Bland ekonomer används begreppet agglomerationsekonomi för att beskriva att produktiviteten stiger med antalet ekonomiska aktörer i ett område. I det här projektet har vi studerat regioners produktivitetsfördelar och hur arbetskraftens pendling kan bidra till att sprida större städers produktivitetsvinster till omgivande mindre orter.

Det finns en omfattande internationell forskning som tämligen entydigt visar att lönenivåerna är högre i stora städer och regioner. Sverige utgör inget undantag från den internationella bilden. Personer som arbetar i Stockholmsregionen har i genomsnitt omkring 35 procent högre löner än personer som arbetar i de minsta regionerna i landet.

Vad är då förklaringen till att lönenivåerna tenderar att öka med städers och regioners storlek, det vill säga att det verkar existera en så kallad urban lönepremie? Förklaras det huvudsakligen av selektion, det vill säga att större städer/regioner lyckas attrahera individer och verksamheter som redan i utgångsläget är mer produktiva? Eller beror det på att den ekonomiska miljön i större städer/regioner är särskilt gynnsam och på olika sätt bidrar till att öka produktiviteten hos de individer och företag som är verksamma där? Det är det senare som avses med begreppet agglomerationsekonomier.

Arbetskraftens pendling utgör på många sätt kärnan i den funktionella integrationen mellan städer och deras omland. Hur kan pendlingen bidra till att sprida större städers produktivitetsfördelar till omgivande mindre orter? Inom vilka pendlingsavstånd kan effekter observeras?