Idag sker utveckling och framställning av många produkter över landsgränser, ofta i komplexa globala värdekedjor. Detta innebär nya utmaningar, varför Tillväxtanalys här analyserat skillnader och likheter i sex europeiska länders system för att främja handel och innovation.

Innovation och handel flätas alltmer samman eftersom utvecklingen och framställningen av många produkter idag sker i mycket hög grad över landgränser, ofta i komplexa globala värdekedjor. Danmark, Nederländerna, Norge, Schweiz och Tyskland arbetar, liksom Sverige, med att anpassa sina främjandesystem till dessa nya komplexa innovations- och handelsmönster. De olika länderna har emellertid gjort olika strategiska val vad gäller främjandets organisation och prioriteringar.

Samordning är en viktig uppgift

Det svenska främjandesystemet är komplext, med ett brett utbud av insatser som utförs av ett stort antal statligt finansierade aktörer. Utmaningen är att få till stånd en effektiv samordning. Även i de studerade länderna är många aktörer på olika sätt involverade i främjan­det. Länderna i denna studie har dock valt olika sätt att samordna dem på. Danmark och Nederländerna arbetar med strategisk samordning på styrnivå och samlokaliserar utförare med närvaro på utländska marknader. Norge har slagit samman i stort sett samtliga aktörer som bedriver selektiva företagsstöd i en organisation. I Tyskland och Schweiz är närings­livets efterfrågan på tjänster styrande, men även dessa länder arbetar med samlokalisering.

Strategiska prioriteringar vässar främjandet

Ländernas statliga strategier för handel och export kan placeras längs en skala med de som har tonvikt på de övergripande villkoren för handel med utländska marknader (Schweiz och Tyskland) i ena änden och de vars strategier är mer inriktade på selektiva stöd till enskilda företag (Danmark, Nederländerna, Norge och Sverige) i den andra änden. De flesta länderna har valt att prioritera specifika sektorer och utländska marknader för att kunna koncentrera sina resurser och rekrytera personal med specialistkunskap. Det är viktigt att vara medveten om att Sverige inte är det enda land som uppvaktar aktörer på utländska marknader med likartade lösningar. Miljöteknik, hälsa och livsmedel är vanliga prioriterade sektorer i nästan alla länderna i denna studie.

Främjandekedja från utbildning genom forskning och innovation till ökad handel

Samtliga studerade länder har innovations- eller vetenskaps­attachéer med närvaro på utländska marknader, främst i tillväxtländer och länder med starka innovationsmiljöer. Flera av de studerade länderna erbjuder också statligt stöd genom hela kedjan. Vissa ser främjandet av utbildning och forskning som ett sätt att öka sin konkurrenskraft genom att attrahera globala talanger. I Sverige utförs de olika myndigheternas arbete främst från Sverige och inte i fält. Undantaget är Tillväxtanalys utlandskontor.

Statens roll i främjandet är inte självklar

Kunskap om utländska marknader anses ibland vara en så kallad kollektiv vara. Dessutom anses företags internationalisering kunna ha vissa positiva externa effekter. Marknader har ofta svårt att hantera kollektiva varor och externa effekter – statliga främjande­insatser motiveras därmed av teoretiska idéer om marknadsmiss­lyckanden. Det är dock svårt att bedöma huruvida sådana misslyckanden faktiskt föreligger och åsikterna går isär om vilka insatser staten kan och bör utföra för att åtgärda dem. Alla länder i studien bedriver statliga insatser för att främja bilden av sitt land samt tillhandahåller generell information om utländska marknader, men selektivt stöd – såsom rådgivning till enskilda företag – verkar vara mer av en gråzon. I Tyskland och Schweiz är det till exempel företagens efterfrågan på främjandetjänster som styr, och konsulttjänsterna utförs i huvudsak av privata aktörer.