I rapporten redovisas resultatet av en omvärldsanalys med fokus på hur EU arbetar med att reglera ny grön teknik. Analysen fokuserar på följande frågeställningar:

• Är EU:s regleringsprocessen i linje med forskningen?
• Används policyinstrument i linje med vad forskningen föreskriver?
• Är policyinstrumenten utformade på det sätt som krävs för att de ska vara verksamma och effektiva?

Det är tydligt att det finns en uttalad ambition inom EU att adressera taktproblemet, kopplat till unionens gröna omställning, för att underlätta användningen av innovativ teknik och för att framtidssäkra regelverk. Det pågår också mycket arbete i enskilda medlemsstater som inte täcks av denna rapport.

Omvärldsanalysen visar att EU:s arbete med taktproblemet i hög utsträckning ligger i linje med forskningen på området. EU har använt adaptiv styrning och metoder sedan länge, bland annat tidslagda översyner (REFIT), och forskare har beskrivit miljöområdet som ett exempel på experiment och lärande. EU arbetar med strategiskt framsynsarbete och teknikvärdering. Det finns en institutionaliserad löpande översyn av lagstiftning såsom det så kallade Refit-programmet (”Regulatory Fitness and Performance Program”) och EU:s innovationsprincip som syftar till att regleringar ska vara konsekvensanalyserade avseende deras effekter på innovation. EU är positiva till regulatoriska sandlådor men arbetar på att formulera riktlinjer som ska säkerställa att de inte bryter mot likabehandlingsprincipen. EU föreskriver vidare att mjuk lagstiftning ska övervägas men är samtidigt medveten om att de har sina svagheter och att det behöver finnas en beredskap för att den mjuka lagstiftningen ska kunna omvandlas till bindande krav.

Sedan ungefär ett decennium finns en mer utvecklad diskussion om att underlätta innovation och banbrytande teknik och det finns redan en övergripande ansats för att hantera taktproblemet men inte specifikt för grön omställning, även om det finns sådana inslag och mer är på väg.