Projektet IPREG-2: Entrepreneurship and SME policy across Europe har haft som mål att på olika sätt kartlägga politiken gentemot entreprenörskap (E) och små och medelstora företag (SMF eller SME) i Europa. Ett mål har varit att undersöka hur mycket pengar varje lands E/SMF politik kostar och hur dessa spenderas. Denna rapport beskriver hur arbetet för att kartlägga de Svenska kostnaderna gått till. Året vi undersökt är 2009.

Med  entreprenörskaps politik menar vi offentligt finansierade åtgärder riktade mot individer som är intresserade av att starta ett företag men ännu inte har gjort det.

Som SMF politik menar vi offentligt finansierade åtgärder riktade mot existerande företag med färre än 250 anställda.

När vi identifierat en åtgärd som E eller SMF politik klassificerar vi den vidare som tillhörande antingen ”lilla” eller ”stora” politiken (narrow or broad policy).

Som ”lilla politiken” (narrow policy) klassificerar vi de som de åtgärder som huvudsakligen syftar till att stödja antingen entreprenörskap eller SMF. 

Som ”stora politiken” (broad policy) klassificerar  vi åtgärder som inte särskilt riktar sig emot entreprenörskap eller SMF men som dessa ändå tar del av. För dessa åtgärder räknar vi bara med den del av de totala åtgärdskostnaderna som utgör antingen entreprenörskaps eller SMF stöd. (Vi räknar bort den del av kostnaderna för åtgärden som utgör stöd till företag med fler än 250 anställda)

Vidare klassificeras alla åtgärdskostnader efter vilken typ av stöd de representerar till en av följande tio grupper:

1. Målgrupper (om det är en åtgärd speciellt riktad mot en av följande grupper: unga, gamla, arbetslösa, kvinnor, eller invandare);
2. Policy relevant forskning;  
3. Rådgivning och information;
4. Finansiering;
5. Åtgärder för regelförenkling;  
6. Entreprenörskaps utbildning;
7. Attitydskapande åtgärder;
8. Kompetensutveckling; 
9. Innovativt entreprenörskap;
10. Nätverksbyggande.

Med dessa utgångspunkter kommer vi bland annat fram till att kostnaderna för den ”lilla politiken” är ca en tiondel (9 procent) av den ”stora politiken”, och att de största kostnaderna för Sveriges stöd till E och SMF inte hittas som offentliga utgifter utan som minskade inkomster i form av olika skattenedsättnings åtgärder.

Den totala kostnaden för samtliga stödåtgärder till E/SMF beräknas till 46,5 miljarder kronor. Av denna kostnad är dock endast 22,7 procent eller 10,5 miljarder offentliga ”outof-pocket” kostnader. Detta eftersom 20,7 procent av de totala kostnaderna betalas av EU, (främst en följd av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP), och resterande 56,7 procent (26,4 miljarder) av de totala kostnaderna utgörs av skattekostnader, d.v.s. minskade statliga inkomster.

Finansdepartementet administrerar huvuddelen av de totala kostnaderna (57 procent, eller 26,4 miljarder), följt av Jordbruksdepartementet (25 procent) och Näringsdepartementet (7 procent). Om man däremot tittar enbart på  den ’lilla politiken’, (de stödåtgärder som fokuserar enbart på E och SMF) administrerar Näringsdepartementet huvuddelen av kostnaderna (59 procent, eller 2,3 miljarder) följt av Jordbruksdepartementet (24 procent) och Arbetsmarknadsdepartementet (9 procent).

Kostnaderna för den lilla politiken fördelar sig över typ av stöd som följer: Finansiering (31,7 procent), Innovativt entreprenörskap  (22,4 procent), Rådgivning och information (14,5 procent), Målgrupper (11,1 procent), Kompetensutveckling (8,7 procent), Entreprenörskaps utbildning (6,2 procent), Nätverksbyggande (2,8 procent), Attitydskapande åtgärder (1,3 procent), Policy relevant forskning (1,2 procent), och Åtgärder för regelförenkling (0,3 procent), och.

Det är viktigt att förstå vad vi menar med kostnader i denna rapport. De kostnader vi har estimerat är de direkta kostnaderna (se nedan) för de åtgärder som utgör entreprenörskaps och SMF politiken. Vi försöker inte beräkna kostnaderna för hela det system som ligger bakom och möjliggör dagens entreprenörskaps och SMF politik. 

Man kan för enkelhet avgränsa tre typer av kostnader för Entreprenörskaps och SMF politiken:

1. De inblandade organisationernas  overhead kostnader,
2. de inblandade organisationernas  administrativa kostnader, och
3. de inblandade organisationernas direkta kostnader.

Med overheadkostnader menar vi kostnaden för de resurser en organisation kräver enbart för att existera. Eller med andra ord:  utgifter (som hyra, försäkringar, löner för övergripande administration, etc.) som inte är direkt hänförbara till vad organisationen producerar. Overheadkostnader beräknas inte denna rapport.

Med administrativa kostnader menar vi kostnaden för de åtgärder organisationerna utför som inte på något direkt sätt tillfaller den entreprenör eller det SME som åtgärden ämnar stödja. Administrativa kostnader beräknas inte denna rapport.

Med direkta kostnader (som är vad vi estimerar i denna rapport) menar vi kostnaderna som direkt utgör ett stöd till den entreprenör eller det SME som åtgärden ämnar stödja. Detta är oftast rena transfereringar (som är det enda vi räknar som kostnad för t.ex. Arbetsförmedlingens åtgärd ”Start av näringsverksamhet” - hur mycket pengar fick mottagarna). I fallet med rådgivning så innebär det att vi estimerar lönekostnaderna för de personer som ger rådgivningen.