Publicerad 17 juli 2014

Indikatorer och strategier för internationalisering av forskning och innovation

– en översikt med exempel från flera länder

Tillväxtanalys har på uppdrag av Utbildnings- och Näringsdepartementen analyserat hur indikatorer används för att följa upp internationalisering av forskning och forskningsbaserad innovation i utvalda länder och organisationer. Kopplingar mellan internationaliseringsstrategier och indikatorer var av speciellt intresse.

Internationalisering av forskning och innovation (FoI) blir en allt viktigare prioritering i olika länder men organiseras på skilda sätt. Extremer, bland de länder som analyserats, kan sägas vara USA, Singapore, Tyskland och Storbritannien samt Sydkorea. USA kännetecknas av att man, även om internationellt samarbete anses viktigt, förlitar sig på sin inneboende attraktionskraft och dominans, och därför sällan agerar strategiskt utifrån ett övergripande nationellt perspektiv. Samtidigt finns i landet en medvetenhet om den ökande internationella konkurrensen och viss information om av vad som händer i olika länder samlas in. Singapores FoI-system är, till följd av landets historia, storlek, ekonomi och ambitioner, starkt internationaliserat men internationella komponenter utvärderas inte separat utan ingår som en naturlig del i all utvärdering av nationella forsknings- och innovationsinsatser. Tyskland och Storbritannien agerar tydligt strategiskt vad gäller internationalisering av FoI och viss uppföljning sker.  Bland annat förekommer bibliometriska studier och mobilitetsstudier. Sydkorea skiljer ut sig genom ett tydligt strategiskt förfarande där ett större indikatorsystem för globalisering är under utveckling.

Analysen visar att många länder mäter och publicerar data som är relevanta för internationella forskningssamarbeten men att relativt få gör det med indikatorer som är sammankopplade med nationella strategier. Snarare publiceras regelbundet statistik och rapporter som belyser olika aspekter av den forsknings- och innovationspolitiska utvecklingen, däribland internationalisering. Norge är ett intressant exempel. Landets forskningsråd har formulerat en internationaliseringsstrategi och dessutom håller åtta specifika landsstrategier på att utvecklas. En rad statistiska data relevanta för internationalisering av FoI publiceras varje år och olika frågeställningar analyseras i separata rapporter eller genom olika teman i den årliga rapporteringen. Rapporterna föder dock inte tillbaks in i internationaliseringsstrategin på ett formellt sätt.

Förutom de nationella förhållandena har Tillväxtanalys också kortfattat belyst ett antal olika projekt för mätning av FoI-internationalisering med indikatorer. Sådana är ofta, men inte alltid, fokuserade på universitets och högskolors verksamhet. Många olika frågeställningar, från internationaliseringbudgetar till mottagningssystem för utländska studenter, är relevanta för internationellt samarbete och antalet potentiella indikatorer blir därför lätt mycket stort. Det är viktigt att resultat från indikatorprojekt som IMPI-projektet (Kapitel 9.4) ses som verktygslådor från vilka indikatorer och indikatorgrupper kan användas för att belysa de frågeställningar och mål som formulerats.

Några vanligt förekommande teman kan urskiljas bland de föreslagna indikatorerna. Dessa är preciserade i rapportens olika kapitel men inkluderar översiktligt bland annat:

  • ramverk, strategier och styrsystem,
  • budget och administrativa resurser,
  • FoI-finansiering,
  • mobilitet (forskare och studenter), nätverk och samarbetsprojekt,
  • attraktionskraft,
  • resultat (bland annat sampublikationer, innovationer, patent, licenser),
  • handelseffekter, marknadsnärvaro och politiskt inflytande.

Erfarenheterna från andra länder visar att utvecklingen av indikatorer kräver betydande omsorg för att de ska tjäna som goda incitament för att stimulera och främja internationalisering. För det första är det viktigt att tänka på att indikatorer kan användas på olika aggregationsnivåer (nationellt, myndighet, universitet, företag) och att åtskilliga indikatorer är relevanta för att mäta framgång mot olika mål på de olika nivåerna. Indikatorer eller indikatorgrupper måste väljas noggrant för att belysa de utvalda frågeställningarna samtidigt som indikatorer inte kan eller bör användas för alla frågeställningar. Möjligheterna att ta fram data på ett kostnadseffektivt sätt måste bedömas liksom de valda indikatorernas stabilitet över tiden. I det sammanhanget är också grundläggande definitioner som exempelvis vad som menas med forskarmobilitet, och vilken dess optimala storlek är, viktiga aspekter att diskutera.

För det andra; Den grundläggande frågeställningen här är hur indikatorer kan eller ska väljas för att mäta framgång mot de mål som formulerats i den svenska internationaliseringsstrategin för forskning och forskningsbaserad innovation. Fokus är nationellt och troligen bör därför ett relativt litet antal indikatorer utvecklas för att inte systemet ska bli alltför resurskrävande. Ytterligare frågor är hur ofta indikatorerna ska publiceras och hur resultaten ska analyseras och användas. Förutom indikatorer kan separata analyser belysa utvalda och kvalitativa aspekter när så önskas vilket också är viktigt för att utvärdera specifika initiativ och program för att främja internationalisering. Det är möjligt att vissa av strategins mål (se även kapitel 10) bör skärpas eller renodlas om indikatorer ska användas. Slutligen är det viktigt med en relativt grundlig nulägesanalys av internationaliseringens omfattning och struktur i Sverige innan eventuella indikatorer sjösätts.

Titel
Indikatorer och strategier för internationalisering av forskning och innovation – en översikt med exempel från flera länder

Serienummer
Svar direkt 2014:09

Diarienummer
2014/163

Ladda ner rapportPDF