Denna rapport granskar återrapporteringen av tillväxt­politiska resultat till regeringen. Analysen bygger dels på en beskrivning av nuvarande återrapporterings­praxis, dels av en textanalys av resultatredovisningen i Tillväxt­verkets och Vinnovas årsredovisningar för år 2015.

Uppdraget

För riksdag och regering är det väsentligt att veta hur olika tillväxt­politiska policyåtgärder fungerar och har fungerat. För detta är återrapporteringssystemets utformning centralt. Med detta som bakgrund fick Tillväxtanalys den 22 juni 2016 i uppdrag av utredningen om ”Utvecklingen av innovations och entreprenörs­klimatet” (N 2015:01) att i ett kort pm beskriva och analysera hur återrapport­eringen till regeringen av olika tillväxtpolitiska myndigheter är organiserat, samt att diskutera hur återrapporteringen skulle kunna förbättras och bidra till ett ökat lärande för regeringens styrning av tillväxtpolitiken.

Med anledning av detta har Tillväxtanalys granskat dagens åter­rapporteringssystem och framkommit med ett antal synpunkter och rekommendationer. Analysen bygger dels på en beskrivning av nuvarande återrapporteringspraxis, dels av en textanalys av resultat­redo­visningen i Tillväxtverkets och Vinnovas årsredovisning för år 2015.

Resultat

Vi kan inledningsvis observera att det finns en otydlighet i olika styrningsdokument när man önskar se resultatet av myndigheternas insatser. I regeringens proposition (prop 2009/10:175) används ”effekter i samhället” som ett exempel på resultat medan i förordningen som anger riktlinjer för myndigheternas årsredovisning (FÅB 2000:605 kapitel 3) definieras inte vad som ska betraktas som ett resultat. Detta bör därför undersökas närmare för att samstämmighet skall uppnås.

Tillväxtanalys menar att de granskade årsredovisningarna i stort följer ESV:s rekommendationer men att det finns en utvecklings­potential.¹

Dagens återrapporteringssystem kan sägas vara fokuserat på aktiviteter och process-information som: antal sökande till ett program, utbetalt belopp, utformande program etc. Samtidigt finns det en frånvaro av information kring målsättningar och effekter av utförda insatser. En anledning till detta kan ha att göra med komplexiteten i varje enskild insats uppgift. Likväl menar vi att mål normalt sett är både möjliga att identifiera och att det är det mest kraftfulla instrumentet för en relevant återrapportering.

I förlängningen leder vaga målbeskrivningar till att policylärandet försvåras. Mer exakt, med vagt formulerade mål uppstår problem med att utföra väl avvägda utvärderingar då det kan bli oklart var sökljuset skall riktas. Detta problem gäller både för de enskilda myndig­heterna och för externa utvärderare. Utan väl formulerade mål blir det svårt att avgöra om en policyåtgärd varit framgångsrik eller inte och vad vi fått för pengarna, vilket undergräver möjligheterna för ett policylärande.

Rekommendationer

Med detta som bakgrund menar Tillväxtanalys att klara målbe­skrivningar borde ses som en prioritet. Rapportering kring hur man närmar sig ett uppsatt mål och effekt blir därför ett centralt bidrag till regeringens bedömning av tillväxtpolitikens framtida utformning. Vi föreslår därför återrapporteringen av mål och effekter med fördel bör innehålla följande:

• Mål och förväntade resultat/effekter under pågående projektlöptid
• Mål och förväntade resultat/effekter på kort sikt (inom ett år efter programavslut)
• Mål och förväntat resultat/effekter (även bieffekter) på medellång och lång sikt
  (2–4 år respektive 5+ år)
• Uppnått resultat/effekter på kort sikt
• Uppnådda resultat/effekter på medellång sikt

Vi menar även att redovisning av resultat till regeringen kan utvecklas inom ramen för återrapporteringen. I tabell 1 i rapporten visas ett antal förslag på formuleringar som, exempelvis i ett regleringsbrev, skulle bidra till att resultat och effekter åter­rapporteras i större omfattning.

Tillväxtanalys menar därför att en utveckling av mål och oberoende effektanalys inte bara förbättrar styrningen utan även ökar möjligheten för ett ökat policylärande och en stärkt tillväxtpolitik.

¹ESV (2012) Handledning i resultatredovisning.