NIRF – Indiens nya rankingsystem för universitet
Tillväxtanalys har tidigare rapporterat om det indiska utbildningsdepartementet (Ministry of Human Resource Development) planerat att lansera en egen rankinglista över landets universitet. Denna lista – NIRF (National Institutional Ranking Framework) – presenterades för första gången i början av april. I denna kortrapport redogörs kort dess bakgrund, metodologi och resultat.
Bakgrund
Indiska toppuniversitet har historiskt rankats lågt på de etablerade universitetsrankinglistorna.[1] Inget indiskt universitet finns bland de 100 främsta i världen, och endast ett fåtal på topp-200 och -300-listorna, något som ofta påtalas i indisk media. Detta dåliga resultat beror till stor del på vikten dessa rankingar lägger vid internationalisering (mätt i antalet utländska studenter och fakultetsmedlemmar). Detta missgynnar indiska universitet, då man i Indien snarare satsat på att göra högre utbildning tillgänglig för en större andel av befolkningen. Det indiska universitetssystemet har varit särskilt dåligt på att attrahera utländska lärare och forskare, främst på grund av i en internationell jämförelse låga löner.
NIRF togs fram då utbildningsministeriet ville ge indiska studenter möjlighet att välja universitet baserat på en ranking med en mer ”indian approach”, som till exempel inkluderar parametrar som mångfald och inklusivitet, vilket Indiens utbildningsminister Smriti Irani kännetecknat som särskilt ”indiska”.
Irani har även lyft fram att rankingen förhoppningsvis kommer att leda till att fler utländska studenter får upp ögonen för indiska universitet, och att rankingen därför bör användas av indiska utrikesdepartementet för ”utbildningsdiplomati”. Som ett led i detta är ministern mycket nöjd med att Indian Institutes of Technology (IIT), Indiens främsta ingenjörshögskolor från och med 2017 kommer hålla antagningsprov i vissa av SAARC-länderna (Afghanistan, Bangladesh, Nepal, Pakistan och Sri Lanka), Etiopien, Singapore, och FAE (Dubai).[2]
Metodologi
NIRF delar upp och betygssätter utbildningsinstitutioner inom fem olika domäner, nämligen tekniska högskolor, handelshögskolor, farmacihögskolor, arkitekturhögskolor och universitet. Arkitekturhögskolorna föll dock bort ur listan då för få av dessa delade med sig av information. I Indien gör man skillnad på universitet, vilka bildas genom centrala, statliga eller provinsiella dekret, och övriga utbildningsinstitutioner, som inte kräver detta. Universitet delas i sin tur upp i centrala, delstatliga och privata universitet.[3] Bland dessa finns in sin tur en uppdelning mellan till exempel allmänna universitet och tekniska- och ekonomihögskolor. Båda institutionstyperna (universitet och övriga utbildningsinstitutioner) rankas i NIRF. Över 3600 utbildningsinstitutioner deltog i rankingen.
Rankingen baseras på följande parametrar:
- Teaching, Learning and Resources (30 procent)
- Research, Professional Practice & Collaborative Performance (30 procent)
- Graduation Outcomes (15 procent)
- Outreach (15 procent)
- Perception (10 procent) [4]
Metodiken när man mäter de fem parametrarna skiljer sig åt något beroende på vilken typ av institution som undersöks. Noterbart är, som redan nämnts, att metoden inte mäter internationalisering, ett område som Indiska universitet i internationella rankingar tidigare inte gjort särskilt väl ifrån sig i. Att detta inte mäts beror troligtvis på att antalet utländska studenter i Indien är mycket få, vilket utbildningsminister Iranis uttalande om utbildningsdiplomati dock visar att regeringen vill ändra på.
Ur ett tillväxtperspektiv är den andra parametern, Research, Professional Practice & Collaborative Performance särskilt intressant att titta lite närmre på. Här lägger man störst vikt vid antalet publikationer och dess citeringar (som tillsammans utgör 60 procent av bedömningen i denna kategori). Patentering mäts även, där ett universitet får poäng för beviljade och licensierade patent samt, med lägre viktning även för patentansökningar (som sammanlagt står får 15 procent av resultatet i denna kategori).
Resultat
I universitetsrankningen placeras Indian Institute of Science (IISc) Bangalore överst (vilket IISc även tenderar att göra på internationella rankingar), följt av Indian Institute of Chemical Technology i Mumbai och Jawaharlal Nehru-universitetet i Delhi. Bland dessa rankas alla tämligen högt när det kommer till forskningsresultat. På topp-10 listan över universitet ges alla betyg i denna parameter omkring 80 av 100.
När det kommer till handelshögskolor gör landets många (det finns numera totalt 19) Indian Institute of Management (IIM) storslam. Främst placeras IIM Bangalore följt av IIM Ahmedabad och IIM Calcutta. Samma sak vid landets tekniska högskolor, där olika IIT:s tar de tio översta platserna IIT Madras i Chennai rankas högst följt av IIT Bombay i Mumbai och IIT Kharagpur. Dessa, följda av IIT Delhi och IIT Kanpur på fjärde och femte plats, betygssätts alla över 90 av 100 när det kommer till forskning. Viktigt att påpeka är att varken de olika IIT eller de olika IIM bedriver forskning i någon större utsträckning.
Bästa farmaceutiska högskola blev Manipal College of Pharmaceutical Sciences i Manipal i delstaten Karnataka.
Vad gäller handels- och tekniska högskolor är det föga förvånande att det är IIT:s och IIM:s som dominerar listorna. Instituten är oberoende av varandra men finansieras alla av staten och delar antagningsprov. De har därmed – lite hårddraget – tillgång till de bästa talangerna och en jämförelsevis stark finansiering. Följaktligen är deras resultat också tämligen lika.
Lika för rankingen av både är handels- och tekniska högskolor är också att de IIT:s och IIM:s som rankas högt är de som funnits längst, där de högst placerade etablerades på 50- och 60-talen (med undantag för IIM Bangalore som grundandes 1973).
Slutsatser
Indiska universitet syns sällan, eller snarare inte alls, i toppen på internationella universitetsrankingar. Det är en av orsakerna till att indiska utbildningsministret tagit fram en ny ranking, NIRF kallad, där universitet och högskolor mäts på ett annat sätt än i de internationella rankingarna. Mest noterbart är att NIRF lägger mycket liten vikt vid internationalisering, och istället fokuserar på parametrar som inklusivitet och mångfald – något som Indiska regeringsföreträdare gärna lyfter fram i alla möjliga områden, och som ses som särskilt ”indiska”.
Rankingen i sig bjuder på få överraskningar, då de historiskt starka regeringsfinansierade institutionerna rankas högst i de olika kategorierna universitet, tekniska högskolor, handelshögskolor och farmaceutiska högskolor.
Rapporten är skriven av Felix Nyström vid Tillväxtanalys kontor i New Delhi och är en del av Tillväxtanalys löpande omvärldsbevakningsuppdrag.
[1] QS World University Rankings och Times Higher Education
[2] The Hindu ”IITs to hold entrance exam abroad for foreign students Länk till annan webbplats.” 2016-02-21
[3] Samt Institution av Nationell Betydelse, Institution under delstatligt dekret och ”Deemed-to-be University”. Enligt den senate uppdaterade informationen från indiska utbildningsministeriet (från 2014) finns det 677 universitet i Indien.
[4] Se mer på NIRFs hemsida Länk till annan webbplats..