I rapporten redovisas huvudsakligen tre områden; befolkning, service och företagande.

Befolkning

Befolkningsförändringen 1990–2008 visar att 87 procent av Sveriges befolkning bor i FA-regioner större än 100 000 invånare. Knappt hälften av befolkningen samlas i de tre största FA-regionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Enligt Glesbygdsverkets definition bor nästan 77 procent av befolkningen i tätort. I de områden som benämns tätortsnära landsbygd bor 21 procent, medan knappt två procent av totalbefolkningen bor i glesbygd, år 2008 cirka 175 000 invånare.

Befolkningsutvecklingen under 2008 följer i grova drag den tidigare trenden med minskande befolkning i glesbygder, tämligen stabila tätortsnära landsbygder och ökande befolkning i tätorter. Männen har ökat något mer i antal under år 2008 än kvinnorna, vilket främst beror på födelsenettot, då fler pojkar än flickor fötts och färre män än kvinnor dött. När det gäller utrikes flyttnetto är skillnaderna små mellan kvinnor och män.  Andelen äldre i gles- och landsbygder är högre än andelen yngre, vilket ger en sned åldersfördelning. Ju mer perifert i förhållande till en större tätort ett område ligger, ju dystrare ser bilden av befolkningsutveckling och befolkningsstruktur ut.

Bilden är ändå inte entydigt negativ. Det är viktigt att belysa de inomregionala eller inomkommunala skillnader som finns, oberoende av administrativa gränser. Även en liten positiv befolkningstillväxt i en ort/by kan ha stor betydelse för dess utveckling, bibehållande av exempelvis service, skola, näringsliv, framtidstro för boende och näringsliv på den orten. 

Flyttningar 
Förändringar i befolkningsutvecklingen påverkas  av flyttningar och födelsenetto (antalet födda i förhållande till antalet döda). Ungdomar är den mest rörliga gruppen och trenden pekar på att unga människor fortsätter att flytta från gles- och landsbygder till tätorter. Många flyttningar i denna ålder går att relatera till utbildningar, då många flyttar till högskoleorter. Kvinnor är också något geografiskt rörligare än män när det gäller långväga flyttningar.

Flyttmotiven varierar betydligt med avstånd. De kortväga flyttningarna förklaras i första hand av att man väljer nytt boende och ny boendemiljö, medan de långväga flyttningarna till största delen förklaras av flyttningar till utbildning och arbete. Studier visar att nästan hälften av de långväga flyttande som varit arbetslösa när de flyttat (mer än 100 km), flyttade pga. arbete, vilket kan jämföras med motsvarande 33 procent som hade en anställning före flytten. 

En trend som kan spåras är att antalet immigranter som vill bosätta sig i den svenska landsbygden har ökat kraftigt. I relativt många landsbygdsområden börjar det finnas inslag av tyskar, holländare och norrmän. Sannolikt har de sökt sig till dessa områden för att de anser miljöerna vara lockande, eller för att de önskar byta livsstil. Begreppet ”livsstilsinvandrare” har därför börjat användas. En uppföljning av de inflyttade indikerar också att cirka 70 procent av de inflyttade bor kvar i samma kommuntyp efter mer än fem år.  

Ger den officiella befolkningsstatistiken rätt bild?
Den officiella befolkningsstatistiken speglar inte riktigt hur många personer som i realiteten vistas och bor i ett område. Den ökade mobiliteten i samhället har bland annat inneburit att det är allt vanligare att människor har fler än ett hem, då gränsen mellan helårsboende och delårsboende allt mer suddas ut. Mönstret skiljer sig från det tidigare, då människor i större utsträckning hade ett helårsboende och ett fritidsboende. Trenden är nu att det blir allt vanligare att människor har ett andra hem – ett delårsboende, ett “second home”.

Särskilt i vissa kommuner vistas och bor, i alla fall tidvis, väsentligt fler människor än vad som syns i den officiella befolkningsstatistiken. Detta fenomen innebär både möjligheter och utmaningar för Sveriges landsbygder. Ett  större befolkningsunderlag, och en ökad efterfrågan på varor och tjänster, innebär bättre tillväxtförutsättningar för det lokala näringslivet.  

Utmaningarna handlar om upplevda problem med undanträngning av helårsboende från vissa områden. En annan utmaning handlar om hur kommunerna kan dra nytta av en stor andel delårsboende i kommunen, samtidigt som dessa betalar kommunalskatt i en annan kommun. Principerna för hur kommunalskatten beräknas har stor betydelse i detta sammanhang. 

Service

Tidigare uppföljningar visar att utvecklingen  under en följd av år inneburit en minskad tillgänglighet till service i de flesta gles- och landsbygdsområden. Även i större orter har antalet serviceställen minskat. Utvecklingen har gått mot större enheter. Tillväxtanalys analyser visar att utvecklingen i huvuddrag fortsätter i samma riktning som under de senaste åren. Antalet serviceställen har i de flesta fall minskat och tillgängligheten har därför också försämrats i de flesta delar av landet.

