Publicerad 21 januari 2016

Så kan stålindustrins utsläpp av växthusgaser minska

– Sverige kan lära av Japan och Kina

Att minska växthusgasutsläppen från basindustrin är en stor energi- och miljöpolitisk utmaning för Sverige. Den här omvärldsanalysen tittar närmare på nationella strategier för att göra just detta i sju olika länder, med syfte att identifiera åtgärder och arbetssätt som kan appliceras på Sverige.

I Sverige finns det inte någon tydlig nationell strategi för hur basindustrin ska kunna bli klimatneutral till 2050 trots att detta troligen kommer att behövas för att nå tvågraders­målet. Detta är inte unikt för Sverige. Inget land som ingår i denna analys har en sådan strategi med resurser för att utveckla ny teknik och styrmedel som skapar efterfrågan på denna teknik, inklusive en tidsplan med tidsatta mål för omställningen. De flesta länderna har dock en mer utvecklad strategi än Sverige.

Japan, Kina och Storbritannien har mer utvecklade strategier

Japan, Kina och Storbritannien har strategier för den energiintensiva industrin som inne­håller både satsningar på ny teknik och riktade styrmedel som skapar efterfrågan på den nya tekniken. Det finns således en genomtänkt policymix för hela innovations­processen. Ambitionsnivån når dock inte upp till de rådande nationella ambitionerna inom klimat­politiken.

Sverige, USA, Kanada, Tyskland och Indien – fokus på teknikutveckling

Flera länder har en strategi som bara innefattar resurser för att utveckla ny teknik. Länder med stora fossila resurser såsom USA och Kanada har en strategi där koldioxidavskiljning och -lagring (CCS) är en central del för att minska basindustrins koldioxidutsläpp. I jämförelse med andra sektorer är det dock en relativt liten andel av företagens omsättning som går till forskning och innovation.

Sverige satsar på att stödja företagens innovationsbehov

De resurser som kommer från svenska staten går framför allt till att stödja de innovations­behov som industrin identifierat. Resurserna bidrar främst till att minska utsläppen av växthusgaser från basindustrin, men de påverkar inte det stora långsiktiga behovet av att skapa en klimatneutral industri. För att möta det behovet behövs betydligt större resurser, bland annat för att etablera nya demonstrationsanläggningar i Sverige eller utomlands.

En långsiktig strategi behövs om Sverige vill vara ett klimatföredöme och ha en stålindustri år 2050

För att Sverige ska kunna vara ett föredöme inom klimatpolitiken behövs en strategi för hur utsläppen från stålindustrin ska hanteras. Staten behöver skapa detta ramverk eftersom industrin agerar på internationella och regionala marknader och är kapitalintensiv, samt eftersom återinvesteringen i processtekniken sker vart tjugonde till vart fyrtionde år. Ram­verket behöver bestå av en policymix som driver både teknikutvecklingen och efterfrågan på den nya tekniken.

I en långsiktig strategi är det viktigt att avgöra hur man ska stödja innovation som kan reducera utsläppen. Ny processteknik behöver testas i stor skala som ett större demonstra­tionsprojekt, åtminstone före år 2030. Frågan är också om en sådan demonstrationsanlägg­ning ska etableras i Sverige eller om staten ska ha ett internationellt samarbete och stödja en anläggning i ett annat land. Om man väljer en anläggning utomlands måste dock svenska stålproducenter kunna vara med och bestämma utformningen för att få relevanta lärdomar av projektet.

En svensk strategi behöver också väga olika alternativ för att minska utsläppen mot varandra, och det är viktigt att branschen och staten når samförstånd i denna avvägning. Näringslivet är bäst lämpat för de tekniska valen men staten måste ta ställning till om till exempel CCS-tekniken ska användas i Sverige eller inte. Energimyndighetens uppdrag är att bidra till omställningen av energisystemet och finansierar endast FoI-projekt som har en tydlig relevans för omställningen av energisystemet, vilket exkluderar vissa CCS-projekt. Om Sverige väljer att låta CCS vara en del av lösningen bör Energimyndigheten också tillåtas att finansiera alla typer av CCS-projekt, även sådana som endast har en klimat­relevans.

Med en strategi som bygger på CCS till basindustrin är det viktigt att avgöra hur man ska öka efterfrågan på denna teknik. CCS är en renodlad klimatåtgärd, vilket innebär att det är EU:s handelssystem som ska göra tekniken lönsam. Det är emellertid högst osäkert att priset på utsläppsrätter kommer att vara tillräckligt högt för att motivera investeringar i CCS när basindustrin står inför stora återinvesteringar. Därför finns många tveksamheter kring en CCS-strategi även om det skulle visa sig att metoden är det billigaste sättet att minska utsläppen.

Utsläppen av växthusgaser kan också minskas kraftigt om reduktion med koks i masugnar ersätts med reduktion med vätgas i direktreduktionsanläggningar. Stålindustrin i Sverige tenderar idag främst vara inriktad mot en teknisk lösning som bygger på vätgas framställt från el. En sådan inriktning skulle därför behöva beaktas i utformandet av det svenska elsystemet.

En strategi som bygger på vätgas och el har lägre marknadsrisk

En strategi för att minska utsläppen från stålindustrin som utgår från reduktion med vätgas framställt från el har i EU en lägre marknadsrisk än en strategi som bygger på CSS. Skälet till detta är att en vätgasstrategi kan motiveras energipolitiskt och att nationella styrmedel kan stimulera efterfrågan.

Sammantaget verkar en vätgasstrategi för att kraftigt minska utsläppen av växthusgaser vara den som är mest sannolik att vara framgångsrik för Sverige.

De länder som har en tydligare vision för stålindustrin har också ett utvecklat samarbete mellan företag, universitet och regering. Dessutom är regeringarna tydliga med att de vill behålla sin industri samtidigt som de kommer att behöva ställa allt hårdare miljökrav. I de mer utvecklade strategierna gör man detta till en gemensam utmaning.

Titel
Så kan stålindustrins utsläpp av växthusgaser minska – Sverige kan lära av Japan och Kina

Serienummer
Svar direkt 2016:01

Diarienummer
2015/217

Ladda ner rapportenPDF