Publicerad 28 mars 2012

Utländska utbildningsanordnare inom högre utbildning

– Förekomst och villkor i Japan och Sydkorea

Tillväxtanalys har fått i uppdrag av Utbildningsdepartementet att studera hur andra länder hanterar frågan kring utländska utbildningsanordnares etablering i  Indien, Japan och Sydkorea. Denna rapport  omfattar Japan och Sydkorea.  Rapporten ger en inblick i ländernas pågående arbete med att internationalisera sin högre utbildning. Studien är inte uttömmande och  bör  främst användas som kunskapsunderlag för framtida studier. Det finns ett antal intressanta  aspekter för svenskt vidkommande som skulle kunna utforskas vidare.

Studien indikerar att  drivkrafterna för att möjliggöra för utländska utbildningsanordnare skiljer sig:

  • Japan vill främst konkurrensutsätta sina inhemska lärosäten med avsikten att höja kvaliteten ytterligare.
  • Sydkorea vill främst motverka ett utflöde av talangfulla studenter genom att erbjuda utländska utbildningsalternativ.

Några landspecifika iakttagelser; lite motsägelsefullt blir antalet inhemska lärosäten i Japan allt fler, samtidigt som antalet aspirerande studenter blir allt färre. Den minskande och  åldrande befolkningen gör att utbudet (antalet studieplatser) är större än efterfrågan (antalet aspirerande studenter).  Detta skapar inte särskilt gynnsamma etableringsmöjligheter för nya utländska aktörer inom högre utbildning i Japan.

Japan erbjuder idag tre etableringsformer för utländska utbildningsanordnare: 1) Likställas med inhemskt lärosäte, 2) Specialkategori för utländsk utbildningsanordnare, 3) Bedriva verksamhet som likställs med ett företag. I praktiken har inget utländskt lärosäte valt eller lyckats med att  uppfylla kraven för att likställas med ett inhemskt lärosäte. Studier vid utländska lärosäten i Japan förefaller inte vara särskilt attraktivt; höga studieavgifter, språksvårigheter och mottagandet på arbetsmarknaden kan vara potentiella orsaker till denna skepsis. För närvarande finns fem utländska lärosäten i Japan som är särskilt erkända av japanska utbildningsdepartementet MEXT (Ministry of Education, Culture, Sports, Science and Technology) som filialer till utländska universitet.

Sydkorea har haft problem med utflyttning för studier med splittrade familjer som följd, dessa ”wild geese"-familjer, väljer att leva åtskilda då de skolar sina barn i engelskspråkiga länder där mor och barn bor tillsammans, samtidigt som fäderna stannar kvar i Sydkorea för att arbeta.  Sedan 1997 har den  sydkoreanska regeringen arbetat med att avreglera etableringshinder för utländska utbildningsinstitutioner i Sydkorea, men då främst i landets ekonomiska frizoner. Etablering av utländska lärosäten i Sydkorea sågs som en bra lösning för  utflyttningsfenomenet. Dessutom hoppades regeringen att kunna minska det  stora nationella  underskottet inom utbildningssektorn och samtidigt  konkurrensutsätta utbildningsmarknaden. För närvarande finns det  tre filialer till utländska universitet i Sydkorea. Netherlands Maritime University, med inriktning på maritim logistik med cirka 40 masterstudenter årligen, Friedrich-Alexander University of Erlangen med inriktning på kemi- och bioteknik och cirka 50 masterstudenter årligen, och sedan 3 mars 2012 nyöppnade State University of New York at Stony Brook, med inriktning på datavetenskap och teknik och samhälle.

Många länder har försökt öppna upp sitt utbildningssystem för utländska utbildningsanordnare, en process som uppenbarligen är svår att bemästra. Tillväxtanalys studier av förhållandena i Japan och Sydkorea identifierar följande områden som bör belysas för ökad förståelse kring området:

Regelverk; ett otydligt regelverk ger upphov till individuella lösningar där exempelvis sektorns omfattning, tillsyn, ackreditering blir svårhanterlig och svår att överblicka. Ett regelverk som  sakta  växer fram förefaller inte passa utbildningssektorn som är relativt trögrörlig i sin natur. Otydligheten riskerar ge upphov till multipla system där aktörerna agerar på olika premisser.

Attrahera rätt utbildningsanordnare; det förefaller vara svårt att attrahera lämpliga/rätt aktörer inom högre utbildning,  oseriösa utbildningsanordnare  kräver resurser för tillsyn och sedermera ytterligare resurser för att stävja eventuella avarter. En möjlig lösning på detta är att skapa ett regelverk med tydliga och mätbara inträdeskriterier.  Strikta etableringskrav som också ofta kräver omfattande ekonomiska åtaganden, medför att en etablering även kräver en tydlig uppsida. Eftersom uppsidan oftast är av ekonomisk karaktär och då är direkt kopplad till den studentgrupp som utbildningsanordnaren kan locka till sig, så finns risken att utländska utbildningsanordnare är avvaktande till en kostsam utlandsetablering.

Attraktivt erbjudande; Det är av största vikt att även erbjuda ekonomiska, och andra, incitament för att göra etableringsnationen attraktiv för den utländska utbildningsanordnaren.

Erbjuda ett eller flera etableringsalternativ; studien visar på att Japan valt att erbjuda flertalet etableringsalternativ, allt från att likställas med inhemska lärosäten till att verka i landet som ett vanligt företag. Studien ger inga indikationer på vilket angreppssätt som är att föredra.

Sammantaget går det att konstatera att Japan  och Sydkorea  har haft sin beskärda del av motgångar  och lärdomar avseende internationaliseringen av högre utbildning med avsikt att etablera utländska utbildningsanordnare.

Titel
Utländska utbildningsanordnare inom högre utbildning – Förekomst och villkor i Japan och Sydkorea

Serienummer
Svar direkt 2012:02

Diarienummer
2011/324

Ladda ner rapportPDF