Dagligvaror
Det senaste året minskade antalet dagligvarubutiker med cirka 2,4 procent eller 133 butiker, att jämföras med 147 butiker året innan. Sedan år 1996 har nedgången varit närmare 23 procent. Antalet små eller mindre butiker har minskat kraftigt i antal under hela mätperioden. Av tabellen framgår att dessa butiker, dvs. kategorin ”övriga dagligvarubutiker” minskat med över 66 procent sedan år 1996. Antalet butiker i övriga kategorier har däremot ökat sett över hela mätperioden. 

De allra senaste åren har den tidigare ökningen av antalet ”service- och trafikbutiker” vänts till en minskning. Framför allt är det ”trafikbutikerna” som minskat i antal, det senaste året en kraftig minskning, från drygt 1 300 butiker till knappt 1 200 butiker, en minskning på ett år med närmare tio procent. Här har de stora förändringarna på drivmedelsområdet satt tydliga spår. 

De allra största butikerna med en säljyta på över 2 500 m 2 har ökat antalsmässigt under hela mätperioden. Sedan år 2006 är ökningen 87 procent och sedan föregående år har det tillkommit 19 butiker, en ökning med över 15 procent. Många av dessa butiker är belägna i tätorternas ytterområden och i externa köpcentrum. Några trender inom handeln är ökat intresse för specialiserade butiker, ökad efterfrågan på lokalt producerade livsmedel och en ökande utveckling av e-handeln.

Drivmedel 
Under hösten 2009 fanns drygt 3 600 drivmedelsanläggningar där det går att tanka bensin eller diesel. Tillväxtanalys studier visar att tillgänglighet varierar stort över landet. I glesbygder har drygt 61 procent eller nästan 8 000 människor mer än 20 minuter till det närmaste tankstället. 1300 personer har längre än 30 minuter till närmaste tankställe och 90 procent av dessa finns i glesbygds­områden. Tillgängligheten i tätorter är bra, här har omstruktureringen i de flesta fall endast haft marginella effekter på tillgängligheten även om det också i dessa områden skett en minskning av antalet tankställen.  Skillnaderna mellan länen är också stora. Det är framför allt i skogslänen som många människor har långa avstånd . Det är samtidigt i dessa områden som behovet av bil är som störst eftersom kollektivtrafiken är dåligt utbyggd eller helt saknas. 

Stationer med förnybara bränslen, med undantag av EtanolE85, saknas nästan helt i glesbygder och tätortsnära landsbygder.  Konsekvenserna blir naturligtvis allvarligast i de fall den enda anläggningen på en ort läggs ned. Det mesta tyder dock på att förändringarna kommer att fortsätta under de närmaste åren. 

Privata aktörers insatser och utveckling av ny teknik kan på sikt motverka de negativa effekterna. Det förutsätter dock ett stort ideellt engagemang och att det finns lokala leverantörer som är villiga att leverera bränslen även utanför tätortsområdena.

Apotek och apoteksombud 
Apoteksmarknaden öppnades för konkurrens den 1 juli 2009 efter beslut i riksdagen. Nu är det därför möjligt för privata entreprenörer att starta och driva apotek i egen regi. Ett av huvudsyftena med omregleringen är att skapa konkurrens och därmed en bättre tillgänglighet till läkemedel. Det är troligt att marknadens intresse för att starta nya apotek kan komma att bli mindre i åtminstone vissa gles- och landsbygder. Ur ett sjukvårds- och folkhälsoperspektiv är det därför viktigt att staten behåller ett inflytande, till att börja med under en övergångsperiod innan reformen slagit igenom, för att försäkra en god tillgänglighet även i glest befolkade delar av landet. 

Tidigare studier visar att en relativt god spridning av apotek tillsammans med ett stort antal apoteksombud medfört en tämligen god tillgänglighet till läkemedel i de flesta delar av landet. Apoteksombuden har haft stor betydelse för läkemedels­distributionen i många gles- och landsbygder och ombudsverksam­heten har på ett påtagligt sätt kompletterat apotekens verksamhet.

Förändringarna av antalet apotek har varit små både under det senaste året och sett över en längre tidsperiod. Antalet apoteksombud har dock minskat, sedan år 1999 har antalet ombud minskat med 124 ombud, eller cirka 13 procent. Post Förändringarna i tillgänglighet till postservice mot tidigare år är relativt små. Cirka 13 500 personer fler än år 2006 har längre än 10 minuter till det närmaste fasta postservicestället. Tillgängligheten till postservice är dock fortsatt god för huvuddelen av landets befolkning. Cirka 96 procent har kortare än 10 minuter till närmaste fasta serviceställe för postservice. Inom 20 minuter når cirka 99,7 procent av befolkningen det närmaste servicestället, vilket innebär att knappt 30 000 personer har längre än 20 minuter med bil till det närmaste fasta servicestället för postservice. De riktigt långa avstånden berör i första hand människor i FA-regioner med ogynnsamma eller mindre gynnsamma förutsättningar och främst människor i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. 

