Efterfrågan på metaller ökar i världen, bland annat som en följd av klimatomställningen och tillväxten i informations- och kommunikationsteknologi. I den här studie analyserar vi marknaderna för återvunnen metall. Framför allt diskuteras olika typer av marknadsmisslyckanden och barriärer som kan motverka framväxten av effektivare återvinningsmarknader.

Syfte

Syftet med rapporten är att presentera en konceptuell analys av marknader för återvunnen metall, och hur dessa marknaders funktionssätt påverkar konkurrensen mellan primär och sekundär metallproduktion.

Fem lärdomar för politiken

Den analys som presenteras i rapporten leder fram till fem generella lärdomar för politiken:

• Det krävs ett produkt- snarare än ett materialperspektiv
  Den ökade komplexiteten i moderna produkter har försvårat återvinningen av metaller, och detta skapar ett behov av ett produkt- snarare än materialfokus.
  
• Det krävs en kombination av olika typer av styrmedel
  Ett viktigt budskap från denna rapport är att i många fall kan framväxten av mer effektiva marknader för återvunnen metall hämmas av flera marknadsmisslyckanden på samma gång (se bl a kapitel 3 i rapporten). Detta innebär i sin tur att politiken ofta behöver bestå av en kombination av styrmedel.
  
• Ibland finns rätt incitament även i frånvaro av styrmedel
  Även om politiken spelar en viktig roll för att adressera olika marknadsmisslyckanden på avfallsområdet, inklusive metallskrot, visar rapporten också att det finns många exempel på där marknadsaktörerna själva har klarat av att adressera dessa misslyckanden på ett bra sätt.
• Ibland är konventionell miljöpolitik det mest effektiva
  Att bestämma i vilka situationer undantag från avfallshierarkin är motiverad ur miljösynpunkt är ingen enkel uppgift. Även om det kan finnas legitima skäl till att ha styrmedel vars primära syfte är att styra uppåt i avfallshierarkin finns ibland andra styrmedel som också är ”trubbiga” men likväl kan vara mer ändamålsenliga än en strikt tillämpning av avfallshierarkin. Det kan exempelvis handla om teknikkrav och förbud av farliga ämnen i produkter.
• Nya teknologier och värdekedjor kräver en riktad politik
  En grön industripolitik behöver ta fasta på de återkopplingar som finns mellan teknologi- och spridningsprocessernas olika steg, samt på att förutsättningarna för teknikutvecklingen kan se olika ut mellan olika områden. Teknologisk utveckling förutsätter såväl grundläggande FoU som lärande; offentligt FoU-stöd bör därför inte planeras isolerat från praktiska applikationer utan behöver ske i samklang med det lärande som har genererats av produktion och användning av den nya teknologin/produkten.