Publicerad 19 april 2012

Studentrekrytering i Indien

– Viktiga faktorer och regionala överväganden

Efter införandet av studieavgifter för tredjelandsstudenter har antalet studenter från dessa länder som söker sig till Sverige minskat drastiskt. Som stöd för främjande av Sverige som studiedestination och rekrytering av studenter i Indien har Tillväxtanalys  på uppdrag av Utbildningsdepartementet analyserat vilka faktorer som är viktiga för indiska studenter och deras familjer när de väljer studiedestination.  Exempel på hur  andra länders främjarorganisationer arbetar för att locka indiska studenter presenteras. Därefter beskrivs strukturerna av  den svenska närvaron i Indien och hur den är relevant i studentrekryteringssammanhang. Slutligen ges rekommendationer om regionalt fokus för främjande av Sverige som studiedestination och studentrekrytering.

För indiska studenter och deras familjer är anställningsbarhet efter examen, såväl i studielandet som i Indien, den viktigaste faktorn då de väljer studiedestination. De ser utlandsstudier som en investering som måste ge avkastning i form av ett bättre och mer välbetalt arbete än vad annars hade varit möjligt att få. Det är också viktigt att studieorten upplevs som säker/trygg.

Det finns många strategiska val när det gäller att hitta rätt målgrupp i Indien. De flesta landsorganisationer och  internationella  lärosäten tenderar att  fokusera på de stora metropolerna, men en del ser också möjligheter växa fram i snabbväxande, så kallade ”tierII städer”. En del organisationer  riktar  in sig på  indiska  lärosäten  med begränsade möjligheter att läsa vidare  på  för att lättare attrahera studenter till mastersutbildningar utomlands, andra väljer att bara fokusera på de allra mest framstående studenterna, särskilt vid högt rankade lärosäten. Detta strategiska vägval torde baseras på motiven att rekrytera studenter; sälja  högre utbildning respektive attrahera topptalang för landets framtida kompetensförsörjning. Det strategiska vägvalet kan också baseras på studienationens och dess lärosätens attraktivitet; vissa länder har, av olika anledningar, svårt att attrahera topptalang samtidigt som andra har ett konkurrenskraftigt erbjudande. Stödåtgärder såsom stipendier är en faktor som kan påverka attraktionskraften utöver varumärke och kvalitet.

En strategi kan vara att segmentera efter intresseområde, t ex anses intresset i södra Indien vara övervägande för teknik och IT-utbildningar och runt Mumbai är intresset större för ekonomi och management.

Stora studiedestinationer som Storbritannien och Tyskland har egna organisationer, med ett nätverk av kontor för studiefrämjande. Mindre  utbildningsländer som Kanada och Nederländerna utnyttjar sina nätverk vid ambassad, konsulat och handelskontor, men är också beroende av inkommande delegationer som gör punktinsatser vid studiemässor samt central support via t ex webb-chatt.

Agenter ses som nödvändiga även om det finns stora risker med oseriösa aktörer. Även runt studiemässor finns det frågetecken om kvalitet och effektivitet. En del länder ordnar egna, mindre men mer fokuserade studiemässor/event. Alla organisationer anser att det är viktigt att få med alumner i främjande och rekrytering och framhåller också vikten av långsiktiga och breda relationer med partnerinstitutioner i Indien.

Svenska organisationers närvaro i Indien redovisas i rapporten och det framhålls att det kan finnas synergivinster i samordning med dessa, framför allt med ambassadens  generella sverigefrämjande. Exportrådet i Indien framhålls i rapporten som en organisation med god kännedom om Sverige och stark lokal förankring och är därför en lämplig partner för vissa aktiviteter. Ett långtgående och välfungerande samarbete med svenska företag med verksamhet i Indien skulle kunna särskilja Sverige som studiedestination och vara värdefullt för såväl lärosäten som företag.

En analys ges av tidigare indiska studenters härkomst och  huruvida fördelningen har förändrats sedan studieavgifterna infördes.  De flesta indiska studenterna i Sverige såväl före som efter införandet av studieavgifter kommer från de södra delstaterna Tamil Nadu, Andra Pradesh, Kerala och storstaden Bangalore (i Karnataka), samt de tre metropolerna Mumbai, Delhi och Kolkata.

Baserat på studien rekommenderas en rekryteringsstrategi som i första hand fokuserar på Tamil Nadu och Andra Pradesh i vilka de stora metropolerna Chennai och Hyderabad, samt även mindre städer som Vijayawada,  Visakhapatnam och Coimbatore är viktiga. Dessutom bör Bangalore med omnejd finnas med och eventuellt också delstaten Kerala, där städer som Kochi och Thiruvananthapuram bör kunna vara goda rekryteringsorter. En representant för främjande av svensk högre utbildning skulle kunna placeras i en av de tre städerna Chennai, Hyderabad eller Bangalore.

I andra hand rekommenderas att metropolerna Mumbai, Delhi och Kolkata adresseras. Oavsett geografiskt fokus kan det också många gånger vara värdefullt att underhålla och stärka befintliga partnerskap med indiska institutioner.


Titel
Studentrekrytering i Indien – Viktiga faktorer och regionala överväganden

Serienummer
Svar direkt 2012:03

Diarienummer
2011/225

Ladda ner rapportPDF