2013-05-23

Ökade krav på nytta i USAs forskningsfinansiering?

Medlemmar i USA:s representanthus har under april och maj lämnat flera förslag som innebär att USA:s offentligfinansierade forskning bör vara till mer direkt nytta för nationen. Förslagen har dock kritiserats av andra kongressledamöter likväl som representanter för president Obamas administration. Exempelvis var förslagen ett huvudämne vid AAAS årliga policykonferens, där presidentens vetenskapliga rådgivare John Holdren höll ett tal som kritiserade förslagen; och även president Obama själv
berörde ämnet i sitt tal till National Academy of Science årsmöte.

Ett första viktigt beslut baserades på ett förslag från Tom Coburn (R-Ok). Förslaget innebär att ingen forskning inom statsvetenskap ska finansieras av National Science Foundation, NSF, med mindre än att NSF kan belägga att forskningsprojekten ifråga på ett identifierbart sätt skulle kunna gynna antingen USA:s säkerhetspolitiska ställning, eller USA:s tillväxt och ekonomi.  Coburns förslag presenterades i samband med budgetförhandlingarna kring de amerikanska budgetnedskärningarna (’sequestern’), och bör ses som en del av en större förhandling kring hur budgetnedskärningar inom flertalet amerikanska myndigheter, inklusive NSF, ska allokeras.  I samband med ett bredare beslut kring hur USAs offentliga utgifter för 2013 ska allokeras vann också Coburns förslag laga kraft, och under resten av budgetåret 2013 gäller därför kan NSF inte finansiera någon statsvetenskaplig forskning utan att NSF direktör intygar att forskningsprojekten ifråga är till direkt nytta för USA i någon av ovanstående två dimensioner. Regleringen ifråga är dock inte permanent utan löper ut vid slutet av budgetåret 2013, (d.v.s. fram till ca september 2013), om inte ett beslut fattas att aktivt förlänga principen.

Coburns förslag baserades delvis på behovet att reducera USA:s offentliga utgifter i en situation av stora offentliga underskott. En annan bakgrund till Coburns förslag är att ett antal forskningsprojekt som NSF finansierat genom åren har kritiserats, av kongressledamöter och andra, för att de anses vara uppenbart irrelevanta för amerikanska skattebetalare, eller för att vara av tveksam inomvetenskaplig kvalitet. NSFs kriterier för urvalet av vilka forskningsprojekt myndigheten ska finansiera har genom åren varit ’highest intellectual merit’, (d.v.s. inomvetenskaplig kvalitet), samt ’broader impact’, (d.v.s. konsekvenser och genomslag för samhället i stort). Det senare kriteriet – broader impact – har inte varit tydligt definierat, och Coburn et als förslag bör delvis ses som försök att närmare definiera vad broader impact ska innebära som kriterium för forskningsfinansiering. Coburn och likasinnade menar helt enkelt att det inte varit tydligt att en del NSF finansierade forskningsprojekt haft någon identifierbar nytta för det amerikanska samhället. Kritiken har inte minst gällt forskningsprojekt inom humaniora och samhällsvetenskap.

Ett annat viktigt förslag lämnades av Lamar Smith, (R-Tx), som förutom att vara ledamot i Representanthuset även är ordförande för dess kommitté för forskningspolicy etc. Smith föreslår i princip att förlänga och utvidga tillämpningen av Coburns princip om att offentligfinansierad forskning ska vara till identifierbar nytta för USA. Smiths förslag är dock betydligt mer generellt än Coburns tidigare förslag i det att (1) Smiths förslag ska gälla även kommande budgetår; (2) det innebär att samma princip bör gälla inte bara statsvetenskap, utan samtliga discipliner (inkl. naturvetenskap, och medicin etc.); och (3) att principerna bör gälla inte bara för NSF utan även för andra forskningsfinansierande myndigheter, (såsom NIH, NIST och DoE etc.). Skulle Smiths förslag vinna laga kraft skulle det sannolikt gynna tillämpad forskning på bekostnad av grundforskning på lång sikt, eftersom det oftare är svårt att i förväg identifiera till vilken direkt nytta grundforskningsresultat skulle kunna vara. 

Det är dock oklart om Smiths förslag kan vinna laga kraft, eftersom detta skulle förutsätta stöd från både Representanthuset, Senaten och Presidenten; och förslagen har kritiserats kraftfullt. Ledamoten av Representanthuset Eddie Bernice Johnsson har exempelvis kritiserat Smiths förslag med argumentet att historiskt sett har inte representanthusets medlemmar valt att kritisera vilka enskilda forskningsprojekt som NSF finansierat. Likaså berörde president Obama - i sitt tal till National Academy of Sciences årsmöte 30 april – vikten av att skydda grundforskningens ställning, och framhöll att forskningsfinansiering bör baseras på peer review processer. Obama framhöll bland annat att samhällsvetenskap är vetenskaplig forskning som är likvärdig med bl.a. naturvetenskaplig forskning, och offentliga investeringar är nödvändiga för att finansiera grundforskning.

Den mest explicita kritiken presenterades dock av Presidentens vetenskapliga rådgivare John Holdren, som var huvudtalare vid AAAS årliga policykonferens om forskning och teknologi i Washington, den 2-3 maj 2013. Holdren argumenterade bland annat att politiker och kongressledamöter generellt sett inte har rätt kompetens för att utvärdera eller kritisera förslag om enskilda forskningsprojekt och att de därför bör avhålla sig från att utforma policy baserat på vad de tycker om enskilda forskningsprojekt som NSF finansierat. Vidare argumenterade Holdren att det är ett orimligt krav att (alla) offentligfinansierade forskningsprojekt ska ha en tydligt identifierbar nytta. Denna princip skulle, enligt Holdren, underminera den offentliga finansieringen av grundforskning, (vars resultat är mer oförutsägbara). Detta vore olyckligt eftersom det är just inom grundforskning som offentligfinansiering kan behövas mest, (eftersom privata aktörer kan vara mindre benägna att investera i forskning där det inte går att bedöma vilka forskningsresultat som kan framkomma, och därför vilken avkastning de får på sina investeringar). Flertalet deltagare i AAAS konferensen verkade för övrigt instämma i Holdrens ställningstaganden.

Givet Holdrens kritik, och uttalandena i Obamas tal, verkar det osannolikt att Obama administration skulle vilja stödja ett förslag som innebär att Smiths principer tillämpas och att utrymmet för att finansiera grundforsknings därför minskar. Det är också oklart om förslaget kan vinna bredare stöd i varken Representanthuset eller Senaten. Samtidigt bör det dock framhållas att forskningsfinansieringen endast är en mindre detalj i de större budgetöverenskommelser som kommer behöva slutas för att hantera budgetunderskottet, och det går inte att utesluta att en framtida budgetöverenskommelse kan inkludera krav på ökad nytta i forskningsfinansieringen, och därmed minskat utrymme för grundforskningen.