte (sk godkänd Foreign Education Provider)
  • Ge möjligheten att  utestänga oönskade utbildningsanordnare  genom att ange tydliga minimikrav för att bedriva verksamhet i Indien (ex. corpus fund där 75 % av 70-80 MSEK måste deponeras)
  • Bestraffa såväl enskilda individer såsom enskilda lärosäten ekonomiskt ifall främjande verksamhet eller annan utbildningsorienterad verksamhet bedrivs utan tillstånd (ex. 170 kSEK till 850 kSEK i böter till enskilda individer eller lärosäten)
  • Ställa kvalitetskrav på lärare, kursplaner och kursinnehåll med möjligheten att frånta utländska lärosäten rätten att verka i landet
  • Kvalitetskraven ska  baseras på utbildningskvaliteten  på den utländska utbildningsanordnarens huvudcampus (ex. Harvard i Boston, Aalto University i Helsingfors)
  • Centralregeringen förbehålla sig rätten att avslå ansökningar baserat på ett antal kriterier som kan uppfattas som godtyckliga (ex. Indiens integritet eller nationell säkerhet)

Det finns ett antal punkter som behöver förbättras och förtydligas innan lagförslaget är helt genomarbetat och gångbart. Ett utvärderings- och uppföljningskriterium som verkar svårt och resurskrävande är att säkerställa att utbildningskvaliteten på det indiska campuset håller samma kvalitet som den enskilda utbildningsanordnarens kvalitet på hemmacampus. Att mäta detta på ett tillfredställande sätt förefaller svårt och preciseras inte nämnvärt i lagförslaget som finns tillgängligt.

En allmän uppfattning är att lagförslaget är otydligt kring vilka möjligheter ett utländskt lärosäte har att bedriva vinstdrivande  verksamhet/utbildning  i Indien.  Det  rådande lagförslag ger ingen möjlighet till att uppbära eller transferera ev. vinst ut ur Indien. Det är därför oklart huruvida  utländska utbildningsanordnare finner det attraktivt att investera stora belopp i verksamhet i Indien, där bl a ett krav för att bedriva verksamhet i landet är att deponera 75 % av 70-80 MSEK. De amerikanska universiteten har meddelat att ett förtydligande kring detta måste till innan de kan ta ställning till en ev. Indienetablering.

Indien skulle potentiellt kunna vara en intressant part för erfarenhetsutbyte och samarbete för Sverige då  båda  länderna  arbetar  med samma frågeställning, om än med olika drivkrafter och förutsättningar.

Tillväxtanalys ser främst fyra områden som är relevant för Sverige i ett eventuellt fortsatt arbete kring frågan;

  • Kriterier som attraherar lämpliga utländska utbildningsanordnare
  • En av de största bristerna i det indiska lagförslaget är att det inte framstår som attraktivt för utländska lärosäten att etablera sig i landet.
  • Kriterier som avskräcker olämpliga utländska utbildningsanordnare
  • Sverige bör liksom Indien utforma kriterier som utestänger olämpliga utbildningsanordnare, åtminstone några av dessa mått bör vara minimumkriterier som är mätbara. Ackrediteringsprocessen bör vara rigorös för att erhålla etableringstillstånd, för att sedan kunna ha en resurseffektiv tillsynsfunktion.
  • Robust system för marknadsföring och försäljning
  • Indien har sedan länge haft problem med lärosätesrepresentanter och lärosäten som använder tvivelaktiga affärsmetoder, det är tydligt i lagförslaget att sådana metoder avses bestraffas, detta är även en aspekt som Sverige bör beakta.
  • Möjlighet till erfarenhetsutbyte och samarbete- science diplomacy
  • Utbildningsminister, tillika telekomminister, Kabil Sibal besökte Sverige i september 2011. Sibal har även bjudit in Sveriges utbildningsminister till Indien under 2012, under detta möte skulle med fördel diskussionen kring förutsättningar och drivkrafter för etablerandet av utländska lärosäten i respektive land kunna stå på agendan.

Titel
Utländska utbildningsanordnare i Indien – förekomst och villkor under förändring

Serienummer
Svar direkt 2011:11

Diarienummer
011/324

Ladda ner rapportPDF