2013-06-18

Kärnkraften – en relativ nykomling i Japans politiska debatt

Vid ett seminarium i Tokyo i våras som handlade om framtidens energipolitik i Japan fanns flera otåliga och frustrerade röster i publiken med anledning av avsaknaden av visioner och politisk viljeinriktning om energifrågan i allmänhet och kärnkraften i synnerhet. Dr Hiroshi Takahashi från Fujitsu Research Institute gav åhörarna
tidsperspektivet: ”I Tyskland har man nått konsensus efter att ha diskuterat kärnkraftsfrågan sedan 80-talet. I Japan har diskussionen pågått i två år.”

Uttalandet säger något om dels kärnkraftens politiska laddning, dels om frågans komplexitet, oberoende av vilket land man befinner sig i. I Japan var den civila kärnkraften en icke-fråga fram till katastrofen i mars 2011, och de senaste årens folkopinion mot kärnkraften saknar historiskt motstycke. Forskaren och författaren Jacques Hymans har framfört tesen att Japans speciella tystnad kring kärnkraftspolitiken beror på avsaknaden av tydliga beslutsfattare. Istället är det många aktörer inblandade när beslut ska fattas, och vissa har vetorätt. Hymans nämner bl a Ministry of Economy, Trade and Industry (METI), de starka energibolagen, den inflytelserika inhemska industrin (varav flera är viktiga leverantörer till energi- och kärnkraftssektorn), Keidanren (de traditionella tillverkande storföretagens intresseorganisation), Atomic Energy Commission och sist men inte minst landets regionala ledare som kan köra över den nationella regeringsmakten och stoppa byggande och drift av anläggningar lokalt.

Efter Fukushima-haveriet har nya aktörer kommit in i bilden. En viktig sådan är Nuclear Regulation Authority (NRA) som bildades 2012 och har en tung röst när det gäller ramarna för återstartandet av kärnkraftverken. NRA släppte en ny standard för kärnkraftssäkerhet på remiss i april i år, och den förväntas bli antagen i juli. För tillfället ser det ut som att NRA kommer att hålla på de stränga säkerhetskrav, och ända sedan starten så har NRA intagit en oberoende roll både gentemot regering och energibolag. En anmärkningsvärt oberoende roll, poängterar Koichi Nakani, professor i samtida politik, japansk politik och politisk teori vid Sophia Universitet. Han gissar att sommarens val till överhuset kommer ge nuvarande regeringspartiet LDP stärkt ställning och att LDP därmed kommer att stödja METI och industrilobbyn Keidanren i deras påtryckningar bakom scenen för att åter starta landets kärnkraftverk.

Allt tyder på att LDP vinner överhusvalet 21 juli. Premiärminister Abes tydliga försök att under våren sälja japansk kärnkraftsteknologi till bl a Mellanöstern, Ryssland och Indien påverkar inte väljarna, eftersom hans supporters stödjer dessa försök, medan kärnkraftsmotståndarna i huvudsak redan röstar emot honom. Abe kommer säkerligen att tolka en storvinst i sommarens val som ett mandat för kärnkraften. Med argument om ekonomi, nationell självständighet och återupprättad handelsbalans kommer möjligen miljö och säkerhet att väga lätt, tror prof. Nakani. LDPs starka och lönsamma koppling till kärnkraftslobbyn gör att man har sina skäl att få fart på kärnkraften igen, utöver de ekonomiska och säkerhetsmässiga.

Den opinionen mot kärnkraft som tystnade efter vinterns regeringsbyte kan vakna igen om regeringen åter börjar startar kärnkraftverk. Motstånd finns bland befolkningen och vissa har större möjligheter att påverka än andra. En känd motståndare mot kärnkraften är entreprenören Masayoshi Son, grundare av teleoperatören Softbank. Han reagerade kraftigt efter katastrofen med uttalande i stil med ”Ni sa att kärnkraften var billig och säker. Det visade sig att den var dyr och farlig”. Han satsar nu stort på vindkraft i Mongoliet, driver opinion genom stiftelsen Japan Renewable Energy Fund, och planerar för ett ”supernät” för nordöstra Asien som ska förse Japan med förnybar el från grannländerna.

Denna kortrapport är skriven av Helena Tillborg vid Tillväxtanalys kontor i Tokyo och är en del av Tillväxtanalys löpande omvärldsanalysuppdrag.