Huvudsyftet med denna delrapport har varit att lämna en uppdaterad bild av genomföran­det och målupp­fyllelsen. Tillväxtanalys har analyserat utveckling och tillgänglighet till dagligvaror och drivmedel sedan år 2009 i de olika länen och ur ett nationellt perspektiv. Utvecklingen har sedan relaterats till målformuleringar i programmen där detta varit möj­ligt.

Programperioden för de regionala serviceprogrammen är nu inne på sitt sista år. I ett nation­ellt perspektiv har utvecklingen sedan 2009 inneburit ett minskat antal serviceställen, men bilden varierar mellan olika län. Förändringarna i servicenäten har gett avtryck i en försämrad tillgänglighet. I flera län kan detta avläsas i en markant försämrad tillgänglighet till drivmedel sedan 2009. Det finns dock också positiva inslag där en del av de negativa följderna kunnat förhindras genom stöd till lokala initiativ och satsningar på nya service­ställen på strategiska orter.

På dagligvarusidan har stora förändringar pågått under flera decennier. Efter några år med relativt små förändringar av antalet butiker så ökade nedläggningstakten på nytt under 2012. Tillgängligheten till dagligvaror har därför försämrats i de flesta län mellan 2009 och 2012, även om förändringarna i flera fall är ganska små. Sammantaget har därför tillgäng­ligheten till drivmedel försämrats mer än tillgängligheten till dagligvaror mellan åren 2009 och 2012.

I många län och områden är näten av serviceställen för både dagligvaror och drivmedel så glesa att både ett nedlagt eller ett nytt serviceställe ofta ger tydliga avtryck i förändrad tillgänglighet. Många butiker har låg lönsamhet och flera län varnar även för att det kan komma en ny nedläggningsvåg inom kort. Det finns alltså en sårbarhet i det befintliga nätet av butiker och drivmedelsstationer som kan få tydliga konsekvenser för tillgängligheten.

Utvecklingen påverkas i stor utsträckning av faktorer som inte kan påverkas inom ramen för serviceprogrammen. Befolknings­utvecklingen gör t.ex. att kundunderlagen minskar i många områden, samtidigt som den ökade rörligheten bidrar till minskad köptrohet.

Insatser för att stödja de mest strategiska serviceställena, där avstånden till alternativa service­ställen är långa, är viktiga och ger ofta ett tydligt avtryck i tillgänglighetsmätningar. Det gäller framför allt för drivmedel där utvecklingen under programperioden, trots en försämrad tillgänglighet i många delar av landet, ändå varit betydligt bättre än under åren närmaste före 2009. De insatser som gjorts inom programmen för att stärka tillgänglig­heten till drivmedel och dagligvaror, bl.a. genom stödet till kommersiell service, har med andra ord varit värdefulla.

Utöver insatser för dagligvaror och drivmedel omfattar programmen en rad andra plane­rade insatser. I flera av programmen är de planerade insatserna ganska omfattande och många insatser har av olika skäl inte kunnat genomföras. Orsakerna till detta kan vara bristande intresse från målgrupper, bristande resurser eller förändringar i omvärlden som påverkat relevansen av de planerade insatserna. Detta innebär också att en rad av de upp­satta målen i berörda program, i den mån det finns sådana, inte har eller kommer att kunna uppfyllas.

I fokus för denna rapport har varit de insatser som direkt riktas mot att stärka dagligvaru­butiker och drivmedelsstationer. Det har bara i vissa fall varit möjligt att relatera utveck­lingen till konkreta målsättningar i programmen. I de program där det varit möjligt att mäta måluppfyllelsen är målen i nuläget uppfyllda i några fall, men inte i andra.

I utvärderingsarbetet har det framkommit att många program har brister avseende formule­ringar av mål och indikatorer. Dessa brister leder till svårigheter att utvärdera målupp­fyllelsen i många program eller delar av programmen. För att försöka åtgärda dessa brister har Tillväxtanalys i samverkan med Tillväxtverket genomfört en dialog med berörda län kring dessa frågor. Arbetet inleddes under 2011 och slutfördes under 2012. Dialogen har till viss del medverkat till förbättrade beskrivningar av mål och indikatorer, men det finns fortfarande brister i flera av programmen. Ansvaret ligger här på de som äger programmen, dvs. de programansvariga. Tillväxtanalys anser därför att det behöver ställas tydligare krav på de program­ansvariga på detta område inför kommande programperiod.

De regionalt ansvariga myndigheterna bör också förbättra den egna uppföljningen och utvärderingen av genomförda insatser, samt forma system eller arbetssätt som på ett bättre sätt än i dag gör det möjligt att tillvara resultat och erfarenheter av genomförda insatser, uppföljningar och utvärderingar.