Publicerad 29 oktober 2015

Så styrs och leds universiteten i Köpenhamn och Aalto

– två fallstudier

Hur universitet styrs, leds och organiseras är i ökande grad föremål för diskussion. Köpenhamns universitet och Aalto-universitetet har båda genomgått såväl interna som nationella strukturella reformer. Här studerar Tillväxtanalys hur dessa reformer har påverkat lärosätenas styrning, ledarskap och organisation.

Fallstudiernas huvuduppgift är att beskriva och reflektera över hur reformerna påverkat den strategiska förmågan att mejsla ut sin roll i det danska, finska och internationella forsknings- och utbildningslandskapet. Blev det som det var tänkt? Och vad tänkte de danska och finska reformarkitekterna när reformerna sjösattes?

Köpenhamns universitet (KU) är Danmarks största och äldsta universitet, grundat 1479, med drygt 40 000 registrerade studenter. Danmark har sedan 2003 genomgått en rad olika och större strukturreformer som satt sin prägel på det danska universitetslandskapets utveckling. Aalto-universitetet bildades 2010 genom en sammanslagning av den tekniska högskolan i Helsingfors, Handelshögskolan i Helsingfors och den konstindustriella hög­skolan. Lärosätet drivs i stiftelseform och sammanslagningen var kopplad till en konsoli­dering av Finlands universitetssektor och en ny universitetslag.

Sammantaget visar fallstudierna på att intentionerna i reformerna, som innehåller åtgärder riktade mot ledning, organisation, finansiella faktorer och autonomi, har fått betydande effekter på de båda universitetens ledningsförmåga och organisation. Ledning och ledar­skap har professionaliserats. Nya organisatoriska modeller för universiteten har skapats. Maktförskjutningar har åstadkommits där styrelse, rektor och institutionsledare relativt sett fått mer ”power” som flera av de intervjuade gav uttryck för. Men vägen dit har inte alltid varit rak utan krokig och har, när detta skrivs, landat i specifika styrnings- lednings- och organisatoriska förtecken som kännetecknar universitet med flera olika fakulteter. Således är de kollegiala inslagen starka samtidigt som det finns större inslag av linjestyrning än vad som varit normalt för ett traditionellt lärosäte. Denna ”styr- och ledningskompromiss” verkar emellertid inte, än så länge, ha skapat lokala resursmonopol på institutionsnivå eller segdragna byråkratiska processer i samband med tjänstetillsättning, strategiskt arbete eller avveckling av områden.

KU har gått från en lös och decentraliserad federation till en mer sammanhållen och enhetlig struktur i riktning mot vad som bäst skulle kunna kallas en modifierad linje­organisation. Universitetet har genomgått en stark förändring av organisation och strategi där nyckelorden har varit koncentration av resurser och professionalisering av styr- och ledningsstrukturer. Organisationsstruktur och verksamhetsformer har förändrats som en direkt följd av ett antal stora universitetsreformer som gett ett kraftigt omvandlingstryck i det danska universitetssystemet. Som visas i fallstudien har detta lett till förnyelse och anpassning av verksamhetsformerna.

Aalto-universitetet har, som ett nytt lärosäte skapat ur flera ursprungliga högskolor, skapat en organisatorisk modell med sex skolor och en extern styrelse om sju personer som utses av ett kollegialt organ. Lärosätets styrnings- och beslutsmekanismer ska vara tydliga och lärosätets olika delar väl integrerade med varandra. Strategier finns på olika nivåer och ska vara kompatibla och i linje med varandra.

En fråga är naturligtvis om de nya styrnings- och ledningsreformerna också skapat inter­nationellt konkurrenskraftigare universitet. I intervjuerna antyds att lednings­reformerna skapat mer specialiserade institutioner men att det är för tidigt att avläsa om detta även medfört att konkurrenskraft i form av citeringar och andra indikatorer har ökat. Det man kan notera är att KU under alla omständigheter stadigt klättrat på olika rankinglistor och förbättrat sin position. Aalto-universitetet ligger på andra plats i Finland i Leiden-rankingen vad gäller högt (topp-10 %) rankade vetenskapliga publikationer och utmärker sig genom att ha störst andel publikationer i landet grundade på samarbeten med närings­livet.

Sammanfattningsvis: Det är vår uppfattning att ledningsstrukturerna vid de studerade läro­sätena har förändrats och professionaliserats genom dels större politiskt initierade struktur­reformer som skapade det nödvändiga omvandlingstrycket för ledningsreformer, dels genom större kapitalinjektioner som skyndade på ledningsreformerna med målet att skapa universitet som var konkurrenskraftiga i ett internationellt perspektiv. Annorlunda uttryckt, det förefaller som om det varit viktigare i de båda länderna hur man (om)organiserat systemet, snarare än hur varje del av systemet organiseras (dvs. styrning av enskilda universitet). En konsekvens blev att man undvikit den ”planlösa expansion” av verksam­heten som ibland kännetecknat det svenska universitetssystemets utveckling. I de båda fallen har man lyckats bygga på höjden snarare än på bredden i strukturreformernas spår.

Titel
Så styrs och leds universiteten i Köpenhamn och Aalto – två fallstudier

Serienummer
Svar direkt 2015:22

Diarienummer
2014/153

Ladda ner rapportenPDF