Asiatiska banken för investeringar i infrastruktur – en uppdatering
Tillväxtanalys har tidigare rapporterat om turerna kring etableringen av den Kinaledda Asiatiska banken för investeringar i infrastruktur (AIIB)¹. Efter att ansökningsfristen om medlemskap nu gått ut, och ett flertal tongivande länder (däribland Sverige) valt att gå med, lyfts frågor om hur banken ska styras.
Bakgrund
Fram till att ansökningsperioden gick ut den sista mars anmälde fler och fler länder sitt intresse av att gå med i den av Kina föreslagna Asiatiska banken för investeringar i infrastruktur. Trots flera försök från USA att övertyga länder som till exempel Storbritannien att avstå från medlemskap lyckades Kina få amerikanska allierade inte bara i Asien utan även i Europa och Oceanien att ansöka om medlemskap. Storbritannien var det första västlandet att ansöka och följdes snabbt av en mängd andra länder, bland annat Frankrike, Italien och Tyskland. Även Australien, vars premiärminister Tony Abbott först uttalat sig negativt om banken, valde att ansöka. Andra noterbara USA-allierade som Israel, Taiwan (i sin ansökan benämnt som Chinese Taipei) och Sydkorea har också ansökt om medlemskap. Sverige ansökte den 31 mars.
Analytiker från olika håll ser AIIB, som planeras få en kapitalbas om 100 miljarder dollar, som ett geopolitiskt skifte österut – en maktförflyttning från amerikansk hegemoni och Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbankens (WB) dominans. Flera länder har valt att gå emot USA i utbyte mot en något förbättrad relation till Kina genom att ansöka om medlemskap. Från början stöddes banken av endast 21 asiatiska länder. Efter att ansökningsperioden gått ut hade AIIB totalt 35 möjliga konstituerande medlemmar och ytterligare 23 länder, vars status som konstituerande medlemmar ännu inte bekräftats. Detta kan ses som en indikation på Asiens, och framförallt Kinas, ökande inflytande vad gäller utrikespolitik både från ett politiskt och från ett investeringsmässigt perspektiv.
Nya frågor att besvara gällande AIIBs styrning
Efter att ansökningsperioden gått ut lyfts nya frågeställningar om hur banken ska styras. För närvarande överlägger medlemmarna om hur bankens struktur, arbetssätt och ledarskap ska se ut. När det gäller Asiens stora behov av investeringar i infrastruktur står det klart att finansieringen av dessa bara är en del av utmaningen. Om AIIB ska bli en framgång måste dess projekt styras på ett tydligt sätt och efter överenskomna regler. Oro har redan framförts gällande bankens transparens och styrning, då man från amerikanskt håll ifrågasatt om AIIB kan leva upp till WBs och andra regionala utvecklingsbankers höga standarder vad gäller styrning (så som ansvar, transparens och ledning). Japan har uttryckt oro av samma anledning, och har inte heller ansökt om medlemskap.
De länder som var sist att ansöka om medlemskap är också de som ställer högst krav på att banken skall leva upp till internationella standarder vad gäller styrning. Efter att Storbritannien tillkännagav att man ville gå med i AIIB sades det uttryckligen att man skulle säkerställa att banken skulle tillgodose de högsta av standarder vad gäller ”ansvar, transparens och god styrning”. Frankrike, Italien och Tyskland har i ett gemensamt uttalande uttryckt att de också ska arbeta mot detta. Australien har föreslagit att AIIB ska ha en oberoende styrelse och att inget land ska dominera hur banken leds. Veckan innan ansökningsperioden gick ut florerade det rykten kring om Kina skulle avsäga sig vetorätt inom banken, vilket inte har bekräftats.
Det är troligt att AIIB i ett tidigt stadium kommer visa vilken typ av infrastrukturinvesteringar som prioriteras. Bland dessa väntas bland annat ett förslag om en järnväg mellan Bagdad och Peking samt ett motorvägs- och hamnprojekt i Indonesien att utmärka sig. Men för AIIB kommer det vara centralt att påvisa hur bankens projekt leder till stabila, inkomstgenererande tillgångar för en bredare grupp av länder. Samtidigt beskriver kinesisk media hur kinesiska företag inom till exempel järnväg-, väg-, vatten- och byggsektorn ses som de stora vinnarna på projektens genomförande. Detta har genererat nya frågor om bankens egentliga syfte och hur upphandling av projekt kommer att gå till.
