Inför arbetet att formulera en digital agenda för Sverige har Regeringskansliet givit Tillväxtanalys i uppgift att göra en mindre kartläggning av IT-politiken i fem utvalda länder; Japan, Sydkorea, Indien, Kina och USA. De olika kontoren har bidragit med en översikt över IT-politiken i respektive bevakningsland. Nedan följer en kort sammanfattning. För en mer detaljerad redogörelse se de individuella bidragen i respektive kapitel.

Japan har en nationell centraliserad styrning av IT-politiken. Politiken tas fram i nära samarbete mellan höga poster inom politiken, representanter från topp-universiteten och från de större japanska företagen. Den nya IT-strategin från 2010 fokuserar på att öka IT-användningen i samhället och att lägga grunden för framtida export produkter och tjänster från Japans IT-industri. 

Sydkorea går från att ha varit mycket centraliserad mot att ha mer decentraliserad styrning av IT-frågor, med ansvar fördelat över flera delar av administrationen. Input till IT-politiken hämtas från en rad statliga och privata forskningsorganisationer. Ökat globalt konkurrenstryck på Sydkoreas IT-industri  har påverkat den  under 2010 uppdaterade nationella IT-politiken, där ett av målen är att använda statliga resurser för att stimulera tidig efterfrågan.  

Indien har en centraliserad planeringskommission inom statsförvaltningen som också hanterar IT-frågor. Näringslivet samarbetar med planeringskommissionen genom en samman­slutning av företag från IT-industrin. Fokus ligger på att gå från att vara ett land för outsourcing till att vara den mest attraktiva leverantören av IT och IT-baserade tjänster. Att utöka så kallad e-förvaltning för att  underlätta för människor att erhålla samhälls­service och att minska den digitala klyftan är prioriterade områden.

Kina har fördelat ansvaret för IT-policy på olika statliga myndigheter, utan nära samarbete dem emellan, vilket ibland leder till konflikter mellan myndigheterna. Transparensen om IT-politiken är mycket låg då denna information anses vara statshemligheter. De stora statligt ägda företagen inom sektorn har sannolikt en roll i formulerandet av IT-politiken. Detta har också med stor sannolikhet påverkan på vilka typer av reformer som genomförs; till exempel rörande marknads­tillträde, vilka delar av sektorn som får särskilda statliga stödåtgärder etc. De övergripande målen med IT-politiken är att öka landets tillväxt genom egenutvecklad teknik. Stor vikt läggs också på att minska den digitala klyftan med avseende på tillgång till elektroniska kommunikationer (inte att förväxla med ökad öppenhet) för att stödja regional ekonomisk utveckling.

USA har en mycket decentraliserad styrning  av IT-utvecklingen, med en övergripande federal myndighet som verkar för att koordinera vissa forsknings- och teknikutvecklande aktiviteter. Bristen på infrastruktursatsningar och behovet av att utveckla e-förvaltning är stora områden där federala myndigheterna kommer att fokusera närmaste tiden.  

Gemensamt för dessa länder är att policy och fokus för statligt intervenerande alltmer skiftar från ren teknikutveckling mot allmännyttiga applikationer och användande. Både de snabbväxande och de mer mogna IT-länderna fokuserar på att öka användningen av informationsteknologi mellan medborgare och offentlig förvaltning. I Sydkorea, Indien och Kina förfaller exportfrämjandet vara en central fråga i formerandet av IT-politiken.