Snabbtåg är på väg att bli en allt populärare lösning på många av de problem som dagens transportsektor brottas med. Utvecklingen startade i Japan på 1960-talet, men sedan dess har de flesta utvecklade ekonomier gjort stora investeringar i liknande järnvägsnät för hög­hastighetståg. Tempot har skruvats upp ytterligare under de senaste decennierna när Kina, Sydkorea och andra klivit in som utmanare på den globala marknaden. Såväl tekniska in­novationer som förändrade institutionella förutsättning­ar, affärsmodeller och finansie­ringsmetoder har gjort detta möjligt.

I en färsk rapport från Trafikanalys¹ identifierar man tio globala trender inom sektorn för höghastighetsjärnväg, däribland:

• Höga hastigheter är inte det enda viktiga målet – det finns motstridiga trender
• Ökad kapacitet är viktigare än trafikomställning
• Det blir allt dyrare att bygga höghastighetsjärnväg, men ny teknik kan ändra detta
• Marknaden börjar bli mättad
• Utbyggnaden av höghastighetsjärnväg fortsätter trots finanskrisen
• Förutsättningarna för utvecklingen av system med höghastighetståg blir allt mer komplexa
• Tekniken håller på att globaliseras – fler aktörer på marknaden

Den rapport som sammanfattas här utgår från dessa observationer och försöker ge mer detaljerade svar på varför och hur utvecklingen av systemen för höghastighetståg har sett ut i Kina och Japan. Den försöker också visa på vilka viktiga faktorer som formar framti­den för snabbtågsutvecklingen i dessa två ledande länder samt i Indien, där utvecklingen fortfarande är i sin linda men där de höga ambitionerna kan göra landet till en betydelsefull aktör. Syftet är att belysa utmaningarna och framgångsfaktorerna i den komplexa processen som det innebär att implementera och driva en höghastighetsjärnväg, med fokus på den politiska hanteringen av innovation och teknikutveckling.

Drivkrafter, visioner och mål

Historiskt sett, och än mer idag, har transportmöjligheterna för människor och gods varit en viktig faktor för ekonomisk tillväxt. Gränserna för att kunna genomföra snabbare och längre transporter utmanas ständigt. För både Japan och Kina har sammanlänkandet av större städer och ökad rörlighet hos befolkningen för att vitalisera ekonomin utgjort starka drivkrafter för att skapa ett omfattande nätverk av höghastighetsjärnväg. I Kina betraktas transportsektorns flaskhalsar som ett av de större hoten mot fortsatt ekonomisk tillväxt, och ett utbyggt järnvägsnät och snabbare tåg ses som en viktig del av lösningen. Även i Indien fokuserar man på tågtransporter, även om det enorma och relativt fattiga landet ännu har en bra bit kvar när det gäller höghastighetsjärnväg.

I Japan ska det befintliga nätet av shinkansenbanorna byggas ut och de sista installation­erna planeras till mitten av 2020. I januari 2004 godkände Kinas regering planen för järn­vägsutvecklingen på medellång och lång sikt, vilken innebär att 25 000 km höghastighets­järnväg år 2020 ska genomkorsa landet i fyra horisontella och vertikala korridorer. Även om Indien fortfarande befinner sig i startgroparna när det gäller snabbtåg, har landet som mål att bygga ut järnvägsnätet till ca 4 000 km under de kommande åren.

En ytterligare drivande faktor är höghastighetsjärnvägens betydelse för den nationella pre­stigen, något som varit mest märkbart inför internationella evenemang som OS och världs­utställningar. I både Kina och Japan har detta varit mycket tydliga anledningar till tunga investeringar i höghastighetsjärnväg.

Utveckling och framsteg

Både Kina och Japan har kunnat bygga ut järnvägsnätet snabbt, och hittills med få tillbud. Kina har hunnit mer på kortare tid, vilket sannolikt hänger samman med regeringens starka engagemang. Kina har också den stora fördelen att genom överföring av teknik och kun­skap från andra länder, såsom Japan och Frankrike, kunna ta snabba tekniksprång. Takten på implementering och för forskning och utveckling varit anmärkningsvärd, och politiken som gynnat tekniköverföring från innovationsledande aktörer har varit framgångsrik. Vad som kommer att hända i framtiden nu när Kina kommit ikapp är oklart, och inom Kina finns viss oro för att innovationstempot inte är tillräckligt högt för att man ska kunna hålla jämna steg med konkurrenterna.

För Japan är kostnaden det dominerande problemet i framtiden. Med en krympande be­folkning tävlar höghastighetsjärnvägen hela tiden med andra transportlösningar, och att locka passagerare är en viktig faktor för ytterligare utveckling. De demografiska förutsätt­ningarna bidrar också till höjda exportambitioner. Japans industri för höghastighetsjärnväg har drabbats av den ökande konkurrensen (inte enbart från Kina) och ligger avgjort på den högre prisskalan, vilket är en nackdel i detta sammanhang.

Ett unikt projekt har dock nyligen påbörjats i Japan. En privat finansierad maglevbana som sammanlänkar Tokyo och Osaka är tänkt att stå delvis klar 2027 och vara helt färdigställd 2045. Ambitionen är inte bara att förkorta restiden utan också att den nya linjen ska fun­gera som en extra pulsåder mellan landets två ekonomiska centrum, Tokyo och Hokkaido.

Sammanfattning av drivkrafter och hinder

Masstransport av människor och gods – längre, snabbare och mer hållbart – är det gemen­samma målet för implementeringen av höghastighetsjärnväg i alla länder som studerats. Eftersom höghastighetsjärnvägen består av många tekniska element är förstås intresset stort när det gäller att gynna den inhemska industrin i både Kina och Japan. Regeringarna har en central roll som initiativtagare för design och planering av nät för höghastighets­järnväg, men deras inblandning i finansiering, beslutsfattande och drift varierar stort mel­lan länderna. Den kinesiska regeringen har fortfarandet det dominerande inflytandet över järnvägsdriften, medan den japanska regeringens inflytande har minskat över tiden.

Vilka hinder finns det för fortsatt utveckling och expansion av snabba tåg? Kostnaderna kommer att vara ett hinder för expansion inom landet, och finansieringsplanen för de nya shinkansenlinjerna i Japan kommer att kräva insatser från både nationella och lokala myndigheter, dvs. skattebetalarnas pengar. På grund av detta kommer sannolikt legitimite­ten för vissa av de nya linjerna att ifrågasättas. När det gäller export kanske Japans långa erfarenhet av att driva ett säkert och effektivt system inte räcker till i den globala konkur­rensen. Å andra sidan kan en framgångsrik introduktion av maglevbanor medföra en bety­dande konkurrensfördel på längre sikt.

Kina måste fortsätta öka säkerhetsmedvetandet, både för att övertyga den inhemska opin­ionen och potentiella köpare utomlands. Höghastighetsjärnväg handlar om mer än snabba tåg, och olyckorna under senare år är en möjlighet för Kina att slå av på utvecklings­takten för höghastighetsjärnväg och fokusera på systemintegration och institutionella reformer. Om Kina kan återställa förtroendet för säkerhetsfrågorna kan landet bli ledande på export­marknaden för teknik för höghastighetsjärnväg.

[1]  Trafikanalys rapport 2012:10, Höghastighetsjärnväg, en global utblick.