Stäng
2015-12-16

Slamhantering i Kina

Vad händer med de tusentals ton avloppsslam som dagligen produceras vid reningsverk runt om i Kina? På senare år har ett antal incidenter inträffat som ökat befolkningens medvetenhet om problematiken kopplad till slam och slamhantering.

År 2010 dumpades exempelvis cirka 2700 ton obehandlat avloppsslam från staden Wuxi i Yangzefloden. Slam dumpades under sommaren också i en uttorkad flodbädd i en av Pekings förorter. I staden Xi’an försvinner dagligen cirka 600 ton slam spårlöst enligt tidningsuppgifter.[1]

Nuläget

I dagsläget produceras cirka 76 000 ton slam per dygn vid reningsverken i de kinesiska städerna. Enligt Ministeriet för bostadsfrågor, stads- och landsbygdsutveckling (MOHURD) hanteras endast 50 procent av slammet på ett korrekt sätt. Med det menas att slammet antingen torkas eller förbränns.

Då såväl dagvatten som vatten från industrier blandas med det övriga avloppsvattnet kontamineras slammet på olika sätt. Det handlar till exempel om tungmetaller såsom zink (Zn), krom (Cr) och bly (Pb) samt långlivade organiska föroreningar som polyklorerade bifenyler (PCB) men även läkemedelsrester. [2]

Givet dessa föroreningar så bidrar det i dagsläget till att begränsa slammets användningsområden. En del av slammet blandas med kol och förbränns. En mindre del används som jordförbättring/kompost medan upp till 80 procent läggs på deponi. Det finns gränsvärden för användning av slammet i till exempel jordförbättringssammanhang.

I januari2013 förbjöd den kinesiska regeringen användningen av avloppsslam och avloppsvatten i jordbruket.[3]

Enligt den plan som finns för avlopp- och slamhantering understryks vikten av en hållbar slamhantering och målet var att år 2015 skulle 70 procent av slammet i de större städerna hanteras och klassas som harmlöst. Detta mål kommer inte att uppnås, ett av skälen är att investeringarna i anläggningar inte varit tillräckligt stora jämfört med behoven. Ambitionen är trots detta att år 2020 ska 90 procent av landets slam betraktas som ofarligt.[4]

Slam som en resurs

Slam är en resurs då det också innehåller näringsämnen såsom kväve (N), kalium (K) samt den ändliga resursen fosfor (P) samt mullbildande material som bör återföras till kretsloppet, i bästa fall till jordbruksmarken.

Genom rötning av slammet kan metangas utvinnas som kan användas för att generera elektricitet/värme. Värmen kan i sin tur användas för att värma upp substratet beroende på var anläggningen ligger, värmen kan också användas för att torka slammet. Gasen kan också uppgraderas och användas som fordonsbränsle i exempelvis bussar eller personbilar.

I Kina fanns år 2013 cirka 2600 anläggningar som hanterar slam, vid 60 av dessa fanns anläggningar för rötning men av dessa var endast mellan 10-30 i drift.[5] Det betyder att det finns en hel del kapacitet som står outnyttjad. Det kan finnas flera skäl till detta. Det mest troliga är dock att det inte är en marknadsmässig avgift på avloppshanteringen vilket leder till att anläggningen inte kan täcka sina driftkostnader.

Mängden organiskt material i slammet är också ofta lågt, ibland lägre än 50 procent på grund av att mycket sand och grus följer med dagvattnet till reningsverket. Men istället för att endast avvattna slammet skulle en utväg vara att samröta med exempelvis avfall från grönsaksmarknader, slakterier eller motsvarande. Två lokala avfallsflöden kan på så vis bidra till att producera lokal och förnyelsebar energi.

Hygienisering av slammet via exempelvis upphettning verkar för närvarande inte vara en stor fråga i Kina. Genom denna process oskadliggörs patogena mikroorganismer och risken för smittspridning minskar. Därutöver bidrar också rötningen till att minska problem med lukt från slamhanteringen. 

En möjlighet för svenska aktörer?

Sveriges kommuner och kommunförbund har under lång tid arbetat med att förbättra slamkvaliteten genom olika åtgärder. Det handlar exempelvis om såväl nätutbyggnad inklusive duplicerande system (separata system för hantering av dag- och spillvatten) som att fasa ut kemikalier, genom så kallat arbete uppströms identifiera utsläppskällor. Betydande informationsinsatser görs också kontinuerligt för att öka medvetenheten bland konsumenter om hur kemikalier av olika slag ska hanteras och omhändertas.

Även i Sverige diskuteras slammets användning i olika sammanhang och dess risker. Det gäller till exempel inom jordbruket. Ett nationellt kvalitetssäkringssystem för reningsverk har utvecklats i landet. Systemet heter Revaq och drivs av Svenskt Vatten, LRF, Livsmedelsföretagen, Svensk Dagligvaruhandel och i samarbete med Naturvårdsverket. Under 2014 var 40 reningsverk anslutna till systemet. Vid dessa reningsverk hanterades avloppsvattnet från ungefär hälften av landets befolkning.[6]

Det finns ett stort antal rötgasanläggningar vid svenska reningsverk som producerar gas för olika ändamål. En stor del av gasen uppgraderas och används som fordonsgas annat utnyttjas för elgenerering och värmeproduktion.

Svenska företag har under en längre tid varit aktiva i Kina när det gäller vattenrening och biogasutvinning/uppgradering. Ett antal aktiviteter har genomförts på detta område och intressanta projekt pågår bland annat i Hainan.

Sverige har ett högt tekniskt kunnande på detta område såväl bland leverantörsföretag som bland konsulter. Ett flertal av dem är också etablerade på den kinesiska marknaden. Det finns också en tydlig koppling till den mer övergripande samhällsplaneringen exempelvis när det gäller lokalt omhändertagande av dagvatten. Det finns naturligtvis också en hel del kunskap i svenska kommuner både vad gäller drivande av avloppsreningsverk samt rötningsanläggningar men även på policysidan och kring tillsynsarbetet.

Om målsättningen att 90 procent av slammet ska betraktas som ofarligt år 2020 kommer omfattande investeringar att behöva göras i såväl infrastruktur såsom utbildningsinsatser. Reningsverk i såväl städer som vid industrianläggningar kommer att behöva byggas och uppgraderas. Likaså kommer en utbyggnad av duplicerande system för separering av dagvatten från övrigt avlopp behöva ske, här finns också en intressant koppling till det koncept som i Kina benämns som ”Sponge Cities”. Tillväxtanalys avser återkomma kring detta vid ett senare tillfälle.

Denna rapport är skriven av Micael Hagman vid Tillväxtanalys kontor i Peking och är en del av Tillväxtanalys löpande omvärldsbevakningsuppdrag.

[1] China Daily, December 10, 2015

[2] Leiyu Feng, Jingyang Lou and Yingung Chen, Dilemma of Sewage Sludge Treatment and Disposal in China, Environmental Science and Technology, April 2015

[3]http://chinawaterrisk.org/resources/analysis-reviews/the-money-in-sludg/ Länk till annan webbplats.

[4] China Daily, December 10, 2015

[5] Leiyu Feng, Jingyang Lou and Yingung Chen, Dilemma of Sewage Sludge Treatment and Disposal in China, Environmental Science and Technology, April 2015

[6]http://www.svensktvatten.se/Aktuellt/Nyheter/Avlopp-och-Miljo-nyhetslista/NY-RAPPORT-Svenska-reningsverk-redovisar-omfattande-miljoforbattringar-i-hela-landet-Sa-gar-vi-till-kretslopp-istallet-for-forbranning-/ Länk till annan webbplats.