Publicerad 04 oktober 2013

Forsknings- och innovationspolitik i Sydafrika

Denna översikt beskriver sydafrikansk forsknings- och innovationspolitik och innehåller dessutom uppgifter om samarbeten och utbyten mellan svenska och sydafrikanska forskningsfinansiärer, lärosäten och institut. Detta för att hjälpa Sverige att ta ställning till hur det svensk- sydafrikanska samarbetet inom forskning, utbildning och innovation ska utvecklas i framtiden och vilka mekanismer som kan komma att behövas. Rapporten har skrivits i samarbete mellan Tillväxtanalys och Vinnova.

Det forskningsrelaterade och utbildningsmässiga samarbetet mellan svenska och syd­afrikanska aktörer är ökande, och ett tydligt intresse för att utveckla detsamma finns vid åtskilliga svenska lärosäten. Samtidigt förändras den finansiella situationen bland annat genom att Sydafrika inte längre kommer vara ett programsamarbetsland för Sida efter 2013. Sverige behöver därför ta ställning till hur det svensk-sydafrikanska samarbetet inom forskning, utbildning och innovation ska se ut i framtiden, och om riktade offentliga åt­gärder behövs.

Sydafrika har utvecklats avsevärt sedan apartheids avskaffande och cirka 0,9 procent av BNP investeras i FoU. Den forsknings- och innovationspolitiska situationen har gått från nationell isolation och självförsörjning till ökad öppenhet och med ambitionen att bygga ett kunskaps- och innovationsbaserat samhälle. 1996 publicerades den första vitboken om forskning, vetenskap och teknik efter apartheids avskaffande, och sedan dess har ett flertal systemförändringar, som skapandet av nya institutioner för forskningsfinansiering och en innovationsmyndighet, genomförts.

Samtidigt visar internationella och nationella utvärderingar och utredningar att ytterligare åtgärder krävs för att bygga ett långsiktigt kunskapsbaserat samhälle i Sydafrika. Landet har stora problem med utbredd fattigdom, hög arbetslöshet, heterogen utbildningstillgång, varierande kvalitet på universiteten, stora hälsoutmaningar, säkerhetsproblem och kompe­tensförsörjning. Vidare behövs en ökad förståelse av forskningens och innovationernas betydelse för samhällsutvecklingen på alla nivåer i samhället, inklusive den politiska.

Sydafrikas universitet/högskolor utgör en heterogen grupp med varierande utbildnings- och forskningsverksamhet, kvalitet och resurser. Vissa lärosäten har inga eller få disputerade lärare. Samtidigt placerar sig flera universitet, som Cape Town (217 i Leidenrankningen), Witwatersrand (417), Stellenbosch (395), Pretoria (470) och KwaZulu-Natal (466), relativt väl i internationella rankningar och Sydafrika är det vetenskapligt mest produktiva landet i Afrika söder om Sahara. Inte minst attraherar landet många internationella studenter från regionen och den utländska studentkadern utgör 7–8 procent av det totala antalet studenter.

Med hjälp av publikationsstatistik och intervjuer bedöms bland annat följande områden ha potential för samarbete med Sydafrika: fysik, kemi, geologi, energiforskning, astronomi, hälsa och biomedicin, biodiversitet, forskning om Antarktis, sociologi och statsvetenskap. Inom områden som geologi/mineraler/gruvnäring, energiförsörjning och hälsa finns poten­tial för utökat forsknings- och innovationssamarbete med deltagande av svenska företag. Idag är bland annat Sandvik, Atlas Copco och Elekta närvarande i Sydafrika men sällan direkt involverade i FoU/I-aktiviteter.

Den sydafrikanska vetenskapliga produktionen av vetenskapliga artiklar, liksom det inter­nationella samarbetet, är ökande. Inte minst deltar Sydafrika i flera av EU:s program för forskning och innovation. Sampublikationer mellan svenska och sydafrikanska forskare har ökat i antal kontinuerligt sedan 2005, och ett tydligt intresse för samarbete finns bland åtskilliga svenska högskolor. Flera svenska lärosäten har samarbetsavtal med syd­afrikanska universitet. Sådant samarbete kan handla om såväl utbildningssamarbete som forskningssamarbete och verkar i stort sett fungera väl. Studentmobiliteten mellan länderna är dock än så länge liten.

Svenska offentliga forsknings- och utbildningsfinansiärer har inga direkta institutionella samarbeten med sydafrikanska aktörer, även om finansiering av olika forskningsprojekt självklart kan innehålla samarbete med Sydafrika och också forskning om Sydafrika. I Linnaeus Palme-programmet är Sydafrika det tredje vanligaste landet för anslag efter Kina och Indien.

Sida har länge, bland annat genom det av Vetenskapsrådet administrerade Research Links-programmet, varit betydelsefullt för forskningssamarbete med Sydafrika. Sydafrika avbröt dock samarbetet inom Research Links för några år sedan troligen till följd av en ovilja till att forskningssamarbetet finansierades med biståndsmedel. I och med att Sidas strategier gentemot Sydafrika avslutas vid årsskiftet 2013/2014 så kan nya allmänna eller riktade instrument behövas för FoU/I-samarbete och utbyte mellan länderna. Sverige har sedan länge ett gott rykte i Sydafrika. Sveriges relation är dock inte helt unik och behöver vårdas inför framtiden. Personer intervjuade under projektet har påpekat att Sverige är mer känt bland äldre än yngre personer i Sydafrika.

Det bör påpekas att många länder har forskningsavtal med Sydafrika men med varierande grad av aktivitet. Ett av de länder som ger ett proaktivt intryck är Storbritannien och för Norge är Sydafrika ett prioriterat land för forskningssamarbete. Slutligen bör ett ökat syd/syd-samarbete inom FoU/I med länder som Kina och Brasilien noteras.

Titel
Forsknings- och innovationspolitik i Sydafrika

Serienummer
Svar direkt 2013:13

Diarienummer
2013/254

Ladda ner rapportPDF