Kinas satsningar på utländsk kompetens

Syftet med den här rapporten är att redogöra för EU och Kinas samarbete för att främja forskarutbyte, nyligen antagna policyinitiativ samt problematiken i implementeringen av dessa. Bland annat krävs förenklade processer för studenter, praktikanter, doktorander och forskare som söker tillstånd för att studera och arbeta i Kina. Kinesiska policydokument indikerar att en rad åtgärder vidtagits för att förenkla och förbättra möjligheten för lovande utländska forskare och studenter att söka visum och uppehålls­tillstånd i Kina. Utvecklingen i landet vittnar dock ofta om motsatsen.

Mekanismer för forskningsutbyte mellan EU och Kina

För att förbättra förutsättningarna för forskare och studerande att flytta mellan Kina och Europa har ett flertal samarbetsmekanismer etablerats. Det övergripande ramverket för samarbetet är Horizon 2020, vilket är EU:s samlade forsknings- och innovationsprogram som sträcker sig från år 2014 till år 2020. EU och Kina har under Horizon 2020 utvecklat en samfinansieringsmekanism i vilken EU åtar sig att satsa 100 miljoner Euro per år (950 miljoner SEK) medan Kina bidrar med 200 miljoner kinesiska yuan per år (250 miljoner SEK).[1]

Inom programmet är det viktigaste instrumentet för att främja forskningsutbyte mellan Kina och EU Marie Skłodowska-Curie Actions (MSCA). Inom MSCA ingår två program särskilt avsedda för att stimulera rörligheten mellan regionerna. Dessa är:

• Individual fellowships (IF) stödjer forskares rörlighet inom och utanför Europa. Bidraget täcker två års lön, forskningskostnader, traktamente och övriga kostnader.
• Research and Innovation Staff Exchange (RISE) stödjer kortare projekt för personer som arbetar med forskning och utveckling vid företag och forskningsinstitut. Både europeiska och kinesiska forskare samt studerande kan erhålla stöd genom MCSA.

Inom EU finns även en organisation vid namn EURAXESS, som har i uppgift att stödja och främja rörligheten för europeiska forskare som är aktiva utomlands samt icke-europeiska forskare som är intresserade av samarbete och/eller karriär i Europa. Organisationen är aktiv i Europa, Asien samt Syd- och Nordamerika. Forskarutbytet mellan EU och Kina har under de senaste åren ökat. Enligt en studie som nyligen publicerades av EU och Kina rapporterades att ungefär 26 500 europeiska forskare verkat i Kina under år 2014 medan cirka 31 700 kinesiska forskare arbetat i EU.[2]

Nya policyinitiativ för att uppmuntra mobilitet

I syfte att underlätta för utländska forskare och studenter arbetar Kinas regering i dagsläget med att reformera regelverket för visum och uppehållstillstånd. Särskilt prioriterade grupper är personer med erfarenhet från naturvetenskaplig forskning, affärsänglar, individer med kinesisk bakgrund som studerat utomlands samt utländska studenter.

För att förenkla ansökningsprocessen ska två tidigare kategorier av uppehållstillstånd slås samman till en. För att särskilt uppmuntra ansökningar från de grupper som nämnts ovan ska ansökningar från högutbildade individer inom prioriterade industrier handläggas snabbare än ansökningar från individer med lägre utbildningsnivå. Utlänningar med uppehållstillstånd kommer att erhålla ett ID-kort som ska underlätta administrationen i vardagen, exempelvis vid hantering av bankärenden och köp av tågbiljetter.[3]

På lokal nivå har flera fördelaktiga bestämmelser redan antagits. Inom frihandelszonerna i Fujianprovinsen och Kantonprovinsen samt i Zhongguancun innovationscentrum i Peking har16 initiativ lanserats. Initiativen omfattar bland annat förenklade ansökningsprocesser för forskare och doktorander inom prioriterade forskningsområden samt skattelättnader för organisationer som anställer utländska individer med särskild kompetens.[4]

Vidare planerar Pekings migrationsenhet implementering av 20 regler som syftar till att förenkla ansökningsprocesser för visum och permanent uppehållstillstånd. Det ska främst gälla utländska studenter och entreprenörer samt kinesiska entreprenörer som återvänder från andra länder. Dessutom ska en rad näringslivsorienterade policyinitiativ som tidigare antagits i Shanghai även implementeras i Peking. Det omfattar möjligheter för utlänningar inom ett specifikt inkomstspann att söka permanent uppehållstillstånd, att utländska studenter som tagit examen vid ett kinesiskt universitet ska kunna starta företag i Kina och att högutbildade utlänningar enklare kan anställa kineser i nystartade bolag.[5]