I gles- och landsbygder utför lantbrevbäringen en stor del av postservicen för både boende och företag. Totalt betjänas drygt 730 000 hushåll och 14 000 andra postmottagare av lantbrevbärare. Dessa hushåll är fördelade på cirka 2 200  lantbrevbärarlinjer.  

Det finns dessutom cirka 950 hushåll i Sverige som, pga. geografiska förhållanden, saknar daglig utdelning av post. De flesta av dessa ligger i Norrlands inland.

Grundskolor 
Sedan år 2002 har det totala antalet grundskolor i landet minskat med drygt 5 procent eller 279 skolor. Under det senaste året var minskningen på nationell nivå endast marginell beroende på en ökning av antalet skolor i tätortsområden. I övriga områdestyper minskade däremot antalet skolor, i tätortsnära landsbygder med cirka 1,5 procent och i glesbygder med närmare 6 procent. Under år 2007 kunde en ökande nedläggningstakt skönjas i glesbygdsområdena och årets nedgång tycks bekräfta denna negativa trend. 

Det är nästan enbart barn i de s.k. skogslänen som har tre mil eller ännu längre till skolan. Drygt 70 barn har fyra mil eller längre till skolan, nästan samtliga är bosatta i Norrbottens, Västerbottens eller Jämtlands glesbygder.

Olika villkor för företagandet i land och stad

Villkoren för företagande skiljer sig i vissa avseenden mellan företag i tätorts- och landsbygdsområden., Det geografiska läget i gles- och landsbygder medför långa avstånd till kunder och leverantörer. Begränsad arbetsmarknad och andra funktioner av betydelse innebär att resor och transporter blir dyrare och tar längre tid. Möjligheten att rekrytera personal med rätt kompetens påverkas av en begränsad lokal arbetsmarknad. Långa avstånd försvårar arbetspendling. Fastigheter och anläggningar i gles- och landsbygder har ofta låga andrahandsvärden vilket försvårar för företag att erbjuda säkerheter för banklån. 

Gleshet och klimat behöver nödvändigtvis inte alltid vara konkurrensnackdelar. För företagande, där verksamheten ställer särskilda krav på utrymme, naturresurser, klimat m.m. är det inte sällan en fördel och i vissa fall en förutsättning. Jord- och skogsbruk, mineralutvinning, vissa former av besöksnäring, testverksamhet m.m. är sådana exempel. 

De tre största utvecklings- och tillväxthinder som identifierats för landsbygdsföretagandet är ”regelverk och administrativa bördor, kapitalförsörjning och infrastruktur”. Regelverk och administrativa bördor som tillväxthinder för företagande är generellt och tas upp i ett flertal rapporter och är även uttalat på agendan inom närings­politiken. Även brister i kapitalförsörjning återfinns som tillväxthinder i flera undersökningar. I inlandet och på mindre orter med begränsat andrahandsvärde på fastigheter och anläggningar saknas säkerheter varför det är stora problem att få banklån även om företaget i sig är framgångsrikt.

Frågor av infrastrukturell natur rör självklart en stor mängd aspekter. Fysiska transportmöjligheter av personer och gods, elektroniska kommunikationsmöjligheter av information, mobiltelefoni etc. betonas, såväl rörande utbud, som kvalitet, pris och miljöaspekter. En fungerande infrastruktur är fundamental för företagens utveckling och tillväxt. En vidare tolkning kan emellertid även inkludera ett grundläggande serviceutbud. Utglesningar av förändringar i utbudet av kommersiell och offentlig service som livsmedelsaffärer, bensinstationer, skolor, post- och bankservice kan vara indirekta tillväxthinder och även en förutsättning för rekrytering av arbetskraft.

Andelen mikroföretag högre i landsbygdskommuner

​Företag av mindre storlek är vanligare i landsbygdskommunerna än i tätortskommunerna. Andelen mikroföretag är till exempel cirka 5 procentenheter högre i glesbygdskommunerna (drygt 90 procent) jämfört med tätortskommunerna (cirka 85 procent). De minsta arbetsställena har, en relativt sett, betydligt större betydelse för sysselsättningen i glesbygdskommuner jämfört med tätorts­kommuner. I glesbygdskommuner finns i det närmaste dubbelt så stor andel sysselsatta i mikroföretag (1-10 sysselsatta) och soloföretag (1 sysselsatt) jämfört med tätortskommuner. I glesbygds­kommunerna är t.ex. fyra av tio (39,5 procent) sysselsatta i mikroföretag medan motsvarande  andel för tätortskommuner stannar på var femte sysselsatt (21,9 procent). 

Skillnader i branschstruktur
Vissa skillnader i branschstruktur förekommer mellan olika kommuntyper. Studier av nio övergripande branscher visar, inte oväntat, bland annat att ”Jord- och skogsbruk” har större sysselsättningsandel i landsbygdskommuner jämfört med tätortskommuner, liksom ”Tillverkning och utvinning”, ”Energi, vatten  och avlopp”, samt ”Byggverksamhet”. Lägre andelar sysselsatta uppvisas i ”Företagsinriktade tjänster” och ”Privata hushållstjänster".