Detta leder i sin tur till frågan om vilken valuta som skall vara vägledande i bankens arbete. Det finns ett betydande strategiskt intresse för Kina att en övervägande andel av transaktionerna sker i den kinesiska valutan renminbi. Detta hänger samman med Kinas internationaliseringsstrategi för sin valuta och är i förlängningen en förutsättning för en stabil kinesisk valuta. Flera faktorer inverkar samtidigt, men renminbins stabilitet är nära sammankopplat med Kinas stora investeringar i fasta tillgångar, överkapacitet i flertalet sektorer och landets stora valutareserv med mera. Den kinesiska valutan är idag den sjunde mest använda valutan vid internationella transaktioner, och Kina arbetar aktivt för att renminbin ska bli en del av IMFs valutakorg.
Diskussion
AIIB är bara ett av flera kinesiska initiativ för att möta Asiens omfattande behov av investeringar i infrastruktur, och samtidigt ett tecken på den ökade vikten Kina lägger vid så kallad mjuk makt. Andra exempel är den Nya utvecklingsbanken (NDB) tillsammans med de andra BRICS-länderna och den separata infrastrukturfond man satt upp för att finansiera ”En väg, ett bälte”-satsningarna.² Fokuseringen på mjuk, istället för hård, makt anses ha kommit efter att landets agerande i närområdet satt Kina på konfrontationskurs med de flesta av sina grannländer. Efter att ett vietnamesiskt fiskefartyg sänkts av en mycket större kinesisk trålare genomfördes våldsamma protesterna mot Kina i Vietnam i slutet av maj 2014.
Denna händelse ses av experter som en ögonöppnare för Kina, varefter man ändrat sitt internationella agerande. Sex månader senare, under APEC-konferensen i Peking som hölls i höstas, tonade Kina ner sin retorik mot Japan gällande Diaoyu/Senkaku-öarna; skrev under miljö- och militära avtal med USA; samt lanserade den infrastrukturfond som tidigare nämnts.
Samtidigt är det möjligt att Kina inte tagit initiativ till AIIB om man fått större inflytande i redan etablerade institutioner som IMF, WB eller G7. Det är viktigt att också diskutera Kinas långsiktiga strategiska motiv och utgångspunkter med AIIB. Det borde vara centralt för medlemsländerna att säkerställa en god styrning av banken enligt högsta internationella standard. Alla tendenser att göra AIIB till en kinesisk bank riskerar sannolikt att sluta i en geopolitisk mycket svår situation.
Vad som sker med den kinesiska valutan renminbi spelar en betydande roll i detta. Samtidigt har det uppstått en unik möjlighet för västvärlden att påverka Kina. År 2013 stod USA, EU, Indien, Japan och Brasilien för tillsammans 47.8 procent av världens samlade BNP (mätt i köpkraftsparitet).³ Kinas andel uppgick samma år till 15.8 procent. Motsvarande siffror för år 2025 uppskattas till 46 procent respektive 21.8 procent. Oavsett om USA och Japan är medlemmar i AIIB eller inte kommer de i stor utsträckning både omfattas och påverkas av bankens aktiviteter vilket också innebär att deras ställningstagande i olika frågor kommer att vara av betydelse även fortsättningsvis. En samordnad syn från USA, Japan, EU, Indien och Brasilien torde därmed kunna få stort genomslag i bankens styrning och de aktiviteter som kommer att genomföras.
Rapporten är skriven av Christer Ljungwall, Daniel Ekström och Felix Nyström vid Tillväxtanalys kontor i Peking. Den bygger på en genomgång av nyhetsartiklar och rapporter från kinesisk och internationell media.
¹ Se ”Asiatiska banken för investeringar i infrastruktur” från 27/3 2015, http://www.tillvaxtanalys.se/sv/om-oss/verksamheten/innovation-och-globala-motesplatser/utlandsverksamhet/global-utblick/2015-03-27-asiatiska-banken-for-investeringar-i-infrastruktur.html
Länk till annan webbplats.
² Se Tillväxtanalys rapport ”En väg, ett bälte – Den Nya Sidenvägen” från den 27/3 2015, http://www.tillvaxtanalys.se/sv/om-oss/verksamheten/innovation-och-globala-motesplatser/utlandsverksamhet/global-utblick/2015-03-27-en-vag-ett-balte---den-nya-sidenvagen.html Länk till annan webbplats.
³ Kansliet för strategisk analys, UD14.049. 2014. Strategiska trender i globalt perspektiv2025: en helt annan värld? Global BNP (PPP) 2013 uppgick till 101 934 USD, och beräknas 2025 uppgå till 170 122 miljarder USD.