Tjänsteexporten har vuxit snabbare än varuhandeln i Sverige under de senaste femton åren. Trots detta utgör tjänsteexporten endast ungefär en tredjedel av den totala exporten av varor och tjänster. Det beror bland annat på att karaktären hos tjänster skiljer sig från varor, t.ex. ett starkare behov av närhet mellan producent och konsument. Det gör att internationell handel i traditionell mening,  i form av transaktioner över gränser mellan producenter och konsumenter som befinner sig i  olika länder, är mindre vanlig när det gäller tjänster.

Ett annat skäl är att inslaget av handelshinder förmodligen är större när det gäller tjänstehandeln än varuhandeln. Det finns också anledningar till att man skulle kunna göra gällande att tjänste­exportens betydelse i förhållande till varuhandeln underskattas. En är att importinsatserna är större i varuexporten än i tjänsteexporten. En annan är att de insatser som kommer från andra sektorer än den  egna är avsevärt större i industrin än i tjänstesektorn.

Tjänsteinsatserna i produktionen av varor  är alltså betydande och tjänsteinnehållet i varuexporten förefaller öka med stigande inkomstnivå i ett land. Kopplingarna mellan tjänster och tillverkning tycks ha förstärkts  på senare år. Det gör att ökad öppenhet för internationell handel i tjänster gynnar  exportutvecklingen i branscher inom tillverkningsindustrin där insatserna av tjänster är stora. Dessa branscher är generellt mer teknologi- och humankapitalintensiva än branscher med lågt tjänsteinnehåll. Det gör att ökad tillgänglighet till utländska företagstjänster, genom import och direktinvesteringar, verkar leda till förbättrad internationell konkurrenskraft i dessa industribranscher.

Genom att vi har fått tillgång till tjänstehandelsdata på företagsnivå från SCB:s enkätbaserade företagsundersökning kan vi fördela tjänsteexporten på branschnivå. Det visar sig att det förekommer en betydande export av tjänster i industriföretag. Mer än en tredjedel av den totala tjänsteexporten sker i den varuproducerande sektorn och andelen är växande. Särskilt stor tjänsteexport har industribranscher som ”Teleprodukt-” och ”Läkemedelsindustri”.

Den svenska världsmarknadsandelen för tjänster har ökat kraftigt sedan slutet av 1990- talet, medan den svenska världsmarknads­andelen för varor har fortsatt att falla. Under det att det senare med stor sannolikhet är ett resultat av den kraftigt växande exporten av varor, framför allt från Kina, är den ökade världsmarknadsandelen för tjänster mera remarkabel.

När vi analyserar i vilka tjänstegrupper Sverige är internationellt konkurrenskraftigt i finner vi att Sverige tycks ha komparativa fördelar i ”Data och informationstjänster”, ”Övriga affärstjänster” och ”Kommunikationstjänster”. Noterbart är att ”Data och informations­tjänster” är den tjänstegrupp i vilken exporten har vuxit snabbast. Det gäller i Sverige såväl som i OECD.

När vi sedan studerar i vilken typ av branscher som Sverige är specialiserat på finner vi att det framför allt handlar om branscher med hög andel välutbildad arbetskraft och att detta gäller såväl tjänste- som industribranscher. Inom industrin förekommer dessutom också en specialisering på fysiskt kapitalintensiva branscher. På företagsnivå tenderar exporterande företag att ha en högre andel välutbildad arbetskraft än företag som inte är exportörer och detta är särskilt framträdande i tjänsteexporterande företag.

Jämför vi produktiviteten i exporterande och  icke-exporterande företag finner vi att ett industriföretag som exporterar varor har högre produktivitet än ett industriföretag som inte exporterar varor. Detta är väl  belagt i ett flertal empiriska studier. Mindre belagt är resultatet att tjänsteföretag som exporterar tjänster är mer produktiva än företag som inte exporterar tjänster. Den mest intressanta effekten på produktiviteten får vi emellertid av att kombinera båda typerna av export. Produktiviteten visar sig nämligen vara i storleksordningen 15 procent högre vid export av både varor och tjänster jämfört med bara varor (industriföretag) eller tjänster (tjänsteföretag). Detta utgör ytterligare en indikation på den komplementaritet som verkar råda mellan varu- och tjänsteproduktion i svenskt näringsliv.

På grund av att tjänstehandelsstatistiken är tämligen outvecklad och starkt aggregerad är det svårt att få en uppfattning om inom vilka tjänstebranscher det sker (eller potentiellt skulle kunna förekomma) internationell handel. Genom att beräkna den geografiska koncentrationen i olika tjänsteaktiviteter inom  Sverige kan vi på relativt detaljerad nivå identifiera inom vilka branscher det verkar förekomma regional handel. Om det sker regional handel borde det också kunna förekomma internationell handel.

Med utgångspunkt i en sådan metod konstaterar vi att 42 procent av de sysselsatta i den svenska ekonomin arbetar i exponerade branscher. Trots att stora delar av tjänstesektorn kan betraktas som icke-exponerad (nontradable) är antalet anställda som är (eller potentiellt är) exponerade för internationell handel större inom tjänstesektorn än inom industrin, där den senare i sin helhet betraktas som exponerad. Det har förstås att göra med att tjänstesektorn sysselsättningsmässigt är betydligt större än industrin. Kännetecknande för de som arbetar inom den för internationell handel exponerade tjänstesektorn är att de är bättre utbildade och har högre lön än de som arbetar i branscher som inte är exponerade för internationell handel.

Sysselsättningen i den exponerade tjänstesektorn har under de senaste 15 åren ökat medan den minskat i tillverkningsindustrin. I den icke-exponerade delen av ekonomin har den däremot under perioden varit i de närmaste  konstant. När vi delar upp arbetskraften på kvalificerad och mindre kvalificerad arbetskraft på grundval av utbildningsnivå  − kvalificerad arbetskraft antas ha någon  form av eftergymnasial utbildning  − ser vi att sysselsättningen av kvalificerad arbetskraft har stigit i de flesta delar av ekonomin. Inte minst inom de för internationell handel exponerade delarna av ekonomin har det skett en omvandling där mindre kvalificerad arbetskraft har ersatts med kvalificerad arbetskraft.

Det ökade utbudet av kvalificerad arbetskraft, som ett resultat av den kraftiga utbyggnaden av högskolan som skett sedan mitten av 1990-talet, förefaller ha spelat en viktig roll för förskjutningen av sysselsättningen från tillverkningsindustrin till den betydligt mera humankapitalintensiva exponerade tjänstesektorn. Även faktorer som inneburit ökad relativ efterfrågan på kvalificerad arbetskraft som att den tekniska utvecklingen har gynnat mer kvalificerad arbetskraft, s.k. ”skilled-biased” teknisk utveckling, och på sistone en tilltagande importkonkurrens från och ökade direktinvesteringar i låglöneländer tycks ha haft en betydande inverkan på skapandet av nya kvalificerade jobb och på utslagningen av mindre kvalificerade jobb i den sektor av ekonomin som är, eller potentiellt skulle kunna vara, exponerad för internationell handel.

I ett appendix diskuterar vi slutligen hur tjänstehandelsstatistiken ska kunna utvecklas. Vi konstaterar där att den detaljrikedom som utmärker varuhandeln står i skarp kontrast till hur tjänstehandels­statistiken för närvarande ser ut. Mot bakgrund av tjänstehandelns växande betydelse är det viktigt att ökade resurser satsas på att utveckla metoder för och till insamlandet av data om tjänstehandeln. Vi föreslår också, bland annat utifrån en utredning som SCB har genomfört, ett antal vägar som man skulle kunna gå vidare på.