Det finns en stark koppling mellan ekonomisk utveckling och användningen av metaller. Användning av bulkmineral såsom järn, bauxit, mangan, nickel och zink för att producera stål, aluminium och koppar är en förutsättning för all mer omfattande industriell tillverkning. Stål används av nästan all tillverkningsindustri och som konstruktionsmaterial i byggnader och infrastruktur, medan aluminium framför allt används i tillverkningen av fordon och koppar möjliggör effektiv ledning av el. Den gröna omställningen skapar kraftigt ökad efterfrågan på innovationskritiska metaller såsom kobolt, litium, grafit och sällsynta jordartsmetaller.

Syftet med denna analys är att identifiera hinder för återvinning av metaller. Genom att belysa detta skapas en grund för vidare analys av statliga insatser. Ambitionen är således inte att identifiera åtgärder som borde genomföras utan snarare att identifiera områden som är av vikt att belysa mer utförligt.

Analysen besvarar två huvudfrågor utifrån ett globalt perspektiv:

• Vilka större barriärer finns i utvinning, förädling och återvinning av metaller?
• Hur riskerar dessa barriärer att påverka konkurrensen mellan primära och sekundära metaller?

De barriärer som lyfts fram är negativa externaliteter, ofullständig konkurrens och ofullständig information (dessa begrepp förklaras i rapporten, kapitel 2.1)

Analysen visar att marknaden för industrimetallerna stål, aluminium och koppar fungerar relativt väl. Det finns konkurrens och återvinning ses som en viktig och lönsam åtgärd för att minska utsläppen av växthusgaser.

Marknaden för innovationskritiska metaller är mindre mogen och återvinning av dessa metaller är obefintlig eller marginell. Den främsta orsaken till att innovationskritiska metaller inte återvinns är att det inte är lönsamt. Det finns dock flera policymisslyckanden som bidrar till denna olönsamhet. Att ta fram analyser över hur existerande styrmedel, inte minst subventioner till gruvindustrin, påverkar lönsamheten kan därför vara avgörande för policyutvecklingen.