Studieområde:

Entrepreneurship and SME policies across Europe

– The Swedish Concluding report

Projektet IPREG-2: Entrepreneurship and SME policy across Europe har haft som mål att kartlägga politiken gentemot entreprenörskap och små och medelstora företag (SMF) i Europa. Kartläggningen skall först och främst svara på följande frågor:

  • a) Vad kostar politiken? 
  • b) Vilka typer av åtgärder utgör politiken? 
  • c) Hur upplevs politiken av: Forskare, Beslutsfattare, och Näringsliv?

Det har dessutom varit en ambition att koppla identifierad politik (input) mot faktiskt utfall (output), det vill säga, att försöka säga någonting om politiken är verkningsfull eller inte. Denna ambition har dock inte realiserats, vilket innebär att IPREG-projektet inte kommer att presentera några slutsatser om politikens faktiska  effekter. Däremot kommer den kartläggning som presenteras att ge en överblick av detta politikområde som tidigare saknats.

Länderna som är med i IPREG; Sverige, Polen, Belgien (regionen Flandern), samt Österrike, har åtagit sig att genomföra två  delprojekt inom kartläggningsarbetet av entreprenörskaps och SME politiken. Delprojekt  1 svarar på frågorna a) och b) ovan, medan delprojekt 2 svarar på frågan c).

I den här rapporten sammanfattas resultaten för Sverige för dessa delprojekt och slutsatser dras ifrån dessa. Hur vi kommit fram till resultaten beskrivs i särskilda underlagsrapporter för varje delprojekt, vilka rekommenderas till den som är intresserad av detaljerade uppgifter om vilka källor och metoder som använts. 

Resultat från projekt 1

Vi skattar den totala direkta kostnaden för offentliga stödåtgärder mot entreprenörskap och SME till 46,5 miljarder kronor. Bara ca 9 procent (3,8 miljarder) av denna kostnad utgörs dock av åtgärder som är exklusivt riktade mot entreprenörskap och SMF. Huvuddelen (91 procent) av de direkta kostnader för offentligt stöd till entreprenör­skap och SMF utgörs av åtgärder som inte exklusivt stödjer E/SMF. Som exempel kan vi här nämna skattelättnader för hushållsnära tjänster (RUT och ROT). Dessa skattelättnader har alla företag möjlighet att ta del av, men vi räknar bara den del av skattekostnaderna som tillfaller SME. Vidare sorteras denna kostnad som ej exklusivt riktad mot entreprenörskap/SMF, den utgör alltså en delmängd av de 91 procent av de totala kostnader för stöd till entreprenörskap/SMF som inte är exklusivt riktad mot entreprenörskap/SMF.

Av de totala direkta kostnaderna för offentligt stöd till entreprenör­skap och SMF finner vi att 23 procent finansieras genom skatte­medel. En nästan lika stor del av de totala direkta kostnaderna (21 procent) finansieras av EU-medel. Den största delen (ca 57 procent) av de totala kostnaderna för offentligt stöd till entreprenör­skap och SMF består av skattekostnader (förlorade skatteintäkter). Lejon­parten av de totala kostnaderna består av ett fåtal skatte­subventions åtgärder med  höga kostnader. De insatser som finansieras genom skatteintäkter består däremot av en stor mängd mindre åtgärder.

Finansdepartementet administrerar huvuddelen av de totala kostnaderna (57 procent, eller 26,4 miljarder), följt av Jordbruks­departementet (25 procent) och Näringsdepartementet (7procent). Anledningen till Finansdepartementets stora andel är att skattekostnaderna räknats hit.

Om man däremot tittar enbart på de stödåtgärder som är exklusiva för entreprenörskap och SME administrerar Näringsdepartementet huvuddelen av kostnaderna (59 procent, eller 2,3 miljarder) följt av Jordbruksdepartementet (24 procent) och Arbetsmarknads­departementet (9 procent).

Kostnaderna för de åtgärder som är exklusivt riktade mot entreprenörskap och SMF (3,8 miljarder) fördelar sig över de fördefinierade delområdena som följer: Finansiellt stöd (31,7 procent), Innovativt entreprenörskap  (22,4 procent), Rådgivning och information (14,5 procent), Målgrupper (11,1 procent), Kompetens­utveckling (8,7 procent), Entreprenörskaps utbildning (6,2 procent), Nätverksbyggande (2,8 procent), Attitydskapande åtgärder (1,3 procent), Policyrelevant forskning (1,2 procent), och Åtgärder för regelförenkling (0,3 procent).

Kostnaderna för de stödåtgärder som inte är exklusivt riktade till entreprenörskap eller SMF har till 97 procent klassats som kostnader för ”Finansiellt stöd”, de utgörs huvudsakligen av olika skatt­subventionsåtgärder samt gårdsstödet. 

För Sveriges del estimerar vi alltså de direkta kostnaderna för åtgärder som enbart är till för att stödja entreprenörskap eller SMF knappt 4 miljarder. Men SMF får sedan ytterligare stöd till en direkt kostnad av knappt 43 miljarder ifrån åtgärder som  inte exklusivt är riktade mot SMF.

Resultat från projekt 2

I projekt 2 har den ”smala politiken” kring entreprenörskap och SME varit i fokus. Det vill säga de åtgärder som exklusivt är till för att stödja E/SMF. Anledningen till detta är att de flesta intervjuade har tolkat frågor om offentliga åtgärder till stöd till E/SMF som gällande just denna sorts avgränsade åtgärder. Dessa åtgärder är normalt förknippade med Näringsdepartementet. Få av de intervjuade experterna/aktörerna som arbetar inom området relaterade till både den ”smala” och den ”breda” politiken.