Avståndet mellan ord och handling

Företrädare för Kinas Migrationsbyrå hävdar att möjligheterna för utländska forskare och studenter att ansöka om visum och uppehållstillstånd har förbättrats märkbart genom de åtgärder som vidtagits de senaste åren. Samtidigt pekar representanter för europeiska ambassader och forskningsinstitut på att de faktiska omständigheterna för europeiska forskare och studenter i Kina är fortsatt problematiska och i vissa avseenden har försämrats på senare tid.

Ansökningsförfarandet är fortsatt komplicerat och ansökningar om forskningstillstånd och praktik har under senare tid ofta avslagits utan tydlig motivering, enligt flertalet representanter från europeiska ambassader. Det råder även stor brist på möjlighet för forskare inom samhällsvetenskapliga discipliner att söka sig till Kina. EU allokerar minst 20 procent av sin forskningsbudget till samhällsvetenskapligt forskningsutbyte, medan Kina satsar hela budgeten på naturvetenskaplig forskning. Kinas Migrationsbyrå framhåller att samhällsvetenskapliga forskare som medverkar vid konferenser kan ansöka om visum och att forskare med inbjudan till gästforskning vid ett kinesiskt institut kan söka uppehållstillstånd. Forskare som söker tillstånd för att bedriva samhällsvetenskaplig forskning utan anknytning till ett kinesiskt forskningsinstitut i Kina har dock i princip inga lagliga vägar att gå. Det understryker den snedvridning mot naturvetenskaplig forskning och begränsningar i öppenhet som fortsatt präglar det kinesiska vetenskapssystemet.

En annan aspekt av problemet är kopplat till anställningsförmåner för doktorander och forskare i Kina. Det har satsats stort på att skapa bättre förutsättningar för välmeriterade forskare och doktorander vid kinesiska universitet bland annat genom att erbjuda högre lönenivåer - särskilt för meriterings­anställningar.[6] Trots det utgör den totala andelen forskare från EU vid kinesiska universitet mindre än en procent. Vidare menar representanter från EURAXESS att forskare från EU främst väljer att åka till Kina under en kortare tidsperiod (konferensdeltagande eller som gästforskare under mindre än sex månaders tid).

Intresset från utlänningar att söka permanent uppehållstillstånd i Kina har varit svalt. Oviljan att stanna längre perioder i Kina förklaras med avsaknaden av marknadsmässig lön, pension, anställningsavtal, skola för barn och boende. Kinesiska myndigheter har som mål att forskare ska stanna längre perioder men då krävs förändringar och förbättringar gällande utländska forskares anställningsförhållanden. Vidare finns tendenser till att europeiska forskare och doktorander i Kina inte inkluderas i forskningsgrupper utan blir isolerade i sin forskningsverksamhet, inte minst på grund av hierarkiska strukturer i den akademiska miljön men även kulturella samt språkliga barriärer som kan uppstå.

En annan aspekt är att forskare från både Europa och Kina i första hand väljer att söka sig till USA. Flera europeiska företrädare hävdar att EU och Kina måste bli bättre på att aktivt marknadsföra sina forskningsmöjligheter. Problemet sammanfattas av en representant från en europeisk forskningsfinansiär med följande fras: ”pengarna finns, men folk flyttar inte”.

Målsättningarna inom Kinas statsapparat är ofta motsägelsefulla. Det är därför inte förvånande att regeringens åtgärder för att locka utländska forskare och studenter ibland krockar med behovet att kontrollera flödet av information. Samtidigt är det tvivelaktigt om Kina kan etablera sig som ledande innovations- och forskningsnation om ovan beskrivna administrativa, ekonomiska och politiska hinder för forskarmobilitet kvarstår. Mer kraftfulla insatser krävs om Kina ska kunna omvandla den pågående trenden av kompetensflykt till ett inflöde av utländska experter, forskare och studenter.

Denna rapport är skriven av praktikanterna Louise Bjerring-Sabel och Gustav Helgesson tillsammans med analytiker Linda Westman vid Tillväxtanalys kontor i Peking och är en del av Tillväxtanalys löpande omvärldsbevakningsuppdrag och ett bidrag i Tillväxtanalys arbete med regeringens exportstrategi.