En effektiv näringspolitik kräver lärande och utvärdering av myndighetsinsatser. Utvärderingar kräver i sin tur tillgänglig programdokumentation i form av exempelvis programplaner, avsättningsbeslut och utlysningstexter. Utan sådan dokumentation går expertisen och logiken bakom insatser förlorad över tid och utvärderingar riskerar att ställa fel frågor.

I den här rapporten har vi analyserat Vinnovas, Energimyndighetens och Tillväxtverkets programdokumentation och tillhörande rutiner.

• Vilken programdokumentation upprättar myndigheterna?
• Vad innehåller programdokumentationen?
• Hur hanteras den efter att den upprättats?

Vår slutsats är att dokumentationsläget på studerade myndigheter riskerar att försvåra utvärdering av såväl enskilda insatser som den samlade näringspolitiken. Myndigheternas programlogiska reflektioner går förlorade då programdokumentation inte upprättas för viktig verksamhet, inte innehåller viktiga delar eller tappas bort på grund av bristande hantering. Långsiktigt kan bristerna få negativa konsekvenser för politikens effektivitet och regeringens styrning. Identifierade luckor och brister riskerar även att försvåra aspekter av myndigheternas interna arbete såsom överlämningar och samverkan. Dokumenterade programlogiska reflektioner skulle spara tid och resurser vid design av nya insatser och leda till bättre insatser.