Syftet med nedanstående studie om Storbritanniens initiativ och politik är att ge en snabb inblick i resonemang, initiativ och problematik som relaterar till den ökande internationaliseringen inom forskning, utveckling och innovation. Rapportens syfte är alltså inte att beskriva landets forsknings- och innovationspolitik i stort, utan enbart att diskutera hur man, på forsknings- och innovationsområdet, försöker hantera den de ökade internationella relationerna.

Forskning och innovation ses i Storbritannien som centrala faktorer för den ekonomiska tillväxten. Under de senaste åren har omfattande reformer gjorts inom områdena, och de brittiska utbildnings- och näringsdepartementen slogs i en flerstegsprocess ihop, 2007- 2009.

Landet har avsevärda fördelar vad gäller internationellt FoU/I-samarbete[1] inte minst tack vara det engelska språket och den stora andelen utländska forskare och studenter som är verksamma i landet. Samtidigt brottas man med offentliga budgetnedskärningar och en debatt om hur stor arbetskraftsinvandringen skall vara. Generellt sett är såväl regering som parlament positiva till internationellt forsknings- och innovationssamarbete men en samlad internationaliseringsstrategi saknas. Väldefinierade mekanismer för hur samarbetsländer identifieras finns inte men bilaterala avtal föreligger med ett flertal länder, ofta dock utan direkt kopplade medel. Som en följd sker konkreta programsamarbeten och utbyten i praktiken ofta via myndigheter som forskningsråden samt genom universitetens och forskningsinstitutens egna aktiviteter. Bilaterala samarbetsavtal har inte heller alltid aktiva åtgärder (som exempelvis organiserade programsamarbeten) kopplade till sig, utan är ibland snarare till för att undanröja onödiga hinder för samarbeten. Storbritannien har inte heller avtal på nationsnivå med alla nära samarbetspartners, vilket kan illustreras av att inget sådant finns med USA.

Flera aktörer poängterar vikten av att förstå de olika agendor och syften som FoU/I har i olika länder och att vara anpassningsbar. Detta är ibland svårt då Storbritanniens inte alltid kan öronmärka större belopp för specifika samarbeten. En av anledningarna till detta är att landets forskningsfinansiering har starka drag av ”bottom-up”-finansieringmekanismer för forskarinitierad forskning. Detta står i kontrast till situationen i en del andra länder (ffa länder under snabb ekonomisk utveckling) där FoU/I till stor del ses som ett redskap för att lösa samhälleliga problem i relativ närtid, och där prioriteringar till stor del sker av stat och myndigheter. Det är således av stor vikt med mycket grundliga förarbeten och mekanismer för att hitta bra samarbetsformer och att ha förståelse för situationen och styrmekanismerna i det andra landet för att kunna ta fram goda samarbetsformer för alla parter. Storbritannien har en relativt väl utbyggd infrastruktur för internationellt FoU/I-samarbete och inte minst betydelsen av det utlandsbaserade Science & Innovation-nätverket (SIN) och Research Councils UKs (RCUK) utlandskontor, för att identifiera och utveckla samarbeten betonas. Även samarbetsforumet Global Science & Innovation Forum (GSIF) är av betydelse för samverkan  och utbyte av erfarenheter mellan departement, myndigheter och andra organisationer.

[1] Då uttrycken FoU (forskning och utveckling) och FoI (forskning och innovation) inte är väl separerade definitionsmässigt används här en blandform, FoU/I, där inte annat är befogat.