Målet för projekt 2, var att kvantifiera och analysera ”comprehensive­ness”, av entreprenörskaps och SMF-politiken i Sverige. Med comprehensiveness avses politikens täckningsgrad, dvs. bredden i de åtgärder som  genomförs. Ju fler olika åtgärder, desto högre värde på comprehensiveness-indexet. Metoden som användes var tvärvetenskaplig och inkluderar tre delar: intervjuer, enkäter och analys av policydokument. 24 intervjuer har genomförts med totalt 26 ”experter”, Experterna representerar beslutsfattare och forskare inom området samt representanter från företagsorganisa­tioner. 

En slutsats från projekt 2 är att det inte finns något direkt samband mellan vad experterna tror att kostnaderna är för olika delområden av E/SMF politiken och comprehensivenessindexet för samma områden. Delområdet finansiering är till exempel det område där experterna tror att kostnaderna är högst (vilket stämmer enligt projekt 1) medan det rankas lågt i comprehensiveness-indexet. En låg rankning i detta index innebär att experterna har svarat att det inte finns en mängd olika sorters stödformer inom delområdet.

Experterna har svarat nästan detsamma rörande deras kunskap om offentliga stödåtgärder för entreprenörskap respektive offentliga stödåtgärder för SMF. En förklaring kan vara att det inte finns, enligt vissa av de intervjuade personerna, någon verklig skillnad mellan entreprenörskap och SMF- politik, eller åtminstone att de ser de två politikområdena som integrerade. Trots detta rankade experterna delområdet utbildning högre för SMF-politiken än för entreprenör­skaps­politiken. En annan förklaring till en integrerad syn för de två politikområdena är en brist på tydlig definition av dessa områden. I stort sett har varje expert sin egen definition på vad som ska anses som åtgärder inom entreprenörskaps eller SMF-politiken. 

Det finns en generell samstämmighet bland  experterna kring betydelsen av olika delområden för entreprenörskaps-  och SMF-politiken där delområdena  finansiering och rådgivning ses som de viktigaste områdena för båda politikområdena. Inom SMF-politiken är  innovativt entreprenörskap också ett viktigt delområde medan entreprenörskapsutbildning anses som viktigt i entreprenörskapspolitiken.  

I intervjuerna ifrågasatte vissa experter delområdet speciella målgrupper (target groups) och hävdade att det inte finns något behov av särskilda åtgärder för olika målgrupper. De menade tvärtom att systemet ska kunna lösa detta på egen hand. Ett annat argument som framfördes var att stödsystemet rörande den smala politiken borde kunna användas av alla olika typer av entreprenörer och SMEs.

Det finns en konsensus om att åtgärder inom delområdet entreprenörskapsutbildning är viktigt. Dessutom ansåg experterna att det är viktigt att entreprenörskapsutbildning startar tidigt i skolsystemet. Vissa experter menade att det bör starta redan i förskolan och andra nämnde grundskolans lägre klasser. 

I intervjuerna blev det klart att experterna hade låg kunskap om delområdet kompetensutveckling. Vissa experter kunde inte erinra sig några exempel och andra refererade till projekt som de själva varit involverade i.

Det finns olika åsikter mellan experterna när det gäller frågan kring om det finns problem i delområdena eller inte. Det finns idag många aktiviteter som pågår och det kan betraktas som omöjligt att känna till hela systemet och att dessutom vara en expert inom alla delområden. Detta framkom mycket tydligt i intervjuerna när respondenterna ombads att svara på frågor om de olika delområdena. Experterna hade synpunkter på olika delområden men hade mindre kunskap om särskilda program i delområden.

Slutsatser

Sammantaget har de bägge projekt som beskrivs i denna rapport gett en hel del information som tidigare varit okänd och utifrån resultatet är det möjligt att dra ett antal slutsatser och policy­implikationer.

För de första så omfattar den breda och den smala politiken tillsammans stora kostnader och det är från denna utgångspunkt viktigt att fortsättningsvis utvärdera vilken effekt dessa medel har. I detta sammanhang är det också  viktigt med en diskussion av avvägningen mellan den stora och lilla politiken såväl som mellan olika delområden.

För det andra skulle arbetet med att följa  upp kostnaderna för entreprenörskaps- och småföretagspolitiken underlättas ifall det fanns ett enhetligt sätt att klassificera de åtgärder som genomförs av olika aktörer i systemet. I dag har olika myndigheter olika sätt att klassificera sina åtgärder på vilket försvårar arbetet med att få en samlad bild av de insatser som görs. För att underlätta internationella jämförelser skulle det även vara önskvärt med internationella initiativ inom t. ex OECD eller EU för att samordna klassificeringen av de åtgärder som genomförs i olika länder.

För det tredje skulle det med hänsyn till  att åtgärder inom entreprenörskaps- och småföretagspolitiken finns inom flera politikområden och departement vara nyttigt ifall samordningen inom regeringskansliet utvecklades. Detta skulle t. ex kunna ske genom att Näringsdepartementet fick ansvar att koordinera och följa upp de insatser som genomförs av andra department. En ökad samordning av åtgärderna inom entreprenörskaps- och småföretagspolitiken skulle kunna öka effektiviteten och undvika onödig överlappning av åtgärder.

Entrepreneurship and SME policies across Europe – The Swedish Concluding report

Serienummer: WP/PM 2011:23

Diarienummer: 2010/311

Ladda ner rapport Pdf, 1.1 MB.

test

Håll dig uppdaterad, prenumerera på vårt nyhetsbrev