Publicerad 19 mars 2018

Hur kan offentliga aktörer rigga samverkan för ökad innovation?

Leverans: November 2019.

Den svenska innovationspolitiken har i allt högre grad kommit att kännetecknas av olika former av samverkans­program där samverkan och ”samproduktion” ska leda till tillväxt och överspillning. De frågor vi ställer i detta ramprojekt är: Leder samverkan till ökad innovation, konkurrenskraft, och tillväxt? Vilka aktörer tjänar på att delta i ett offentligt stödprogram? Hur organiseras och implementeras programmen för att ge bäst effekt?­

Samverkan som mål eller medel är central i en rad satsningar; till exempel regeringens fem strategiska innovationsområden, Vinnovas 16 strategiska innovationsprogram (myndighetens största budgetpost) och program som på olika sätt syftar till att stödja lärosätena i deras arbete med den så kallade tredje uppgiften. Dessa satsningar bygger på antagandet att universitet och högskola, näringsliv och det övriga samhället, utgör ömsesidiga och nödvändiga delar i ett välfungerande innovationssystem. Samverkan förväntas gynna innovationsprocessens tidiga och mellansiktiga faser, under vilka kreativitet, experiment och kunskapsöverföring är centrala element. Den samlade kunskapen om de processer (så kallade co-production) som detta inbegriper är dock högst begränsad.

Analyser av samverkan har hittills varit ett eftersatt område. Samtidigt ligger samverkan högt på den politiska dagordningen. Vi ser att detta är ett område där departementen efterfrågar analyser av hur effekterna och effektiviteten i olika samverkansprogram kan utvecklas. Ett viktigt bidrag är en bättre förståelse av programteorin bakom samverkan, med syfte att underlätta för att genomföra framtida utvärderingar av komplexa stödformer.

Titel
Hur kan offentliga aktörer rigga samverkan för ökad innovation?

Serienummer
Ramprojekt

Diarienummer
2016/277